Viktigt träffa andra barn?

Det man generellt sett säger inom barnpsykologin är att barn som har fyllt TRE år har ett behov av att få umgås med jämnåriga. För en treåring, generellt sett, räcker det alltså inte att bara vara hemma med en vuxen varje dag hela veckor. Men det behovet kan täckas av att man leker med andra barn i lekparken då och då, går på öppna förskolan ibland, träffar jämnåriga kusiner eller kompisars barn osv. Det är alltså inget behov av förskola man pratar om.

Anledningen till att förskola är gratis för barn mellan 3-5 år är just den, att barn efter treårsdagen har ett behov av umgänge med jämnåriga. På så vis ser samhället till att alla barn kan få gå på förskola och få sociala kontakter, även de vars föräldrar är väldigt fattiga eller inte kan tillgodose barnets sociala behov hemma.

Så för att svara på din fråga så finns det inget behov för en tvååring att sättas i förskola för att täcka ett socialt behov. För tvååringen räcker det normalt sett att umgås enbart med den närmsta familjen. Så små barn behöver kärlek, trygghet och rutiner.

Vi har valt att inte ha våra barn på förskola så jag har i ganska många år läst så mycket jag bara kan om barns sociala behov i yngre år och allt jag har hittat handlar just om treårsgränsen. Själv har jag nog upplevt att det verkliga behovet har kommit ännu senare, åtminstone för mina barn. Men det är garanterat olika och det kan ju handla om ett behov av att härma andra barn, se dem osv. Kanske inte alltid ett behov av att leka intensivt och ofta med dem.

Jag förstår vad du menar också ang förskola :) Menade inte att kritisera dig, alla åsikter är värdefulla, men jag ville bara säga att jag inte tror att man inom psykologin säger att det finns något socialiseringsfönster mellan två och tre år. Isåfall hade man nog satt gränsen för fri förskola vid två år istället för tre exempelvis. Jag upplever också att det är milsvid skillnad mellan hur en tvååring leker med jämnåriga och hur en treåring leker. Tvååringen kan förvisso leka men det är inte alls på samma nivå och inte lika engagerat, tycker jag. Det är lättare för en förälder att tillfredsställa tvååringens sociala behov.

Jag vet inte om det kan lugna något men mina barn som inte har gått på förskola har klarat sig alldeles utmärkt socialt. De har förvisso haft varandra att leka med hemma innan de har börjat i skola, men att de på något vis skulle ha förlorat viktiga tillfällen till att bli sociala individer genom att vara hemma längre tror jag inte. Vad man lite har glömt i dagens samhälle är ju att förskolan finns till för att båda föräldrar ska kunna arbeta. Det handlar inte om att man när förskolan infördes hade insett att barn som var hemma var underutvecklade och understimulerade och behövde börja skola tidigare. Förr i tiden (gäller exempelvis mina föräldrar) var de flesta barn hemma med sin mamma innan skolan började och det har ju gått bra för den generationen både socialt och i övrigt.