BIM Augusti 2020
Känner att jag kanske behöver skriva av mig lite.
Jag har i större delen av mitt liv faktiskt inte mått så bra psykiskt. Har alltid haft generell ångest, driven av lågt självförtroende, katastroftankar och negativa tankar. Har jobbat stenhårt med mig själv och sedan ett år tillbaka mått bra och varit fri från ångest på ett helt nytt sätt. För mig är det värsta med denna processen är att ångesten är tillbaka. Den sitter i bröstet och magen konstant, utan att jag ens tänker på något. Jag är helt säker på att det är direkt relaterat till ångesten kring att försöka skaffa barn. Det känns så jävla tråkigt eftersom jag hade kommit så långt. Känner redan nu att jag börjar dra mig tillbaka från sociala sammanhang och vill helst vara hemma.
Jag hoppas verkligen att ett krafttag kring äl tester, tempning osv kommer ge resultat inom en snar framtid. Vet att jag annars kommer behöva släppa alla tester, alla appar, detta forum om ett par månader och bara ta bort allt fokus. Aja, vi får väl se vad tiden har att utvisa!
Bra att du känner att du kan skriva av dig här, tror jag, man behöver ibland få släppa ut det och kanske få lite input?
Först och främst är det ju jätte bra att du är medveten om den nedåtgående spiral du hamnat i det är ju nr 1!
Sen tänker jag om du kanske kan försöka komma tillbaka till de strategier du använt för att bli av med ångesten tidigare?
Kan skriva lite vad som hjälpt mig :)
Ibland har det hjälpt att antingen distrahera mig genom att tex göra upp ett schema med saker som får mig att må bra på min lediga tid "bokar" in promenad med musik kl 8-9.30, träffa en kompis kl 12 för lunch, bad med ansiktsmask kl 16. Träning 18-19, meditation kl 21 och att man bokar upp sina dagar så så man har något att se framemot och att man har lite kontroll på sitt liv om man tex har svårt för ovisshet(som det är i denna processen med att bli gravid)
Ibland är det bra att göra tvärtemot vad man känner för. Som du skriver att du helst bara vill vara hemma och inte träffa någon(men samtidigt vet du att detta bara triggar din ångest) då bokar kan man baea göra tvärtemot och tvinga sig att boka in något kul med kompisar/familj. En grillkväll, en promenad med ngn, shoppingrunda, spa, laserdome och trots att man känner bara "nejnejnej jag bokar av" när eventet närmar sig så bara biter man i det sura och gör det, och gör det igen och igen tills man inte känner att man inte vill längre..
Ibland kan det hjälp att faktiskt bara skriva ner allting man känner.. Bara låta pennan dansa över pappret. Köp en fin dagbok och skriv allt som känns, sätt på musik som träffar hjärtat, gråt en skvätt, läs igenom det du skrivit.. Kan du hitta några svar i vad ångesten bottnar i..? Är det rädslan att inte kunna bli gravid? Att det är svårt med ovissheten? Vad kommer upp liksom..
Du kan också bestämma dig för att "okej, jag ger detta tex 4 månader då kör jag med temp, stickor för att riktigt få superbra koll på mina cykler så jag kan optimera chansen att pricka äl" eller att nu testar jag detta 1-2 månader och blir ångesten värre så slutar jag med temp, stickor och FL och hittar tillbaka att mys ska vara kul och spontant. Det blir när det blir jag är trots allt fortfarande väldigt ung och människor har blivit gravida sen urminnes tider utan sånnahär hjälpmedel så vi kör på..
Jag själv känner att jag ger detta 3 månader med att tracka mina cykler med temp och äl stickor, familjeliv och liksom grotta ner mig i lite konkret fakta kring fertilitet och försöker se det som ett projekt vid sidan om projektet att bli gravid.
Från början när vi började i oktober köpte jag liksom flera paket clearblues advanced stickor och testa, fick östrogenhöjning och tänkte att yes nu jäklar och körde stenhårt i 3 månader, men ingen lh peak och ingen mens.. Sen kom mensen äntligen i januari och då hade jag typ tappat stinget. Fick igång en cykel och tänkte igen nu så!! Myste på igen och höll tummarna.. Men sen kom inte mensen alls, trodde jag var gravid men icke.. Förstod ingenting.. Råkade ta ett ältest när jag trodde jag tog ett gravtest och för 10 minuter trodde vi att jag blivit gravid.. Well, hur som helst nu i efterhand efter 8 månader har jag förstått att det inte hade gått(fast att jag i mitt huvud under hela processen trodde det)
Så nu istället för att fokusera på att bli gravid så fokuserar jag på att göra min kropp så optimal(!!) som möjligt! Se till att min "plantjord" är välgödslad och välvattnad, att mina frön får de bästa förutsättningarna, att jag har den bästa vaktmästaren(gulkroppen) och på så sätt så vet jag att inom 7 månader så kommer jag att bli gravid och förhoppningsvis inom 3!
Well, världens längsta inlägg.. Men såhär tänker jag och jag hoppas kanske där är något som tänt din gnista <3
Stor kram <3