Alla säger till mig att jag ska "ta tid och sörja". Vad är det ens? Jag vet inte hur man gör tror jag... jag fyller istället minsta lucka till bristningsgränsen för att slippa räkna eller känna. Vad ska man annars göra? Sätta sig ner och lipa? Hur hjälper det.
Hej du.
Jag vet inte vad du går igenom och vad du förlorat men kan säga. Att sörja är väldigt individuellt, hur man sörjer. Finns inga enkla svar på hur du ska göra. Det viktigaste är att ta en dag i taget, känn efter vad du behöver göra just nu, är det så att gråta så gör det, är det så att du behöver ständigt göra dig själv upptagen så gör det. Ge dig själv precis det utrymmet du behöver igenom sorgfaserna. Lyssna inåt än utåt och med tiden kommer det känns lättare dock men jag vill inte säga att sorgen kommer försvinna. Utan för mig är sorgen en del av mitt liv men det är jag som besöker den och inte tvärtom som i början av sorgeproseccen när det var hela mitt liv. Kram
På sitt eget sätt i sin egna takt är svaret, tyvärr. Jag kan inte berätta för dig hur du eller någon annan ska sörja, det enda jag kan göra är berätta hur jag själv gör det/har gjort det.
Att fullständigt gräva ner sig i jobb av olika slag var också en del av min sorgeprocess efter min mamma. En del. Men till slut stod jag ju där och var tvungen att möta sorgen, när jobben tog slut.