Inlägg från: jeanette02 |Visa alla inlägg
  • jeanette02

    Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?

    Anonym (Eva) skrev 2020-07-19 09:34:43 följande:

    Skulle behållt. Det är inte barnets fel att jag skulle blivit våldtagen. Skulle kunna älska barnet iallafall. Man måste försöka sepatera våldtäkten och barnet. Det är nästan samma sak när någon kvinna med barn blir slagen och flyr med sitt barn ifrån sin man. Barnet kommer påminna om den våldsamme mannen hela tiden varje dag. Men inte hatar jag barnet för det fast barnet på pricken liknar sin far.


    Där har man ju kanske en annan förutsättning, då mannen trots kanske var en bra människa innan han blev en misshandlare. Ibland kan det ju dröja innan den sidan kommer fram.
  • jeanette02

    Beror väl på situationen, men abort känns som självklart spontant. Tänker att de måste vara en sådan påfrestning att vara gravid med ett resultatet av en våldtäkt samtidigt som man kanske ska hålla på och vittna i en rättegång, för man vill ju sätta dit aset. Tänk en överfallsgruppvåldtäkt, blir man ens någorlunda "normal" efter ett sådant brott?

    Det sägs att våldtäkter är vanliga i hemmet och av människor kan redan känner (?) Ja, då kanske man hade behållit. Man kanske hade tvingats att behålla om lever i sådan relation.

    Har aldrig haft sådana vänner eller män, så får tänka mig in mer i överfallscenariot, jag tror det är svårt. Men har man en stor barnlängtan och var yngre kanske jag skulle behållit. Men tänker längre fram, när barnet frågar efter pappa...vad säger man då? Ja, han satt i fängelse några år då han våldtog mig (och låt säga fler kvinnor) det var så jag blev gravid med dig faktiskt.

    Sanningen kommer alltid fram för eller långt senare, så tror på ärlighet så tidigt som det går i ett sådant fall. Anpassat efter åldern och utveckling, tidens gång såklart.

    Klargöra att man älskar och ville ha barnet trots själva brottet på ett bra och pedagogiskt sätt som säkert en del fixar.

  • jeanette02
    Anonym (Eva) skrev 2020-07-20 07:58:53 följande:

    Ja det skulle jag. Barnet är inte våldtäksmannen oavsett om det skulle vara en släkting. Jag står för att allt liv ska få leva oavsett hur den blev till. Punkt slut. Även om barnet skulle vara handikappat. Så lätt tar man bort liv nu och har alltid gjort. Och det finns tusen ursäkter till att döda ett barn. Men skulle inte gjort det.


    Finns det någon gräns när det gäller släktingar? Din far eller bror? Skulle tro att man avråder att behålla i ett sådant läge. Med tanke på risker för barnet.

    Tänker du inte på att ett foster sedemera framfött barn också kan få ett stort lidande av dessa situationer? Alltså konsekvenser av inavel i ett sådant fall. Alltså Inte andra funktionshinder nu, som jag inte ser som något automatiskt skäl till abort.
  • jeanette02
    Anonym (Eld) skrev 2020-07-20 08:10:16 följande:

    Jag blev gravid efter en våldtäkt. Mannen var en nära vän till min familj och det handlade om en ren våldtäkt där han överföll mig på vägen hem från en familjemiddag.

    Jag var aktivt mot abort och är fortfarande på grund av att det emot min världssyn så jag behöll barnet.

    Idag är min son sex år gammal och ska börja förskoleklass efter sommaren. En vän till mig frågade en gång:

    "Är det inte jobbigt att påminnas om honom (förövaren) varje gång du tittar på din son?"

    Och jag tror det är det som gör att många gör abort, för ett barn skulle påminna om våldtäkten. Och ja, det är klart han påminner om våldtäkten men jag kommer aldrig kunna fly från det som skedde. Gjort är gjort och det är en del av mitt öde. Och ett barn är den största revanschen.

    Jag vann. Inte våldtäktsmannen. Han fick sitt roliga i några minuter, jag har fått min välsignelse för hela livet. Ett barn är det ultimata priset, ett barn kan vända på en hel situation och göra det bättre.

    En dag kommer min son fråga var hans pappa är, och tills vidare får svaret blir att han inte finns med i bilden. Punkt slut. En dag kanske jag kan svara på frågan. En dag kommer min son vara stark nog att höra vad som hänt och sedan bearbeta på ett moget sätt.


    Intressant, och jag kan tänka mig att jag hade kanske kunnat göra samma sak om jag var yngre och inte gift och redan har barn.

    Jag tror gott att man kan älska barnet och skilja på sakerna. Beoende lite på scenariot som jag skrivit tidigare. Som nu när jag har 3 barn, skulle jag plötsligt bli våldtagen ute i skogen och det leder till grav så skulle det kännas svårt tror jag iaf för oss ALLA i familjen, man och barn att ta emot en våldtäktsman barn. Samtidigt som man försöker gå vidare med anmälan och ev.rättegång osv.

    Även ju givet inte barnet i sig gjort något fel. Men det finns ju några fler att ta hänsyn till också plus att man kan ju inte veta hur man känner innan det hänt på riktigt. Jag skulle aldrig ljuga om en våldtäkt och gå och låtsas att det är min barns liksom, nä ingen lätt fråga detta.

    Men du anmälde väl ändå våldäktsmannen? Vad sa din familj? Hoppas de tog avstånd från den kriminella vännen ordentligt.
  • jeanette02
    Anonym (Eva) skrev 2020-07-20 07:58:53 följande:

    Ja det skulle jag. Barnet är inte våldtäksmannen oavsett om det skulle vara en släkting. Jag står för att allt liv ska få leva oavsett hur den blev till. Punkt slut. Även om barnet skulle vara handikappat. Så lätt tar man bort liv nu och har alltid gjort. Och det finns tusen ursäkter till att döda ett barn. Men skulle inte gjort det.


    Frågar igen, som från tidigare inlägg... Spelar det ingen roll ens om släktingen skulle vara din far eller bror? Ingen säger att våldtäkt är barnets fel, utan det handlar ju om helt andra saker. Varför tror du dessutom att det är enkelt att ta bort liv el vad du nu menar? Och vadå har alltid gjort? Du menar när unga flickor dör vid förlossningar i fattiga områden för att deras bäcken inte kan föda fram ett barn än? Barn som föder barn? Inte helt ovanligt att 9-10 åringar har mens.

    O vilka tusen ursäkter menar du? Själv kan jag komma på flertalet verkliga anledningar till abort. Inte alls svårt man måste bara tänka lite längre än näsan räcker. Behöver inte ens prata om ev. funktionshinder hos barnet, utan det finns faktiskt andra omständigheter.
  • jeanette02
    Anonym (Moa) skrev 2020-07-20 16:57:20 följande:

    Jag skulle förhoppningsvis inte ens veta om att det fanns ett barn, eftersom jag hade sett till att få ett dagen eftre piller. Är inte det rutin vid våldtäkt att få ett dagen efter piller?

    Eller menar du om man som kvinna skulle vägra dagen efterpiller och sedan visar det sig att man blev gravid?


    Verkar ju på svaren, jag menar bristen på svar som att de som blev våldtagna och gravida levde vidare utan att anmäla eller söka sjukhusvård. Kanske var för tabu och "fult"

    Men det kan ju ha hänt för många, många år sedan och då var man kanske tvungen att hålla god min. Talar inte för alla här nu givetvis.

    Inte kunde man anmäla en vän till familjen tex? Eller en släkting. Sådant tänk finns ju fortfarande, tänk inom vissa kulturer/religion har ju mannen rätt till sex t ex i äktenskap. Man kanske aldrig ens nämnde att en våldtäkt ägt rum om vi går tillbaka några årtionden. Utan barnet blev till via vanligt samlag och tillfällig förbindelse helt enkelt, rent officiellt.

    Gäller givetvis inte alla. Men känner själv till kvinnor nu döda, som fått föda barn tillkommna genom våldtäkt och övergrepp, men när de var unga fanns inte alltid så många möjligheter. Samtidigt kunde det ju vara fult att vara gravid som ogift. Även om möjlighet fanns att få abort då var det ju inte så lätt process i insnöade byhålor. Det är ju inte ens nuförtiden i vårat toleranta som kvinnor vågar, orkar, klarar anmäla tex en våldtäkt. Vilket jag kan förstå också.
Svar på tråden Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?