Nina05 skrev 2020-07-04 14:33:54 följande:
Ojdå här missuppfattas visst en del, men det tenderar ju att bli så via text. Jag är väldigt noga med att inte projicera på bebis. Och har ingen misstro till pappan. Alls. Min oro eller funderingar har ingenting med pappans förmåga att göra utan handlar enbart om bebis förmåga/möjlighet eller vad man nu ska kalla det, att gå från mig 24/7 i 8 månader till att plötsligt inte se mig på hela dygn, ibland flera dagar i rad. Vill att övergåen ska bli så smidig som möjligt för bebis.
Problemet med projiceringar är att man sällan är medveten om det själv...
Så nej, jag missuppfattar inget. Bara för att jag inte ger dig medhåll i din tvivlan innebär inte att jag inte förstår eller att jag inte upplevt det själv. Snarare tvärtom.
Du behöver fundera på din egen roll som fristående människa skild från "din" bebis.
Först när du gjort det kan du möjligen komma underfund med hur du projicerar.
(Sanningen är att man ser det långt senare i livet)