Hur bryter man spiralen?
Har varit gift länge, två barn. Efter barn två dog sexet i stort sett. Sex en gång i halvåret om man har tur. En gång hade vi två gånger på ett halvår det var lyx.
Saken är den att vi har pratat om vad som är viktigt och sex är viktigt för mig. Det som var viktigt för hen är uppfyllt och åter uppfylls hela tiden. Men mina behov är liksom helt oväsentliga. Jag ställer upp på allt, vad som än behövs. Men hen vill inte ens göra detta för mig.
Vad det leder till är att vi kommer längre och längre från varandra. Hur mycket jag än ger komplimanger (som jag till 110% menar) så är jag inte intressant.
Har hört hen i duschen där det tydligt låter som att hen tillfredsställer sig. Vilket är helt okej. Men varför får jag inte se på eller vara med. Det skulle liksom räcka. Sig själv då är hen kåt. Men inte med mig.
Känner mig värdelös, oattraktiv och som världens sämsta. Hela tiden.
Hatar att lägga mig samtidigt för jag vet att det betyder ännu ett tillfälle att bli nekad. Eller ett tillfälle till där hen inte vill vara i närheten av mig. Inte ens petting eller någonting.
Jag skulle pröva vad hen än vill. Vad som helst. Men hen vill inte ens prata sex. Så det är svårt att ens föreslå något.
Antar att jag bara vill skriva av mig. Känner mig bara så jävla värdelös hela jävla tiden. Vad för partner är man om ens partner inte ens vill ha sex i någon form?
Perfekta tillfällen finns inte. Vill man ha en nära relation får man ta alla tillfällen man kan. Så som vi gjorde när vi var yngre.
Dom som vill säga lämna kan skippa att kommentera. Jag älskar hen, lämna är inte ett alternativ.
Nä nu ska jag lägga mig och må dåligt. Sov gott!