Jämställt föräldraskap
Det man gör för att få ett jämställt föräldraskap är att man delar på föräldraledigheten. Och sen jobbar båda deltid om det ska jobbas deltid. Och man delar på hämtning och lämning och vab.
Svårare än så är det inte.
Inlägg från: Alexi
|
-
-
Fast vi har ingen exakt 50/50 med millimeterrättvisa, absolut inte. Men om utgångspunkten är att man delar på allt och framför allt delar på ansvaret för barnen då blir det rätt så jämställt. Annars blir det en mamma som sköter barnen och en pappa som hjälper till eller är barnvakt åt sina egna barn, inte vet vilken storlek barnen har i kläder, inte har samma koll på läxor, aktiviteter osv.Anonym (Hemmafru) skrev 2020-08-12 10:03:39 följande:Så du tänker mer som Alexi verkar göra, att det ska vara 50/50 med millimeterrättvisa? Det skulle inte fungera för oss att båda jobbar halvtid. Vi har annars en väldigt jämn fördelning som jag ser det, bara det att maken jobbar på en arbetsplats och jag jobbar i hemmet. Barntillsynen är inte helt delad men i stort.
-
Min man är inte den som har stenkoll på alla detaljer, mycket eftersom jag ofta ligger långt före i planering i mitt huvud innan han ens får en chans att fundera.Anonym (Hemmafru) skrev 2020-08-12 10:32:58 följande:Min upplevelse är att de flesta män, även de som är riktigt involverade och ansvarstagande för sina barns liv, har noll koll på storlekar, vilka dagar det är fotboll osv :) Sedan tror jag det beror väldigt mycket på individen så klart.
Men han köper ofta kläder till barnen, stenkoll på deras aktiviteter osv. För att han vill vara en aktiv och engagerad pappa.
Det handlar ju om som kvinna att faktiskt släppa in mannen också. -
Jag tror, att om och när ni får barn är det klart svårare med så fyrkantiga rutiner. Då har man inte ork att storstäda på en bestämd dag utan man gör lite då och då. Och man behöver hjälpas åt, varje dag, istället för att tänka att en tar allt en hel vecka.Saan skrev 2020-08-12 10:49:35 följande:
Tack för era svar! Så intressant att höra hur alla gör :)
Jag håller med om att dela 50/50 millimeters är svårt, utan de viktiga gäller att hitta ett sätt som känns bra och fungerar i er familj!
För min del behöver det inte heller vara exakt rättvist, att jag vägrar ta ut soporna för att de är minsann hans tur, men att vi båda är delaktiga och åtminstone gör något. Jag vill INTE vara en mamma åt min man och tjata på honom att nu måste du plocka undan efter dig. Eller att när jag kommer hem från jobbet frågar han vad vi ska äta. De var på väg åt de hållet i början av vår relation, men efter samtal och diskussioner arbetar vi på det. Han kommer från en familj där pappan jobbat och mamma gått ner i arbetstid för att kunna ta hand om barn och hushåll. Han har ingen värdering i det och tycker inte det är så de bör vara, men det är de han är van vid. Men när jag förklarat för honom att det är Vi om skaffar barn, inte jag. Det är Vi som köpt hus, inte jag, så förstår han att vi är ett team som ska samarbeta genom livet.
Så nu håller vi på att arbeta fram en rutin som passar oss.
Vi planerar och handlar söndagen vad som ska ätas under veckan. Han väljer 3 rätter och jag 3. Vi får inte klaga eller säga nej till den andras val. Sen turas vi om att laga maten under veckans gång. Den andra diskar.
Försöker nu införa städvecka. Vi har varannan vecka städ ansvar, och på söndagen när vi lämnar över ansvaret så ska det vara storstädat på ett överenskommet sätt.
Ekonimin har vi löst som så att vi lägger samma summa på ett konto som går åt till mat hus och sparkonto. Sen behåller vi resterande pengar som en "veckopeng"
Sen tvättar vi vårt eget. Om vi får barn, kommer vi införa att den som inte har städvecka har tvättvecka och ansvarar över bebis kläder. Och självklart lämnar man över städveckan med en nytvättat garderob.
Men jag förstår att rutiner är svåra att hålla vid, speciellt när man har barn. Men jag tänker att det är en bra grund och känns skönt med riktlinjer. Men ingenting är lag. Känner jag en dag att nää jag orkar inte laga mat, så är de okej med hämtmat. Eller har min man en dålig dag kanske jag slänger in en tvätt åt honom. Vi är som sagt ett team, och vill ju hjälpa varandra. Vi vill ju leva tillsammans. Men som sagt, det viktiga är att alla hittar sina sätt som fungerar och är lyckliga! :)
Bara som reflektion.