Kan jag flytta under pågående vårdnadstvist?

Fortsatt gemensam vårdnad med växelvist boende, helt enligt mitt yrkande.

Det är inte svårt att vinna förtroende hos andra när man argumenterar för vad som skulle vara DET BÄSTA FÖR BARNEN, och faktiskt ha sanningen på sin sida.

Inte ett enda argument har jag sett i dina inlägg där du argumenterar att du tänker flytta långt bort för att de på något sätt skulle bli bättre för BARNET.

Du tänker bara på dig själv, dina inlägg är fulla av "jag", räkna efter så får du se. Det är vidrigt att se.

Du kommer garanterat bli av med vårdnaden om du genomför flytten.

Det är garanterat av denna anledningen som tingsrätten kallat till MuF med kort varsel.

Det kommer då med största sannolikhet göras klart för modern att barnet är etablerat här i den stad där de bott fram tills nu, barnet har sin förskola och sitt nätverk här.
Om modern väljer att flytta så kommer rådmannen/domaren att där o då klubba interimistiskt beslut kring vårdnaden och boendet. Med all rimlighet kommer det då bli fortsatt gemensam vårdnad och boendet hos den förälder som ger barnet möjlighet att bo kvar, dvs fadern. Modern får begränsat umgänge, i stil med varannan helg.

Det lyser så otroligt tydligt igenom att TS anser sig vara "mer förälder" än fadern, o det är detta som får mig att gå igång så in i helvete.
Denna typ av kvinna (för det är nästintill uteslutande kvinnor som gör detta) gör mig så förbannad att det går inte att jämföra....

Istället för att försöka få till en situation som fungerar BRA FÖR BARNET med ett delat föräldraskap så fiskar TS runt efter tips om hur man manipulerar systemet för att gagna sina egna intressen.
Skit i att barnet får det sämre, bara DU får det bättre. Skit i att barnet förlorar sin far o fadern sitt barn, bara DU får ett bättre jobb.

Vidrigt, fy faan.

Stackars barn.

Eftersom du vägrat inställa dig till MuF så anser domaren att det är poänglöst att hålla en, eftersom en förhandling med endast ena parten i målet inte ger nånting.

Nu inhämtar istället domaren ett yttrande ifrån familjerätten som gjort en utredning om er, för att skaffa sig en grund att fatta beslut på.
Med tanke på vad man kan utläsa av den information du nu fått så är det ju inte heller svårt att lista ut vilket beslut domaren överlägger att fatta.
I princip skulle jag tro att domaren redan bestämt sig, han vill bara stämma av med familjerätten hur de ser på saken nu efter denna utveckling i er situation.

Precis som jag och alla andra med en dåres envishet redan sagt i 230 inlägg:

Du kommer förlora vårdnaden av barnet om du genomför denna flytt.

Det är ingen tävling om vem som är "bäst".

Sålänge båda föäldrarna är kapabla att utöva sitt föräldraskap tillräckligt bra så faller det på vem utav er som kan erbjuda den bästa lösningen ur barnet synvinklel och ur ett helheltsperpektiv.

Eftersom fadern bor kvar i ursprungsbostaden med hela barnets nätverk etablerat runt omkring så kommer han tveklöst anses lämpligare som boendeförälder än dig när du flyttar 20+mil bort, detta är självklart.

Om det inte vore för ditt hänsynslösa och arroganta beteende så skulle nog rätten valt att låta den gemensamma vårdnaden fortsätta.
Men eftersom du nu uppvisar detta hänsynslösa, arroganta, respektlösa och omogna beteende mot barnets fader så visar du mycket tydligt att du inte är kapabel att få gemensam vårdnad att fungera, så domaren kommer ge enskild vårdnad åt fadern.    

Även byte av förskola kräver båda vårdnadshavarnas samtycke.

Kan hända att kommunen TS flyttar till har lite för naiva rutiner som antar att båda är överens när de får in en anmälan. Men då är det bara för den andra föräldern att göra kommunen uppmärksammad att bytet inte skett i samförstånd så skrivs inte barnet in i den nya förskolan.

Tyvärr så är rättsväsendet och hela systemet runt detta med föräldrar som inte kan komma överens så otroligt missanpassat att det är löjligt.

Som jag förstått det så finns inget avtal eller dom som i dagsläget reglerar barnets boende, enabart moderns godtyckliga vilja att ibland dela med sig av sitt barn...

Jag tror även fadern drar sig för att rent handgripligen "hämta hem" barnet, utan han agerar som en välfungerande vuxen förälder o drar ärendet den korrekta vägen genom alla instanser.... Något som är otroligt tidskrävande och frustrerande.
Allt medans modern bara kör sitt race... Styr o ställer allt enligt eget tycke eftersom det ändå faktiskt är hon som vet bäst o bestämmer.... i hennes snedvridna världsuppfattning. 

Just det där uttalandet citerade även jag i ett tidigare inlägg, det visar på ett så tydligt och effektivt sätt TS inställning till hela föräldraskapet...

Självklart ska ni följa boende/umgängesschema som tingsrätten slagit fast om ni inte kommer överens om annat, detta är löjligt självklart.
Du inser att fadern kan be rätten om verkställighet om du på eget bevåg bryter mot tingsrättens schema? Du inser även vad det kommer ge för konsekvenser för dig i ett senare skede?

Kommunen som erbjudit ditt barn en förskoleplats utan båda vårdnadshavarnas samtycke har begått lagbrott, bara fadern gör de uppmärksamade på detta så kommer de ogiltigförklara sitt beslut. Barnet är ju inte ens folkbokfört i kommunen där förskolan finns...
Det är inte upp till varje enskild kommun att hitta på egna regler kring detta, alla lyder under samma lag. Det är dock upp till varje kommun att ha sina egna rutiner kring hanterandet. 

Ingen familjejurist med ett uns självrespekt skulle råda dig till att bete dig på detta sätt. Jag ifrågasätter verkligen vad det är för människa du kallar "din advokat".

Grunden som allting vilar på när det gäller beslut kring barn är att alla beslut ska fattas med BARNETS BÄSTA i åtanke.

Precis INGENTING av det du nu gör förbättrar situationen i barnets perspektiv.

Nä, men de behöver båda vårdnadshavarnas samtycke.

När det uppdagas att så inte är fallet så återkallar de sitt beslut.

Så ÄR det eftersom kommuner och regioner är lata o bekväma.

De lutar sig mot socialstyrelsens handbok om barns vårdnad där det står att 3dje man tillåts anta att båda vårdnadshavarna agerar i samförstånd vid kontakter kring barnet, OM det inte finns anledning att misstänka att det finns  meningsskiljaktigheter mellan vårdnadshavarna.

Det finns även ett stycke där det fastslås att om ett beslut fattas utan att ena vårdnadshavaren fått tillfälle att medverka i beslutet och beslutet anses ha betydande inverkan på barnets framtid så ska beslutet återkallas så fort det står klart vårdnadshavarna inte agerat i samförstånd.

För de intresserade är det bara att börja läsa på sidan 75

https://www.mfof.se/download/18.7a15f94516e8e25421b15fd0/1574867419181/Vardnad-boende-umgange.pdf

Du talar för tomma stolar, TS är inte kapabel att till sig...

Det går inte att resonera med denna typ av människa.

Som jag förstår det så har TS och barnets far i nuläget en tingsrättsdom som reglerar boendet och umgänget, frågan är hur förfarandet vid överlämningar är formulerat i den domen.
Om det där står att fadern skall hämta/lämna hemma hos TS så kommer hon förmodligen med sin sjuka världsbild anse att det skall gälla trots att hon mot faderns vilja flyttat 20+mil.

Jag hoppas verkligen att tingsrätten sätter fart snart o får ett interimistiskt beslut på plats. Jag hoppas även att barnets far orkar hålla ut, knyta näven i fickan o inte sjunka till TS nivå trots dessa ständiga provokationer.

Precis det där... Samtidigt som hon refererar till barnet som "min son" när hon är del av en diskussion som även innefattar barnets andra förälder.
TS har inte kapaciteten, eller tycker inte att det är värt besväret att ens lite göra ett halvhjärtat försök att linda in detta i nån form av resonemang att det hon gör skulle vara motiverat ur barnets perspektiv.

Jag skrev exact detta i ett tidigare inlägg, men det blev borttaget eftersom jag även skrev en del andra saker i ren frustration.

Eftersom det nu enbart är veckor kvar till HF och TS vägrat delta i MuF så tror jag faktiskt nu att det inte kommer hända något innan den inplanerade HF.
Familjerättens utredning rekommenderar som jag förstått det fortsatt gemensam vårdnad och en upptrappning till en växelvist boende, med barnet fortsatt mentalskrivet hos TS.
Men detta är ju nu efter TS flytt inte genomförbart i praktiken längre... TS är givetvis fullt medveten om detta faktum, detta faktum är det som motiverade TS till att genomföra flytten i grund o botten.
Hon fick ett utfall i familjerättens utredning som hon inte räknat med, när hon då insåg vart det hela var på väg så valde hon att gå "all in" i ett sista desperat försök att få sin vilja igenom.

Att rättens ordförande då begärde in ett yttrande ifrån familjerätten om de ansåg det förenligt med barnets bästa att istället tilldela fadern enskild vårdnad samt boendet gör ju att TS chanser att "vinna" borde generera ganska höga odds.

Det där är mycket enkelt i teorin, betydligt mer omständigt i praktiken...

Det som normalt gäller vid val av skola och förskola är att båda vårdnadshavarna ska ta ett gemensamt beslut, detta är solklart formulerat i föräldrabalken.

Det som i praktiken öppnar upp möjligheter för denna typ av krånglande förälder att ensam styra o ställa utan att involvera den andra är att kommuner och landsting/regioner lutar sig mot en lag som Pamle klubbade 1976 i samband med att tjänstemannaansvaret avskaffades. Denna lagändring innebär att 3dje man tillåts anta att båda vårdnadshavarna är i samförstånd när ena ensam skickar in eller på annat sätt ansöker om t.ex vård eller skolplatser OM det inte finns uppenbara skäl att misstänka att så inte är fallet. Eftersom vårdnadshavarna MÅSTE vara i samförstånd vid dessa beslut så antas alltså de vara överens när en anmälan kommer in....

Tittar man sen på de flesta kommuners eller landsting/regioners blanketter och e-tjänster för detta så finns det endast en rad för "vårdnadshavare/målsmans underskrift".

Ser man till den stora massan så är ju inte detta något stort problem eftersom de flesta barns vårdnadshavare inte har några problem att sköta detta i samförstånd. Men det blir ju bara så fel när en krånglande vårdnadshavare är inblandad.

Personligen har jag efter mina egna erfarenheter i ämnet utvecklat en teori att detta behöver en ordentlig morderniserande reform som tar ett helhetsgrepp över allt som det innebär med barn som bor växelvist o har 2 vårdnadshavare.
Jag anser att man bör tänka om i grunden och införa KRAV vid samtliga kontakter som gäller barn att säkerställa att man har båda vårdnadshavarnas samtycke.
Sen inför man bara en enkel tjänst där vårnadshavare kan logga in och ge varandra fullmakt att ensam föra barnets talan vid kontakter, som sen automatiskt ploppar upp i systemet så fort barnet kommer i kontakt med något som kräver båda vårdnadshavarnas samtycke, om inte detta finns så lyser det tydligt i systemet och den som hanterar ärendet tvingas kontakta den vårdnadshavare som inte är på plats eller skrivit under ansökan.
Busenkelt i dessa digitaliserade tider.  

Min uppfattning är att det är tämligen menlöst att kalla släktingar/vänner som karaktärsvittnen eftersom det i allas ögon är uppenbart att de är partiska. Om sådana blir kallade och hörda så tas säkerligen deras utsagor med en stor nypa salt av ordföranden och nämndemän.

Det väger otroligt många gånger tyngre med vittnen i stil med förskolepedagoger, lärare, läkare o liknande. 
Det är väl även nästintill norm att kalla den familjerättssekreterare som gjort utredningen.

Ditt ord och dina upplevelser har ingen tyngd i sammanhanget eftersom ingen känner att de kan lita på att det du uppger är sant, eftersom du är uppenbart partisk.

Det är väl självklart att alla ser familjemedlemmar/släktingar/vänner som partiska om de delar din uppfattning och har kallats dit av dig för att bekräfta dina historier.

Om jag t.ex hade kallat min egen mor som vittne i min vårdnadstvist för att hon skulle bekräfta vilken otroligt kapabel och duktig förälder jag är så hade det varit värt precis noll o ingenting, eftersom alla förstår att hon är partisk.
Men om min mor istället vittnat åt mitt ex o bekräftat hennes uppgifter om vilken oduglig förälder jag är så hade det haft en annan tyngd.

Finns det tillgång till referenspersoner som har kontakt med barnen genom sin yrkesutövning så är deras ord värda 100 gånger mer än vilken vän/släkting som helst.

Det är lite det som blir själva kärnan i problematiken med nuvarande upplägg kring vårdnadstvister.

Advokaten/juristen eller ombudet jobbar på uppdag av ena parten i målet, dennes uppdrag är ju att driva sin klients talan i syfte att klienten ska få sin vilja igenom i domslutet.

Jag har sagt det tusentals gånger, men jag säger det en gång till.
Vårdnadstvister har inte i rättsväsendet att göra över huvud taget, det är fullständigt fel instans.
Det är helt åt helvete hur detta hanteras av myndigheter idag överlag.
Det mest tragiska i det hela är att de som far mest illa av detta är barnen.

Personligen är jag hoppfull att just detta fall kommer sluta på ett ganska vettigt sätt iaf, på grund av att modern i fallet agerar på ett sätt som uppenbart inte alls går att motivera att det skulle vara "barnets bästa" ur barnets perspektiv.

Den instansen finns inte idag.

Rimligen borde den dock sorteras in under Socialtjänsten.
Eller varför inte en helt ny skräddarsydd myndighet, "BarnrättsMyndigheten", eller nått i den stilen. 

Hur som helst så skulle hela idén utgå ifrån att det räcker med att ena eller båda vårdnadshavarna anmäler att "Vi kan inte komma överens om hur vi ska fördela ansvaret för vårt gemensamma barn efter separation".
Pang, boom! Bara en knapp att trycka på så sätts hela karusellen igång, denna instans skriver in ärendet och har sedan ansvar för att reda ut hur dessa 2 föräldrar skall fördela ansvar och skyldigheter inom det delade föräldraskapet.

Grundtanken är denna instans ska se på saken ur barnets perspektiv.
Det är dock nödvändigt att påpeka att detta inte är någon lätt uppgift, det krävs att de som arbetar med detta verkligen har gedigen utbildning och lång lång erfarenhet. Samt att detta ska ses som en spetskompetens, detta skall vara en skräddarsyd instans som enbart jobbar med detta.

Med i min tanke finns även att denna instans borde ta ett betydligt mer övergripande ansvar för helhetssituationen kring barnet och fördelningen i föräldraskapet.
Vem ska ha vårdnad? Hur ska barnet bo? Behöver någon betala underhåll? Behöver någon av föräldrarna bostadsbidrag? Vem ska få barnbidraget? Hur ska allt praktiskt ansvar delas upp mellan föräldrarna?

Man skulle enkelt kunna säga att det borde vara som dagens "samarbetssamtal" hos familjerätten, med den betydande skillnaden att det inte skulle vara frivilligt att delta. Den som hanterar ärendet ska även ha befogenhet att bestämma vad som ska gälla i de fall ni inte lyckas nå en lösning i samförstånd. Om ena parten bara ställer sig upp o går ut skrikandes o gråtandes när den inte får som den vill, så får den part som sitter kvar bestämma.
MEN.
Det är otroligt viktigt att säkerställa att den som hanterar ärendet verkligen ser till att alla beslut baseras på fakta, och att samtliga utredningar sker på ett rättssäkert sätt. Det skall också vara som en ständig ledstjärna att alla beslut skall ha "barnets bästa" i fullt fokus, det är inte denna instans roll att ta hänsyn till "rättvisa" eller jämställdhet mellan föräldrarna på något sätt eller vis.

Detta är baserat på mina egenupplevda erfarenheter ifrån min egen vårdnadstvist där jag var ena parten.