Klarar inte av man i min AA-grupp

Jag har gått i en AA-grupp i snart 5 månader och trivs så otroligt bra. Jag ser fram emot varje möte och gemenskapen hjälper mig så otroligt mycket. Men där är en man jag verkligen inte klarar av...det kryper i kroppen varje gång jag ser honom. Han är uppmärksamhetssökande som ett barn. Han har en hobby som han älskar som han är otroligt dålig på, men ska alltid visa upp sina alster. Jag försöker verka positiv och intresserad utan att bjuda in till mer, men efter han fått reda på att jag har samma intresse så finns det inget slut på det. Han söker upp mig direkt och ska prata om vad han gjort sedan förra gången. Jag har markerat några gånger att jag inte orkar/vill/är intresserad men nästa möte är det samma sak. Om jag avvisar honom tar han gärna upp det lite diskret i sin delning under själva mötet.

Han älskar att ta upp andras grejer i sina delningar trots att det inte är relevant för honom överhuvudtaget. Om jag t ex skulle ta upp en operation jag gjorde av min fot för tre år sedan så börjar han gärna prata om hur många fotopererade som börjar dricka (han har aldrig gjort en fotoperation). Pratar någon om sina barn så tar han upp statistik om hur många alkoholiserade föräldrar som haft ihjäl sina barn (han har själv inga barn). Detta trots att den som leder mötet tagit upp att våra delningar ska utgå från oss själva och våra känslor och erfarenheter (detta efter att jag och ett par till tröttnat på hur han håller på, men eftersom han saknar självinsikt så fattade han inte att det kanske var en pik till honom så han satt och höll med och fortsatte sedan som vanligt). 

Han har varit nykter länge och sitter på stor kunskap och erfarenhet men han har INGEN som helst ödmjukhet när han delar med sig av detta. Han tror att han vet och kan precis allt, oavsett vad någon pratar om. Han nästan överfaller de nya som kommer och verkar hoppas på att de ska se honom som den som vet mest och vara den som de kan vända sig till om de behöver. Han längtar så mycket efter att vara sponsor till någon men ingen verkar vilja ha honom...han har varit på mig många gånger om det också. Han tror att han hade varit så bra för mig pga vårat gemensamma intresse...men det är för fan inte därför jag går på AA. 

Har funderat så många gånger på att byta grupp enbart på grund av den här människan. Tyvärr finns det inga andra grupper inom rimligt avstånd, speciellt inte nu när många grupper har tillfälligt uppehåll pga corona. Men jag vill heller inte mista de andra i gruppen. 

Det blev långt....har mycket irritation som vill ut. Vet inte vad jag ville egentligen, mest skriva av mig. Kanske be om tips på hur man vänligt men bestämt avvisar någon i liknande situationer? Att helt enkelt be honom dra åt helvete kan liksom lätt skapa dålig stämning i hela gruppen och det vill jag såklart inte.