Är detta vanligt förekommande hos tonåringar?

Jag vet inte exakt hur vanligt det är, men alla unga har inte så lätt med kompisar. Pappan borde väl veta lite om det, om han har haft mycket vänner förut och tappat dem och varför. Eller om han alltid har haft ett stort behov av ensamhet och att det är självvalt.

Men ja, om en 16åring inte alls umgås med vänner (generellt över året) så känns det ju som något som man som förälder bör uppmärksamma och reflektera över.

Mitt eget barn hade knappat några vönner irl i den åldern men då var jag ju fullt medveten om varför det var så.

Låter som att han har lite dålig initiativförmåga och taskig fantasi. Ett av mina barn var så i tonåren, sa man inte åt honom vad han skulle göra så låg han i sängen halva dagen och bara stirrade. Föreslog vi saker så blev det "jaha kan man göra så", ungefär som att tanken aldrig ens slagit honom. Han blev bättre med tiden eftersom vi alltid var alert och gav honom nya idéer och till slut hade han lite hobbys och visste att ta kontakt med vänner var hans eget jobb.

Kanske läge att dra med honom på lite saker och uppmuntra fantasin.

De flesta unga idag är skärmberoende och det tar bort en hel del naturligt beteende, t ex att göra något vettigt eller umgås med vänner. Det verkar inte vara hela förklaringen här. Finns det någon diagnos i botten som gör att han bara sitter rakt upp och ner på en stol och inväntar händelser, typ? Diagnos eller inte så är det bra om ni vuxna pushar honom till att göra saker, annars finns risken att han aldrig lär sig själv heller.

Kan vara helt normalt, men kan vara en varningsklock, beroende på hur han är som person. Är han likadan hos sin mamma? Känner han sig "hemma hos er? När han spelar, hör du om han umgås med andra spelare online? (Det är också ett sätt att umgås, som vi äldre ofta inte tänker på.) Tänker att det är härligt att han vill vara med farmor och farfar, bygg gärna vidare på det. Använd dem och hör hur de uppfattat honom. Finns mycket positivt kring denna kille, tycker jag , det går bra i skolan, det är positivt! Ta reda på om han umgås med andra ungdomar i skolan, om han gör det kanske han tycker att det räcker, kan vara väldigt olika hur mycket social kontakt man vill/orkar ha efter en dag i skolan.

Fint att du bryr dig om honom, har alla förutsättningar att det blir bra. Lycka till!

Hyfsat vanligt. Mår han inte dåligt/är missnöjd med livet så låt honom vara. Däremot behöver ni inte alls hålla på och "aktivera" en 16-åring. Har han tråkigt så får han väl ha det? 
(Skulle ni däremot misstänka depression, utanförskap eller något, så behöver ni förstås prata med honom om hur han mår och vilken hjälp som behövs)

Jag har en drös killar i lite olika åldrar. Fram till ca 12 års ålder har de varit som ungar är mest, men sen inträder puberteten och de (tjejer också så klart) blir så uppfyllda av sig själva, sitt känsloliv, kompisar osv. En del är lite mer introverta och kanske har det mesta av sina kontakter online men det passar dem. En del går in i intensiva träningsperioder och hänger på gym, en del gör det verkligen inte alls. Det  är väldigt olika drag i personligheterna som träder fram under en här tiden i livet. 

Sen får man väl vara lite fräck också, och säga att en 16-åring som ligger halva dagen i sängen kan ha "fullt upp" med sin sexualitet. Kan vara så att han tycker det är toppen att ha den där egna tiden 

Ja detta är väldigt vanligt hos oss ungdomar nuförtiden. Vi spenderar mycket tid bakom skärmen, där vi blandannat socialiserar oss med våra kompisar.

Kan ju vara så att han trivs att vara hemma också! Jag vet att jag gör, jag har kompisar men föredrar väldigt mycket att vara hemma då jag finner det otroligt roligt och avslappnande :)

Tack för era svar! Känns lugnande att höra.

Han verkar ju inte nedstämd eller deppig heller det är bara det att hans pappa är väldigt driftig och det händer saker medan sonen verkar vara så olik honom. Och så kan det ju vara, man måste ju inte gå i sina föräldrar spår men skillnad är det och därför jag reagerar extra mycket.

Kan ju även vara just därför att pappa är driftig som sonen blivit än mer laid back för att han inte behövt anstränga sig, det händer ju saker ändå så att säga.

Det du skriver nu är väldigt vanligt. Barn som knappt behövt fixa, för allt ordnar sig alltid ändå (jag jobbar på gymnasiet och tro mig, det är supervanligt i den åldersgruppen!). Sen blir de äldre och plötsligt ska man klara mer och mer själv. Det kan vara en period här nu där han behöver komma till den insikten själv. Då är det bra om ni låter honom få göra det, utan att en vuxen återigen ska "lösa" även detta åt honom. 

Jämför när jag själv var i den ålder. Jag hade en bästa kompis och några andra

På somrarna blev det väl inte så mycket umgänge, bästisen var mycket på lantstället samt hade pojkvän, släktingar och andra kompisar att umgås med. Kanske vi sågs några få gånger under sommarlovet och möjligen att jag kanske träffade någon annan kompis vid något enstaka tillfälle, men inte säker på det.

Jämnåriga kusinen kom på besök någon vecka och vice versa. Det blev det mycket hemma (och någon kortare resa) med föräldrarna och syskonet.

Vad betyder "gör något vettigt"?

Gissa vad dåtidens föräldrar sa om sina barn när bio, radio, grammofonspelare kom?
Att de inte gjorde något vettigt...

Jag har en 13-åring och en 16-åring och de är väldigt olika.

13-åringen fastnar lätt med mobil eller tv-spel och jag får tjata hål i huvudet på honom att ta tag i livet och göra något lediga stunder.
Han hör inte av sig till kompisar frivilligt utan jag måste tjata. Han kan komma på att han vill vara med någon efter typ kl17 och då är det lite för sent då de flesta redan är uppbokade och han lär sig aldrig av det misstaget. 
När han var liten så hade han aldrig problem med att hitta kompisar på campingar och lekparker och nu lämnar han inte huset ensam. 
Flyttade hit för drygt 1 år sedan och han har träffat en del jämnåriga tidigare på träningar och även i skolan när de läst språk tillsammans, men han vill/törs inte ha kontakt med dem "privat". 

Äldsta har numera epa och han och hans kompisar far omkring mest hela tiden. Sällan han är ensam hemma. En del av dem åker buss och några moped. De träffas och är i verkstaden och skruvar, de åker och badar, de åker på epa-träffar, de är hemma hos varandra och spelar tv-spel och ser på film, de "strögar" (åker runt) i samhället där jag bor osv. och det är både killar och tjejer.

Egentligen det mesta som inte innebär en skärm om man ska vara rak. Datorer, telefoner, spelkonsoler osv har sin plats i livet men det ska inte ta upp det mesta av ens vakna tid utan bara en bråkdel.

Även platon klagade på dagens ungdom med samma ord som du...

Du har så fel så jag vet inte ens var jag ska börja.

Min 15åring är likadan, han älskar att ligga i sängen och vi försöker köra upp honom varje dag vid 10 nu, men låter honom i övrigt ha sitt sommarlov. Han chattar och spelar med kompisar in på småtimmarna och tycker livet är soft bara och det har han förtjänat tycker jag.

Han har också åkt iväg och fikat med en kompis i en annan stad så helt initiativlös är han inte, men corona har ju också gjort att vi inte kan umgås med vissa familjer som förut.

Jämnåriga kusinen som är flicka är ännu värre och går sällan upp före lunch.

Min son var nästan så i nian. Ändrades efterhand när han började gymnasiet. Nu på sommarlovet efter ettan är han ute nästan hela tiden! Träffar kompisar och de spelar golf, tennis, basket, fotboll, fotbollsgolf och hänger hos en kompis typ varje kväll. Pratade med en kompis härom dagen vars son är 15 och hon lät som jag för ett tag sedan ?han gör inget han bara spelar dator? ????. Visst det kan vara något att hålla lite koll på men förmodligen bara en fas!

Min son var nästan så i nian. Ändrades efterhand när han började gymnasiet. Nu på sommarlovet efter ettan är han ute nästan hela tiden! Träffar kompisar och de spelar golf, tennis, basket, fotboll, fotbollsgolf och hänger hos en kompis typ varje kväll. Pratade med en kompis härom dagen vars son är 15 och hon lät som jag för ett tag sedan ?han gör inget han bara spelar dator? ????. Visst det kan vara något att hålla lite koll på men förmodligen bara en fas!

Min son var nästan så i nian. Ändrades efterhand när han började gymnasiet. Nu på sommarlovet efter ettan är han ute nästan hela tiden! Träffar kompisar och de spelar golf, tennis, basket, fotboll, fotbollsgolf och hänger hos en kompis typ varje kväll. Pratade med en kompis härom dagen vars son är 15 och hon lät som jag för ett tag sedan ?han gör inget han bara spelar dator? ????. Visst det kan vara något att hålla lite koll på men förmodligen bara en fas!

Min son var nästan så i nian. Ändrades efterhand när han började gymnasiet. Nu på sommarlovet efter ettan är han ute nästan hela tiden! Träffar kompisar och de spelar golf, tennis, basket, fotboll, fotbollsgolf och hänger hos en kompis typ varje kväll. Pratade med en kompis härom dagen vars son är 15 och hon lät som jag för ett tag sedan ?han gör inget han bara spelar dator? ????. Visst det kan vara något att hålla lite koll på men förmodligen bara en fas!

Det är extremt vanligt att ungdomar lever sina liv genom skärmar nuförtiden. Man kan sitta på sitt rum o tex chatta m kompisar, spela spel m kompisar osv. Det är en stoor skillnad mot när vi medelålders var unga. Då fanns inget av detta, inte i den utsträckning som nu i alla fall. Lägg därtill på Corona där det är viktigt att levs isolerat- gymnasierna stängde ju tex av den anledningen.