Jag har två vuxna döttrar 27 och 33. De har inga barn än men om/när de får så säger båda att de helst vill ha pojkar! Jag tror de tänker att pojkar är lättare att fostra!? Kanske lite mer tåliga också? Jag blir också glad om jag får lite smågrabbar runt mig! (MEN friska barn är det viktiga)
Jag trodde mest det var män i Sverige idag som i smyg höll fingrarna i kors för att de hoppas på en dotter. Anledningen till det är att för att vara pappa till en dotter "räcker det" med att man är en bra pappa. För att vara pappa till en son måste man dessutom vara en bra man.
I ett modernt feministiskt matriarkalt land som Sverige är en bra man numera dålig, och en bra manlig förebild är istället en dålig omanlig man.
Jag minns när jag fick mina döttrar hur tanterna på jobbet skadeglatt meddelade..."VÄNTA BARA, tills de kommer i tonåren"! De mös och mådde gott. (vi klarade den tiden bra)
Idag när det är vanligt att ha TVÅ barn så kanske man kan tänka att det är trevligt med en av varje(?) MEN det är ju väldigt opraktiskt. Har man två av samma kön så kan ju ALLT man köpt till ettan användas av tvåan. Har man pengar som gräs så kan man ju köpa nytt och inte bry sig men rätt fint att grejerna används och slits ut. (tvåan ska självklart få nytt också ibland)
Jag kan tänka mig att den mamma som är klädintresserad tycker det är roligt med en flicka av den anledningen!? Liksom gå loss i klädbutiken med "rysch och pysch"(!).....*typ*! Jag har två döttrar och är helt ointresserad av kläder. När de var små och ville ha blommigt *typ* så mådde jag illa men köpte ju tjejgrejs till dem ibland förstås när de valde själva! IDAG när de är vuxna kompenserar de rejält och har PROPPFULLA garderober. Jag får också min släng av sleven och får härbärgera en del av deras kläder för alla mina ryms på 1,5 hylla. 
När barnen är små spelar det förstås ingen roll vilket kön det är. Alla barn är välkomna och underbara!
Men när barnen börjar bli vuxna upplever jag att det är skillnad. Som kvinna umgås jag mycket med mina döttrar, vi kan träffas på stan för en fika, gå och träna ihop, gå på bio, åka på weekendresa etc. Söner gör inte ofta sådant på tu man hand med sin mamma, de kommer när man bjuder på middag men då oftast med sina flickvänner.
Jag tror detta är ett av skälen till att kvinnor önskar döttrar, att man kan umgås på ett lättare sätt.
Naturligtvis finns det undantag, men i min bekantskapskrets ser det ut så här, sönerna är jättetrevliga etc. men det krävs mer av mamman för att få träffar till stånd.