Hur dela boende vid 1 år?

Ni som är separerade.

Hur har ni gjort med boende för 1 åring?

Som jag förstått rekommenderar man inte varannan vecka fören vid 3 år.

Jag tycker det känns väldigt ostrukturerat för ett sånt litet barn att dela t ex 2/2/3. Då ska barnet flytta fram och tillbaka hela tiden endast pga att föräldrarna anser sig ha rätt till lika mycket tid med barnet.

För mig är det viktigaste att det blir bra för barnet och inte vår lika rätt till umgänge.

Hur har ni delat och hur kom ni överens?

Här säger den andra föräldern hela boendet till hen eller 50/50, vilket jag inte tycker är passande när barnet är så pass litet.

Anonym (TS) Trådstartaren

Thu 27 Aug 2020 22:06

#4

Anonym (eee) skrev 2020-08-27 20:20:06 följande:

Eftersom så små barn inte har så långt minne och inte har tidsuppfattningen som vi vuxna har, så är en vecka för länge. Det är därför man inte brukar rekommendera varannan vecka.

2/2/3 kan ev. kännas rörigt för vuxna men det är ju en väl utvecklad modell för mindre barn just pga ovan nämnda. Du skriver du vill göra det bästa för barnet men det låter mest som att du inte orkar tänka dig 2/2/3 för egen del. Dessutom är det ju bara ett tag, när barn är över 3 år kan man börja förlänga perioderna .

Visst kan barnet bo på ett ställe men då behöver ju den föräldern låta den andra komma på besök flera ggr i veckan, är inte det rörigare än 2/2/3?

Ja fast när man läser på om forskning kring umgänge osv så finns det inget som tyder på att små barn måt bättre av 2/2/3 än att bo mer hos den ena och träffa den andra oftare t ex. Snarare tvärtom. Det är ett så pass litet barn som ska anpassa sig till olika boenden och personer. En två nätter hos en med en rutin kring nattning, två nätter hos den andra etc. Olika tider läggningen sker också t ex.

Barn behöver rutiner t ex.

Mitt förslag är att barnet har sitt fasta boende hos den ena föräldern, vi kan kalla denne 1. Förslagsvis den som tagit föräldraledigheten mest och varit hemma med barnet fram tills nu. Den andra föräldern (2) kan hämta från dagis ett/två gånger i veckan och barnet åker sedan till förälder 1 igen innan sovdags. Varannan helg kan barnet sova över hos föräldern 2, två nätter från fredag till söndag. Alternativt att förälder 1 eller 2 åker till den andra och hälsar på där.

Anonym (TS) Trådstartaren

Thu 27 Aug 2020 22:06

#5

Aliona skrev 2020-08-27 21:11:42 följande:

Det bästa för barnet är väl att ha like tillgång till båda sina föräldrar?

Ja. Men det bästa för barnet är inte att hatta hit och dit. Utan det är väl föräldrarna som ska hatta hit och dit i sånt fall.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sun 30 Aug 2020 08:01

#13

MRAKas skrev 2020-08-28 21:43:55 följande:

Något som skulle vara betydligt mer vettigt vore ju att byta alla 1or mot 2or i din text?Precis.

TS, du behöver rannsaka dig själv och inse att du resonerar och argumenterar ur ditt eget perspektiv, du försöker vinkla att det som egentligen är det bästa för dig ur ditt perspektiv istället skulle vara det bästa för barnet.

Eftersom det blev så många som hakade upp sig på vem som är jag i texten och kommer med diverse påhopp så kan jag meddela att jag är förälder 2 och pappa.

Jag tycker inte det känns rättvist mot det lilla barnet att denne ska flytta hit och dit medana mammans syfte är vår lika rätt till barnet istället för barnets rätt till oss.

Jag tänker att eftersom mamman varit föräldraledig mest och barnet har en större trygghet till henne så borde barnet till en början vara mer hos henne.

Jag har ofta jobbat sent och sällan hunnit med att natta barnet. Barnet söker sig till mamman för trygghet och tröst istället för mig. Barnet gråter hysteriskt och blir inte lugn i min famn om jag ska trösta.

Jag tror inte på att "tvinga" fram en trygghet genom att ha barnet mer hos mig.

Dessutom lyssnade jag på P1 dokumentär om barn i vårdnadstvister där en psykolog berättade att en barn som ter sig tryggt och glatt tillsammans med en förälder den t ex och innan sagt att den inte vill träffa många gånger gör det som en överlevnadsstrategi.

Jag vill inte tvinga mitt barn till att trivas med mig pga en överlevnadsstrategi. Då ser jag hellre att jag successivt bygger upp en trygghet till barnet och ju äldre den blir desto mer förstår den. När barnet själv kan uttrycka vad denne vill så ser jag hellre att barnet är hos den som denne vill vara hos.

För mig är inte tiden med barnet viktigast utan att barnet känner sig trygg och lycklig hos båda sina föräldrar. Det handlar i slutändan om barnets rätt till båda sina föräldrar och inte föräldrarnas rätt tillfälle lika mycket tid med varandra. Jag är beredd att offra den tiden för att barnet ska känna sig tryggt hos mig.

Mitt förslag ger i praktiken ungefär lika många dagar i veckan ungefär, men inte lika många nätter. Att jag hämtar från dagis eller kanske tar ut föräldraledighet och är hemma dagtid med barnet två/tre dagar i veckan och har denne övernattandes varannan helg, om det funkar.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 1 Sep 2020 20:32

#20

MRAKas skrev 2020-08-30 08:50:59 följande:

Jag anser att dina resonemang blir väldigt motsägelsefulla.

Du menar först att barnet har en starkare anknytning till modern pga att hon varit föräldraledig och därmed utvecklat tillit och anknytning genom att spendera mycket tid med barnet och rent praktiskt ge det omvårdnad....

Men sen argumenterar du att det nu skulle vara bättre för barnet om det även i fortsättningen bor betydligt mer hos modern?

Jag delar absolut dina tankar att barnet idag har en starkare anknytning till modern, och att det är orsakat av ert tidigare ojämställda sätt att fördela ansvaret kring föräldraskapet.

Men det är väl i så fall ett argument för att du nu på ett mycket markant sätt behöver kliva fram o ta på dig betydligt mer praktiskt ansvar kring barnets dagliga omvårdnad?

Detta blir ju lite som ett "moment 22" om du försöker argumentera att det är bäst för barnet att modern fortsätter ta ett större praktiskt ansvar, o motiverar detta med att hon är bättre på det för att hon redan har en starkare anknytning?

Ursäkta om jag säger det, men jag får lite vibbarna att du försöker "lassa över" en hel del av det praktiska ansvaret på modern nu under småbarnstiden.

Jag tänker att bara för att jag har en dålig relation till barnet just nu går inte det att tvinga fram genom att låta barnet vara mer med mig. Förstår du?

Jag tänker att jag successivt behöver låta barnet utveckla anknytningen?

Det är ju som att jag är jätte dålig på matte och jag därför låter min sambo lösa alla mattetal. Bara för att hon låter mig lösa dessa kommer ju inte min matte vara bättre utan den måste tränas upp. Likaså anknytningen. Den blir ju inte bättre över en dag.

Jag tänker att det blir mindre traumatiskt för barnet om denne successivt vänjs med mig och i takt med att denne växer och även förstår mer blir det en mjukare övergång.

Jag borde självklart ha varit mer närvarande men mamman ville ha föräldraledigheten och inte låta mig vara föräldraledig. Jag har därför fått arbeta mycket övertid för att vi ska överleva ekonomiskt varje månad då hon tagit ut väldigt lite dagar varje månad. Detta har naturligt medfört att jag haft betydligt mindre tid med det lilla barnet.

Anonym (Ll) skrev 2020-08-30 22:39:54 följande:

Om du vill vara en jämnbördig förälder så 1 du behöver spendera mer tid med barnet, 2 inte "hälsa på" hos den andra föräldern 3bygga upp din relation till barnet, för det krävs kvantitet i tid inte vara kvalitet och du behöver vara ensam med barnet utan den andra föräldern. Ska du vara med på tåget så är det nu det går. Vill du vara andrahandsföräldern så kör du på ditt upplägg.

Jag spenderar gärna tid med mitt barn. Men jag vill inte att det ska bli traumatiskt för denne och att denne ska känna sig otrygg och orolig tillsammans med mig. Jag tycker sånt här är svårt. Det handlar inte om att jag vill lasta över ansvaret på henne utan om snällhet mot barnet egentligen. Jag ser ju att barnet tyr sig till henne. Går till henne när hen är ledsen, söker henne för uppmärksamhet osv. Kommer sällan till mig. Kan gå från vardagsrummet till sovrummet för att söka kontakt med mamman fast jag sitter i soffan bredvid t ex.

Det känns elakt mot barnet att "tvinga" denne att vara med mig när den inte känner sig trygg med mig.

Jag har mått väldigt dåligt över detta och känt med nedstämd och ledsen. Men känner trots min nedstämdhet att jag får ta straffet och offra stor del av tiden med barnet för att jag inte lyckats få till en trygghet tidigare.

Hur dela boende vid 1 år?

INNEHÅLL