Jämställt föräldraskap

Sambo jobbar borta mån-tor. Han jobbar mån-ons 06.30-19.00 och torsdag 06.30-14.00

Jag brukar tvätta/dammtorka/tvätta av skåpsluckor 1 gång i veckan och det gör jag då vår tjej sover (8månader) Eftersom sambo jobbar borta så har jag inget för mig om kvällarna och då vår tjej sover bra (somnar mellan 18-18.30) så ägnar jag gärna en eller två kvällar till att fixa och dona lite.

Vi har robotdammsugare som kör varje dag men 1 gång i veckan dammsuger vi ordentligt och moppar golven och det brukar sambon göra, då jag håller efter med allt annat.

Både han och jag gör matlådor på söndagar, han till jobbet och jag här hemma, så jag slipper stressa med mat varje dag. Så tråkigt, speciellt nu när man är ute så mycket. Skillnad i höst.

När sambo är hemma så lagar vi mat tillsammans. Eller han lagar mat och jag diskar. När han lagar mat så har jag bebis och när jag diskar så har han bebis.

Han är chef på ett stort bygge så han kommer vara mer föräldraledig när vårt barn är större, då tänker han bara jobba mån-tis för att sedan vara ledig ons-tor.

Jag ska börja jobba halvtid i oktober när vår bebis är 10mån (min mamma som är pensionär ska ha henne) och när bebis är 1.5 år så ska jag börja jobba heltid.

Då min sambo tjänar betydligt mer än vad jag gör så har vi gemensam ekonomi. (Hans val när vi flyttade ihop 2012) Han för över sin lön till mig, jag betalar alla räkningar, vi får lika stor fickpeng (utemat/nöjen/kläder) och sedan går en slant in på matkonto och allt annat går in på sparkonto.

Jag brukar ta alla nattningar, men nattningarna här hemma tar ca 10min.

Vi tar varannan morgon så den andre får sova lite längre om denne vill, men oftast så går vi alla upp tillsammans.

För mig är det inte av stor vikt att det behöver vara jämställt, så länge vi båda är lyckliga, mår bra och hjälper varann så är jag nöjd. Vårt upplägg passar vår familj väldigt bra och det stör mig inte någonstans att jag gör något mer än han, för vill jag att han gör mer så gör han det.

Maken jobbar heltid. Barnet går timmar på fsk. Jag har barnet övrig tid, maken tar över ett par timmar efter jobbet. Han lagar måltiderna och jag gör i princip resten, utom hans personliga tvätt.

Jag förstår ärligt talat inte vad du pratar om. Vi har en familj och ett hushåll. Allt måste göras och vi särskiljer inte föräldraskapet från resten av vårt liv. Eller tycker du att jag ska göra matlagningen också?

Jag klarar mig utmärkt utan man, du har ingen aning om hur mitt liv sett ut så sluta släng skit!! Jag har dessutom en fast anställning som väntar när jag vill gå tillbaka till arbetslivet, så det finns inget som helst beroende varken ekonomiskt eller praktiskt!

Du är så otrevlig i varenda tråd man ser dig i, varför kan du inte bara lämna det här stället i fred?!

Ja, för att du som vanligt är otrevlig och bara ägnar dig åt att jävlas med andra! Dina kommentarer tillför aldrig någonting för trådarna!

Jag tänker inte svara på dina frågor för det spelar ingen roll, du fortsätter bara att vara otrevlig vilka svar du än får!

Så du tänker mer som Alexi verkar göra, att det ska vara 50/50 med millimeterrättvisa? Det skulle inte fungera för oss att båda jobbar halvtid. Vi har annars en väldigt jämn fördelning som jag ser det, bara det att maken jobbar på en arbetsplats och jag jobbar i hemmet. Barntillsynen är inte helt delad men i stort.

Det finns olika sätt att ta ansvar. Att vara engagerad i barnets liv och se till barnets skötsel i vardagen är det som jag tycker är viktigast, inte att ha koll på storlekar (t ex), även om det är en del.

Jag tror de flesta kvinnor skulle behöva läsa boken om att hemmets projektledare säger upp sig, man hamnar lätt i trasslet att kvinnan tar över alla sysslor för att mannen släpper allt mer, det blir aldrig gjort men måste göras och till slut blir det vardag. Usch.