Nån mer med MA som inväntar blödning?

Tack. Det känns bra. Det var en sån enorm stress som släppte när jag väl började blöda. Jag hann vara ledsen så länge innan och tror jag hann bearbeta ganska mycket. Känner såklart ändå som du säger, en ledsamhet över det lilla som aldrig fick en chans. Konstigt nog kände jag mig helt hormonfri, ända sedan jag misstänker att embryot dog (trots att läkaren sa en senare tid). Det enda tecknet har varit väldigt starka graviditetstest.

Vad skönt att du börjar må bättre. Det måste ha varit en hemsk upplevelse, det är ju hemskt nog situationen i sig liksom. Jag minns inte nu hur lång tid det gått för dig, är det två veckor snart? Hur känner du inför att prova igen när du återhämtat dig?

Ja, förstås! Som att det inte är jobbigt nog med missfall.

Vi kommer vänta en mens och sen försöka igen. Jag kan ändå se fram emot det, och längta, men min nya skräck nu är ju att det ska ta evigheter.

Hur mår ni här i tråden?

Jag återhämtar mig sakta men säkert. Ser fram emot när det slutar blöda, och att få ägglossning.

Hoppas på mens! 

Jag kunde inte låta bli att testa i förrgår, tror jag det var. 4 dagar efter jag tog tabletterna. Det hade blivit mycket svagare, jag hoppas verkligen inte det segar sig alltför länge sen. 

Åh nej, vad jobbigt! Just när du var tillbaka, liksom. Ja, bra att ringa. Hoppas du får komma på en koll! 

Idag är det dag 6 efter cytotec för mig och jag märker en stor minskning i blod. Det börjar dra åt det bruna hållet. Det känns bra. 

Just det, har ni räknat ert missfall som en mens? Jag tänker i mensappar och så. Skulle vara skönt att ha nåt att utgå från, även om ÄL säkert dröjer lite mer än vanligt. 

Jag tror jag gör så också!

Skulle ju bara fattas att det tar månader... Fyfan alltså. Jag hade hoppats på att hinna bli gravid innan 35 men det är inte många månader kvar dit. Sån stress hela tiden. Men jag hoppas vi alla får tillbaka den så fort som möjligt! :)

Åh nej, jag har inte varit inne på ett tag och missade detta! 

Hur gick det och hur mår du? För mig var det en lättnad att äntligen få avsluta, jag hoppas det kommer kännas så för dig också om det nu inte gick bra. Visst har jag varit ledsen men det känns helt överkomligt. 

Det låter tyvärr som väldigt kort tid, och att det inte riktigt kommit igång än. Det är svårt att veta vad som är själva innehållet liksom, och vad som bara är levrat blod. För mig kom det tre större, tydliga klumpar som jag tror var det viktigaste liksom. Många mindre också, inte små men iaf mindre än dom där tre. Men vid tre tillfällen blev jag sittande på toaletten för då blödde det så pass mycket att det inte var nån idé att kliva upp. Ändå tycker jag att jag blödde mindre än jag hade väntat mig. 

Jag hoppas det ordnar sig på bästa sätt för dig, förstår ju att det känns hemskt om det startar till din födelsedag men jag vet ju, man vill ju också bara få ett slut på det. Försök ha en fin dag oavsett och tänk framåt! Nu avslutar du det här jobbiga och sen kommer nya försök! 

Jag blöder fortfarande, det blir 2 veckor nu den 8:e. Men det är bara brunt, ibland väldigt lite, vissa dagar mer. En vecka efter tabletterna kändes det som det skulle sluta, men så kom det lite mer och så där håller det på. Det är ändå lite och påverkar inte min vardag särskilt mycket. Börjar väl återhämta mig psykiskt också men bröt ihop lite för nån dag sen. Känner mig lite allmänt låg men inget som märks utåt.