IVF hösten/vintern 2020

Hejsan alla hårt kämpande power-ladies!!
Jag bara kastar mig in i tråden här och hoppas att det är ok! Jag och min sambo har gjort 2 IVFer nu på IVF Nordic i Malmö, utan resultat. Ägg samt spermier är bra. Jag tror att det halvfäste nu senast (jag hade alla symptom på graviditet) men jag fick troligtvis missfall i torsdags.Trauma i ens hjärna efter två misslyckade försök. Alla runt omkring oss bara får barn hela tiden. Ångest.

Vi (främst jag) pratar nu om att ev göra det utomlands. Man har ju inget att förlora tänker jag?? Sverige är ju så hårt reglerat mm. Vi tänker Riga alternativt Helsingfors, framförallt för att de använder sig av akupunktur samt fäst-medlet "Embryo Glue", som inte används i Sverige. Jag har läst och hört att de har högre statistik bland lite äldre kvinnor (Jag är 41 nu), och man undrar ju om det kan vara därför. Någon som har någon input/ tankar, erfarenheter och funderingar kring detta? Rekommendationer mottages mer än gärna, som ni så många skriver så är ju detta en djungel. Som lite stöd så vill jag även bara tillägga att jag mådde fruktansvärt rent psykiskt, under båda behandlingarna, pga Lutinus. Fick Crinone nu senast som varit något bättre, men man blir ju sänkt alltså, helt klart. Jag gick in i detta utan att veta något om processen egentligen, jag fick ingen direkt info heller om hur man kan/kommer att må och uppleva det....Därför så himla härligt att få ta del av alla era tankar och upplevelser här inne. Jag är alltså inte ensam i allt detta kaos!
Puss och styrkekram till alla kämpande! 

Massa lycka till!! När har du testdag? Känner du av något? :)

De var rätt små, men typ 6-7 på var sida. Trist att vänta mer för är så trött på denna eviga väntan.. längtar så till ägguttag!

Gick tyvärr inte hela vägen denna gång. Men bara att försöka bli gravida på nytt igen ??

Hej, jag undrar om det är någon som varit med om vilka symtom som kan vara positiva under ruvardagarna? Jag har testdag på måndag och har så ont i magen, som mensvärk samt extremt ömma bröst. Har satt in ägg 2 ggr tidigare och då gick de inte.

Det låter lovande !! :) hoppas att det är ngt som delar sig och växer där inne. Håller tummarna för dig!

Hej 
Kom in på denna tråden och ville bara önska er alla lycka till var ni än är i er behandling. Jag vet det är svårt, men var glad, tänk positiva tankar, ta hand om dig själv. 
Min historia började för 6år sen...två färska försök som inte tog sig, men resulterade i 3 st i frysen. En av dom visade sig vara en liten flicka som snart fyller 5 år.
Vi är nu inne på syskonförsök och återföringen ska ske på måndag. 

Jag hoppar in här.

Jag och min partner har försökt sen oktober 2018. Började med Letrozol september 2019 och nu är vi igång med ivf, korta protokollet.

Gonal-f 150 i tre dagar sen 125. Idag hade jag första vul och det finns 14 äggblåsor på 10 mm eller mer. Nytt vul ska göras på måndag. Läkaren ville även höja dosen till 150 på Gonal-f igen.

Är det fler än jag som har en väldigt likgiltig inställning till om det ens blir något barn? Det är liksom lite som att jag har kopplat bort känslorna från processen så mycket som möjligt för att orka stå ut. Jag zoomar ut och tänker att det här är en kort period av ett förhoppningsvis långt liv för att inte gå under.

Jag ska imorgon på andra ultraljud- sjukt nervöst om blåsorna inte vuxit. Var i första ultra i tisdags.. hur ligger ni andra till?

Skönt att man inte är ensam i den här känslan. Jag har ingen i min direkta närhet som gått igenom ivf såhär så ingen kan förstå riktigt vad jag pratar om utan folk säger mer "men det kommer vara så värt sen när bebisen kommer" men tänk om det aldrig kommer en bebis?

Tack för pepp ändå, jag håller tummarna för att de har ökat på sig fint tills måndag så det kan bli äggplock nästa vecka ????