Nån mer med MA som inväntar blödning?
Hej, jag är i så lik situation man kan tänka sig tror jag. Jag känner för dig och hoppas du mår så bra som du kan, omständigheterna till trots. ??
Första graviditeten, bad om ett ultraljud när jag skulle varit i v. 10+1 (för att jag behövde bevis att jag var gravid) men bm såg ingen hjärtaktivitet. Jag fick en tid hos gynekolog en vecka senare som jag var på igår, där fick jag reda på att fostret hade slutat utvecklas i v 7. Jag trodde att jag skulle få någon behandling för att bli av med fostret och hinnsäcken osv. men istället fick jag en ny tid en vecka (?!) senare för att dubbelkolla så att jag fått rätt diagnos. Nu hade jag varit i vecka v.11+2 och har alltså burit på ett dött foster i 4 veckor, det är helt knäckande.
Jag känner verkligen igen mig i dina känslor om att ha en kropp som inte kan vara gravid och sen inte ens sätta igång ett mf. Jag kände (känner) mig så jäkla grundlurad av min kropp.
Nu är jag rädd att mf ska sätta igång när som helst eftersom det tar så lång tid mellan mina vårdtillfällen. Men jag är också rädd för cytotec, precis som du beskriver. Är rädd för att det ska göra ont och att jag ska se något som jag inte vill se. I väntan på nästa gynekologitid försöker jag läsa vetenskapliga artiklar om hur effektivt cytotec är, men dessvärre talar inte de artiklar jag läst än så länge så mycket om en psykiska påfrestningen i att se innehållet i sin livmoder hemma på toaletten, eller ens hur ont det kan göra.
Hur har det gått för dig? Du måste ha gått igenom din behandling nu? Och var bor du? (Tänker med tanke på vilken vård du fått, det kan ju skilja sig mellan olika regioner) Jag bor i Göteborg och tycker vården har varit minst sagt bristfällig, både vad gäller information och hur lång tid det varit mellan mina besök.
Kram??