Orosanmälan från bvc

Jag förstår inte den här tråden. Hur kan alla veta att BVC-sköterskan inte hade fog för sin oro? Bara för att TS säger att det inte är så?

Jag har självklart ingen aning om hur den här situationen ser ut ( Vi har bara TS skildring, och hen är självfallet partisk) och dömer ingen, men när jag läser sådana här trådar förstår jag hur mycket mod det krävs för att göra orosanmälningar. Det är ju inte så roligt att få hat på sig för att man gör sitt jobb, och vad lagen säger åt en att göra. Och jo - det är helt ok för en person som jobbar inom vården att "gå på en känsla". Läs lagen.

Vi blev förresten också orosanmälda när vi fått barn. Dock var problematiken de reagerade på ytterst tillfällig och lättförklarlig, och när soc fått det förklarat för sig var de nöjda. Blev jag arg och upprörd över att bvc-sköterskan anmälde? Nej! Hon gjorde ju sitt jobb, och reagerade. Jag ringde henne sedan och berömde. Det HADE ju kunnat varit allvarligt, och då är det ju väldigt bra om någon reagerar. Bättre än anmälan för mycket än en för lite. Vilket är fallet nästan överallt. Att det anmäls för sällan. Har man barnens bästa för ögonen - och inte sitt eget ego - tänker man annorlunda.

En fråga - på vilket sätt led dina barn av denna orosanmälan och att socialtjänsten kom hem till er? Vari ligger alltså det "hemska", i att en sköterska, enligt dig, gjorde en felaktig anmälan?

Jag står för övrigt fast vid att det anmäls alldeles för lite och för sällan. Det vet alla som på något sätt jobbat med barn och unga.

Jag skulle även vilja säga: vad bra att soc kom hem till er och utredde! Jag vet många fall där anmälningar gjorts och inget alls har skett. Vilket såklart föräldrarna tyckt varit skönt, men ser man till barnens bästa är det såklart illa. För det räcker ju med att ett enda barn är vanskött för att det ska vara värt det. Alltså - ser vi till barnens bästa får vi stå ut med många orosanmälningar som inte har någon starkare grund. Ser vi inte till barnens bästa - utan till föräldrarnas egon - ändrar vi lagstiftningen så att man BARA ska orosanmäla när man har starka skäl och helst "bevis". Jag vet vad jag väljer.