Kan jag flytta under pågående vårdnadstvist?

Precis. Och på andra sidan skranket står en förälder som bryter mot lagen, som nyss flyttat till en annan ort 23 mil bort, vilket försvårar umgänget kraftigt, där hon knappt har rotat sig själv och med ett jobb som (antagligen, eftersom det brukar vara så) hon har sex månaders provanställning på. Hon tar sonen från allt vad han hittills vuxit upp med och allt han har som är trygghet; släktingar, fsk, pappan och vänner. Sedan ska vi inte tala om det där att hon filmar sin son när han är ledsen och att hon dessutom verkar hysa något konstigt agg till exets sambo.

Jag undrar hur tingsrätten kommer att se på den här situationen. Det känns inte som en slam dunk för ts iaf! Rättare sagt, om jag skulle satsa en månadslön så skulle jag sätta den i pappans hörna.

Jag betvivlar att du gjort det på samma sätt som du har här, om du ens pratat med en polis. I call bullshit. Varför skulle du gå till en polis och säga "Hej! Jag har tänkt flytta från stan utan pappans medgivande, fast vi har gemensam vårdnad, det är väl ok?". 

Man behöver inte jobba med "detta" för att ha kunskaper om hur saker fungerar. Vet du vad, du kan ju googla några sekunder på egenmäktighet med barn så kanske du fattar till slut vad jag och flera andra försöker tala om för dig - du bryter mot lagen!Du kan inte jämföra två olika fall. Det kan mycket väl vara så att pappan gjorde fel, beroende på omständigheterna. T ex så kanske hans ex inte försökte flytta flera timmar bort, utan hans tillstånd.

Ja det är klart. Han har ett fast boende och antagligen en ordnad ekonomi eftersom han har råd att ha kvar huset. Så det handlar inte om just det huset utan omständigheterna.

Å andra sidan, så länge du har en provanställning har du inte samma trygghet att erbjuda eftersom du aldrig vet om du kan betala hyran nästa månad. De flesta brukar inte ha ett halvårs lön undanlagd som buffert, även om man borde det.

Det har inte med saken att göra hur samarbetsvillig du är utan vad som är bäst för barnet. Om du hade bott kvar i stan hade du kunnat erbjuda halvtid, några dagar i taget hos vardera förälder, men du har skjutit dig själv i foten genom att flytta så pass långt bort att det absolut inte går, för pojken kan inte pendla till fsk och han kan inte gå på två olika fsk heller.

Ärligt talat tror jag inte det spelar någon roll att erbjuda helgerna, jag tror inte pappan nöjer sig med det. Dessutom är det inte bra för barnet heller, eftersom det stänger dörren för möjligheter att göra saker med dig på helgerna. I längden blir det bara inte bra.

Du skulle ha bott kvar i stan så hade du haft helt andra möjligheter.

TS flyttar i nästa vecka om jag har förstått henne rätt. Past the point of no return.

Du talar för döva öron. Jag har påpekat säkert fem gånger att ts begår ett lagbrott, det enda jag fick tillbaka (till slut) var om jag jobbar med det här... Suck.

Det är så som jag tror också. Och hoppas, för att vara ärlig. Vi vet inget om pappan men ts verkar inte alls sätta barnet i första rummet, bara vad hon själv vill.

Hon kan inte. Hon flyttar denna vecka vad jag har förstått. Och vad TS absolut inte förstår efter nästan 200 inlägg är att hon begår ett brott, men ffa att hon förstör livet för sitt barn, av totalt egoistiska skäl. "Jag vill flytta, jag vill bla bla bla", inget om att barnet kanske vill nåt. Men ja, hennes advokat verkar ju inte ha koll på läget direkt så en bitch kallad Karma kanske ordnar upp situationen till det bästa ändå.

I så fall är det rättegång härnäst istället. En orsak varför man försöker få till en muntlig förhandling är att det kostar tid och pengar att hålla en rättegång. Det kommer att kosta även dig själv väldigt mycket pengar.

Varför drog du ens igång den här karusellen?? Du är så desperat att skaffa ett jobb att du på eget bevåg flyttar 23 mil bort och därmed förstör ditt barns hela liv, men ändå har du råd med dyra advokatkostnader, hur går det ihop?

Tur? På vilket sätt då tänker du?