Inlägg från: hawthorne |Visa alla inlägg
  • hawthorne

    Pappan ska vara föräldraledig. Kommer det gå?

    Nina05 skrev 2020-07-04 07:19:27 följande:
    Absolut du har helt rätt i att det är långt kvar och kommer hända mycket. Jag är nog bara orolig i onödan faktiskt. Är nog mest det med bebbe och pappans relation jag tänker på. Vi försöker jobba på det genom att jag lämnar hemmet korta stunder sen i förrgår. Vet inte om det är ett bra sätt men en bm sa det..
    Är det du eller bebisen som har/kommer att ha separationsångest?

    Fundera över det...
  • hawthorne
    Nina05 skrev 2020-07-04 09:16:46 följande:
    Även jag såklart. Det är inget konstigt i det.
    Nej, absolut inget konstigt men fundera över varför du tenderar till att projicera detta på bebisen och som misstro på hur pappan kommer att klara av att ta hand om "ditt" barn.

    Jag menar absolut inte att vara mästrande utan försöker få dig att fundera på situationen och reda ut vilka känslor som finns och varför. Det är ju ofta så att känslor är irrationella och blir ett hinder som skapar mer ångest än nödvändigt.
  • hawthorne
    S23 skrev 2020-07-04 09:29:31 följande:
    Fast detta lär ju bli problematiskt även för barnet. I några dagar. Det blir ju en situation som ingen i familjen är vana vid så naturligtvis blir det en påverkan för alla inblandade.
    Men visst har du rätt i att man bör fundera över om man kanske oroar sig i onödan
    Det är definitivt inte ristat i sten att det kommer att bli problem.
  • hawthorne
    S23 skrev 2020-07-04 10:12:02 följande:
    Beror ju på vad man menar med problem. Men ett barn som varit hemma med mamma i 8 månader lär på något sätt reagera när detta plötsligt förändras. Om det handlar om att vara ledsen i fem minuter eller ledsen i flera veckor är ju en annan femma. Som du säger. Troligtvis går detta hur bra som helst, men det är klart att barnet kommer uppleva en skillnad. Men så blir det ju även om barnet hade hunnit bli 12 månader eller 1,5 år
    Inte ens det är ristat i sten.

    Det är vad de allra flesta mammor vill tro däremot.

    Det finns massor av exempel där det går utmärkt att pappan tar över, det pratar man däremot inte gärna om.

    Det viktigaste i det hela är att som mamma fundera över sin egen oro och vad man projicerar på omgivningen.

  • hawthorne
    Nina05 skrev 2020-07-04 14:33:54 följande:
    Ojdå här missuppfattas visst en del, men det tenderar ju att bli så via text. Jag är väldigt noga med att inte projicera på bebis. Och har ingen misstro till pappan. Alls. Min oro eller funderingar har ingenting med pappans förmåga att göra utan handlar enbart om bebis förmåga/möjlighet eller vad man nu ska kalla det, att gå från mig 24/7 i 8 månader till att plötsligt inte se mig på hela dygn, ibland flera dagar i rad. Vill att övergåen ska bli så smidig som möjligt för bebis.
    Problemet med projiceringar är att man sällan är medveten om det själv...

    Så nej, jag missuppfattar inget. Bara för att jag inte ger dig medhåll i din tvivlan innebär inte att jag inte förstår eller att jag inte upplevt det själv. Snarare tvärtom.

    Du behöver fundera på din egen roll som fristående människa skild från "din" bebis.
    Först när du gjort det kan du möjligen komma underfund med hur du projicerar.
    (Sanningen är att man ser det långt senare i livet)
Svar på tråden Pappan ska vara föräldraledig. Kommer det gå?