IVF hösten/vintern 2020

Fy vad tråkigt att se dig här igen!
Beklagar verkligen missfallet!  
Livet är så orättvist! 
Vi kämpar fortfarande, den 26/8 "firar" vi ett år i IVF-svängen utan ett enda plus. Känns väldig tufft att närma sig den gränsen. Vi hoppas på att kunna göra en ny FET om lite mer än en vecka. Ska på UL på onsdag och mäta slemhinnan och planera för återförsingsförsök nr 9, 1 ET och 8 FET (ett försök har dock resulterat i att jag fick åka hem från kliniken utan något embryo i livmodern, då insättningen blev krånglig och embryot ramlade ur pipetten innan den kom på plats). Jag får också göra allt ensam då mannen inte får följa med in till kliniken. Jag fick göra ett nytt ÅP i maj via magen då det blev komplikationer, fick tillbaka en två dagars som inte heller ville och har nu två st 2dagars och en blastocyst i frysen.

Ja, även om de säger att v.12 är någon lite magisk gräns då allt börjar bli lite säkrare så måste man ju ändå känna sig mer och mer säker ju närmre man kommer tänker jag :(

Jag har inte så mycket hopp faktiskt. Jag gör i stimulerad cykel med progynon för att min huvudläkare ska kunna göra insättningen då det har varit svårt att få embryot på rätt plats. Han tror att de enbart fått embryot på rätt plats 1 gång av 8 och den gången är de inte säkra på om det blev helt rätt heller. jag har fått testa ut en ny kateter för insättningarna nu som lättare tar  sig in i livmodern. <men tron om att det ska lyckas denna gång är nära på noll. Men eftersom man tydligen tycker om att plåga sig själv psykiskt kommer man ligga på den där britsen en gång i månaden tills läkarna säger stopp. För även om tron inte längre finns där så verkar det som att hoppet ändå aldrig ger upp.

lycka till på VUL idag! :)

Nu ruvar även jag tillsammans med er. Idag fick jag tillbaka ett 2dagars. Hoppas så, men har svårt att tro.

Idag fick läkaren upp embryot längre upp i livmodern. Tidigare har han gått upp ca 10,5 cm. Idag var han 15cm upp i livmoder, hoppas det gör susen!!

Nu den långa väntan till td 1/9. Äter både progynon 1+2/dag och Lutinus 3ggr/dag.

Idag tillåter jag mig själv att tro att jag är gravid!

De första gångerna lyssnade jag mycket på Ruvarpodden, tyckte den var riktigt bra. Men de har slutat lägga ut fler avsnitt nu. Detta blir min 8de gång. Så spänningen har släppt lite tyvärr. Nu känner jag lite att mensen bara kan komma då jag slipper hoppas (håller för ögonen). IVF processen har lärt mig att det är skillnad på att tro och att hoppas. Jag hoppas varje gång att det ska gå hela vägen, men jag sedan förra gången känns det som att jag tappat tron :(

Men denna gång gjorde ju i alla fall läkaren något nytt, så hoppet är liiite större denna gång i alla fall! <3