Nej. Om jag ska skaffa barn så vill jag att det ska vara mott val. Efter en våldtäkt skulle hag nog må för dåligt psykiskt och därför ej vara mitt bästa jag att ta hand om ett barn. (Även om psykisk ohälsa inte behöver betyda ty man är en dålig förälder) Och barnet skulle dessutom påminna mig om förövaren. Nej, jag skulle göra abort utan tvekan.
Tillägg: jag har både gjort abort och blivit våldtagen, ej relaterade till varandra. Aborten var mycket jobbig mentalt. Men mitt val. Våldtäkten påverkar mitt liv negativt idag 30 år senare trots terapi. Jag har fortfarande ptsd och jag har utvecklat panikattacker och diagnostiserats med ångestsyndrom och inte sovit utan sömnmedel på 20 år. Jag var ett barn när jag blev våldtagen vilket kan bidra till att jag inte lyckats komma vidare med terapi. Jag vet inte. Men mentalt skulle jag nog inte klara en våldtäkt igen.
Skulle behållt. Det är inte barnets fel att jag skulle blivit våldtagen. Skulle kunna älska barnet iallafall. Man måste försöka sepatera våldtäkten och barnet. Det är nästan samma sak när någon kvinna med barn blir slagen och flyr med sitt barn ifrån sin man. Barnet kommer påminna om den våldsamme mannen hela tiden varje dag. Men inte hatar jag barnet för det fast barnet på pricken liknar sin far.