Jämställt föräldraskap

Jag och min man har ungefär samma toleransnivå när det gäller städat och ostädat. Vill vill båda ha ordning hemma, vi hatar när det är för stökigt. Men lite damm i hörnen stör oss inte speciellt mycket. Vi tänker som så att vi lägger lika mycket tid på tråkiga sysslor hemma, vad som görs är inte så viktigt. Helt enkelt, den ena slappar inte när den andra städar, tvättar, diskar, lagar mat m.m. Vi gör en hel del tråkiga saker tillsammans (som att laga mat och plocka undan) och de flesta roliga sakerna tillsammans . Ingen av oss upplever att den andre gör mycket mer än sig själv. Vi är de enda av de vi känner som vi tycker verkar vara jämställda. Ofta säger mina vänner att de är jämställda men det är kvinnan som tar barn till och från skola, lagar maten och diskar varje dag. Mannen kanske dammsuger en gång i veckan och anser att han drar sitt strå till stacken. Det finns så jävla många lata mansbebisar där ute, men jag har inte nöjt mig och skaffat barn med en sådan utan jag hittade en guldklimp som jag levde ihop med i 10 år innan vi skaffade barn så jag visste vad han gick för. Det här med att tänka tid tycker jag funkar jättebra, så länge inte någon part såsar extremt mycket för att komma undan eller som vår granne, som går ut och putsar trädgårdsplattorna med tandborste och tvättar bilen fem gånger i veckan för att slippa gå in i huset och ta hand om barnen och hushållet.