Biologiska halvsyskon

Jo, jag börjat fundera mycket kring det. Jag har många vänner som fått hjälp utomlands. De har ju ett donatorsnummer som de kan hitta halvsyskon med hjälp av. Många tycker att det är så fint att barnen får lära känna varandra redan som små. Det är ju inte möjligt på samma sätt för mig som gjort behandlingen i Sverige.

Det har ju tidigare i alla fall, funnits grupper för detta. Undrar om inte FEMMIS i perioder parat ihop föräldrar som använt samma donator. 

Mitt perspektiv är förvisso det omvända. Men jag har tänkt en del på frågan och kommit fram till att jag ska knyta ihop ett litet nätverk sen när de blivit gamla nog att bli nyfikna på sitt ursprung. En del kommer inte vilja det och de får såklart vara ifred. Men de som vill knyta kontakt med biologiska halvsyskon kommer få möjlighet till det. Det ligger minst tio år in i framtiden, förmodligen närmare femton år, så det är en långsiktig tanke

Jag hoppas att vår donator tänker som du.

Jag ser det inte som min sons halvsyskon om donatorn har gett upphov till fler barn. Vi ser helt och hållet oss själva som föräldrar, ingen annan.

Vi ser oss också som vårt barns enda föräldrar men känner inte att vi kan glömma hennes genetik. Det kommer finnas flera barn, som delar hennes gener, i väldigt nära steg.
För mig är det viktigt att försöka ha koll på om det finns biologiska halvsyskon till mitt barn, som vi inte känner, men som barnet kanske kan stöta på under sitt liv.