Har du ställt upp för husfriden?

Ja ibland. Jag känner att jag är skyldig honom det på något sätt. Under en ganska lång period hade han svåra problem och smärta med ryggen och var inte särskilt sugen på sex. Men jag fick ha sex med honom om han fick ligga still platt på rygg. Det var under en period när jag ville ha mycket sex, så han ställde upp. Eller ja, ställde upp, han hade ju ryggproblem men så gott han kunde. Penisen funkade ju.

Så nu känner jag att det är svårt att tacka nej om han vill, om jag räknar gångerna han sa ok fast han hade ont i ryggen mot gångerna jag ställt upp så är det fortfarande väldigt få. Så känns som att jag måste på något sätt, även om han aldrig skulle kräva det. När jag har sagt nej får jag dåligt samvete.

Kan kännas svårt att bli sur för att han blir sur om en själv är en sån som blir sur om han inte vill.

Jag har självrannsakat en del och shit, jag verkar fungera precis som min man med detta. Jag surar, värre än honom. En gång surade vi på varandra för att vi bägge trodde att den andre inte ville ha sex. Det är ett stort underbetyg för hur vi kommunicerar med varandra efter mer än tio år ihop, men rätt kul när vi blev sams igen.

Jo alltså men det är svårt. Jag känner ibland att jag är skyldig honom det eftersom han ställer upp när jag vill. Gör han inte det blir jag sur och jobbig. Så det känns svårt att inte ge samma tillbaks.

Alltså han hade accepterat det, det har hänt. Då behöver han gå till toa och är där misstänkt länge sedan är han glad igen så det sitter mycket i mitt eget huvud.