Pappan ska vara föräldraledig. Kommer det gå?

Om det inte finns några alternativ så måste det ju funka. Alltså att ni redan bestämt med jobb och så. I så fall måste du vara redo att lämna över och han måste förstå att det kan bli tufft den första tiden. För barnet är van med att det är du som finns där. Och plötsligt gör du inte det. Men pappa +barn kommer att hitta sina egna sätt och sina egna rutiner och det är ju jättefint och viktigt att de får den tiden tillsammans.

Kanske kan ni gå omlott lite? Jobba deltid båda två 1-2 månader för att sen skifta helt?

När jag fick mitt första barn så började jag jobba ett par dagar per vecka redan efter 3 mån, det var det som funkade bäst för oss. Visst var han liten och jag saknade honom (även om jag sen hade 5 dagar per vecka tillsammans med honom dygnet runt!) men samtidigt var det en praktisk lösning som vi behövde få att fungera. Så jag fick nog också tänka bort känslorna litegrann för även om man tänker bort den biten så kan det smärta lite att smyga hemifrån när man har en mammig liten bebis som ligger och sover. Men jag fick helt enkelt vara trygg i att hans pappa kan precis allt likabra som jag och att de kommer ha en fin dag tillsammans. Och sen imorgon är det min tur att vara hemma och mysa.

Med barn nr 2 var jag helt ledig en längre period än jag varit med första. Och sen jobbade jag deltid i drygt ett år innan han började på dagis, så där behövdes ingen riktig överlämning på det sättet utan då turades vi om mer.

Precis. De har rätt att arbeta deltid. Även utan att ta föräldrapenning eller föräldraledigt så har man som förälder rätt att gå ner i tid till 75%.

Så ts. De kan inte neka om ni vill jobba 50% var i två månader och vara föräldralediga andra hälften.

Förutsatt att ni sökt ledigt i tid.

Tänk dock på att arbetsgivaren bara måste bevilja tre föräldraledighetsperioder per år. Så att nu inte missar detta och därför nekas ledighet när ni behöver den

Fyra månader är en evighet när barnet är så litet. Det kommer hinna hända väldigt mycket så att fundera nu på hur det kommer gå då är rätt onödigt. Vårt barn tex tappade helt intresset för amning när vi började med vanlig mat. Från ca 8 månader ammade jag bara en gång på morgonen, och det var mest för att jag själv skulle slippa gå upp tidigt och fixa frukost. Andra barn vägrar vanlig mat. Hur ditt barn blir vet du först då.

Men att verkligen se till att pappa och barn redan nu får en egen relation och får komma på sina egna sätt att lösa saker är såklart jätteviktigt.

Är det du eller bebisen som har/kommer att ha separationsångest?

Fundera över det...

Nej, absolut inget konstigt men fundera över varför du tenderar till att projicera detta på bebisen och som misstro på hur pappan kommer att klara av att ta hand om "ditt" barn.

Jag menar absolut inte att vara mästrande utan försöker få dig att fundera på situationen och reda ut vilka känslor som finns och varför. Det är ju ofta så att känslor är irrationella och blir ett hinder som skapar mer ångest än nödvändigt.

Nu utgick jag dock från ett måndag-fredag jobb. Vilket ni ju inte har. Då blir kanske upplägget lite annorlunda på hur man förelägger ledigheten

Nu utgick jag dock från ett måndag-fredag jobb. Vilket ni ju inte har. Då blir kanske upplägget lite annorlunda på hur man förelägger ledigheten

Inte ens det är ristat i sten.

Det är vad de allra flesta mammor vill tro däremot.

Det finns massor av exempel där det går utmärkt att pappan tar över, det pratar man däremot inte gärna om.

Det viktigaste i det hela är att som mamma fundera över sin egen oro och vad man projicerar på omgivningen.

Kanske dags att det inte är du som sitter fast i bebisen 24/7 till vardags då. Delar man på vardagen så lär det knappast bli något problem.

Enligt min uppfattning beter sig en del föräldrar inte så smart med samarbete och överlämning av små barn. T.ex mamma luktar god mjölk, pappa stinker av ett myskigt rakvatten som kan räta ut håret på fullvuxna kvinnor på tre meters avstånd.

Jag hade också skrikit av obehag då.

Mammas använda t-shirt över axeln som bebisen får sniffa på och pappa använder inget rakvatten= funkar betydligt bättre.

Och det är bara ett exempel på hur själva skillnaden mellan vuxna kan avgöra hur ett litet barn reagerar på dem. Om doften av trygghet följer med blir allting  lättare.

Jag tror lyckligtvis att du överdriver oron.

Jag är pappaledig nu, och mammas separationsångest var mycket mycket svårare än den som min son kände, åtminstone vad jag märkte av.

När mamma är i närheten, så är mamma alltid prio #1. Men så fort mamma är borta, så brukar det gå lika bra för mig att trösta. Och så har han väldigt svårt med tidsbedömning, han märker ingen skillnad om mamma är borta en halvtimme, eller 10 timmar så länge han är mätt och belåten. Det är som att han fotfarande blir överraskad när mamma kommer hem, även om hon kommit hem samma timme varje dag.

Lycka till!

Vill bara säga att du har en till här med bebis som inte gått att sätta ifrån sig på golvet. Löste sig ett tag efter att hon lärde sig gå. Men är fortfarnde väldigt uppmärksamhetskrävande.

Jag hoppas du inte tar åt dig av dem som lite bryskt uttrycker sig så att man kanske kännar sig beskylld som förälder för att ha orakat problemet själv. Det är ju skitjobbigt att inte kunna lägga ner barnet för en sekund.

Jag fick mitt utrymme på öppna förskolan. Enda stället barnet var nöjd utan konstant underhållning. Inte så lätt nu för dig i Coronatider. Om du nu ens tycker att det är jobbigt, det ska jag ju inte förutsätta eftersom du inte skrivit att det skulle vara så.

Om du eller ni upplever närhetsbehovet som jobbigt så vill jag tipsa dig om att läsa om plusbarn. Nu tror vi inte att vårat barn klassas som det. Men oavsett så kan det vara skönt att läsa om andra med liknande och kanske större problem.

Jag ser ju också att du skriver att pappan inte alls duger vid sovning. Så var det också för oss de första månaderna. Spelade liksom ingen roll om man bara härdade ut att hon var ledsen. Hon har ALDRIG däckat av trötthet. Men sedan hade vi en period där det faktiskt fungerade bättre med pappan. Och en himmelsk period på tvp veckor när hon var kanske 8 månader då vi på kvällen kunde lägga henne i sin säng, hon tog sin nalle och vred sig på sidan och somnafe själv på tvp minuter. (Sov dock på mig på natten, efter klockan 21 döh inget annat).

Med det vill jag väl egentligen säga att det mycket väl kan vara så att det är pappan som duger bäst vid nattning om några månader, och att detta även kan hinna förändras igen innan dess.

Är tanken att du ska sluta amma innan du börjar jobba? Har ni tänkt börja med flaska istället?

Jag har ingen direkt koll på sådant, mjölken tog slut vid 10,5 månad så jag behövde liksom aldrig aktivt sluta. Men funderar om man Isf bör göra det Avslutet i god tid innan pappan tar över? Så att inte både mamma och amning försvinner samtidigt? Bara spekulerar nu, har ingen koll alls

Mitt barn är 17 månader nu. Hon sov sina första 8 månader På mig hela nätterna och även dagtid, alternativt rullande vagn. Sedan gjorde hon ett uppehåll på tvp månader där det gick bra att ha henne bredvid i sängen. För att sedan återgå till att sova på mig igen från 10-12 månader. Sedan har hon sovit bredvid i sängen fram tills för en månad sedan då hon helt plötsligt började kunna ligga i sin egen säng (som står bredvid vår med avtagen sida) hela natten! Hon sover dock fortfarande på mih dagtid, alternativt vagn som nu faktiskt kan stå stilla.

Och sedan hon var 13 månader går det nu alltså äntligen att få någonting gjort hemma!

Vi har också burit otroligt mycket. Och precis som för dig så pallade inte min kropp tillslut.

Ett tips angående sömnen. Om ni har problem med att lägga ner barnet dagtid, kan vara att ha koll på sömncykeln. Min dotter har en cykel på trettio minuter. I vissa perioder har vi faktiskt kunnat lägga ner henne dagtid om vi har sett till att ligga bredvid henne 5 minuter innan och fem minuter efter att hon passerat en cykel. På så sätt har hon sovit igenom till nästa cykel och man har då kunnat gå ifrån 20 minuter för att sedan lägga sig bredvid igen inför nästa cykelövergång.

Har som sagt bara funkat korta perioder. Men har man ett barn som inte går att sätta ner för en sekund så är det ju väldigt uppskattat de få gånger det fungerar

Haha. Ja hon har dessutom vaknat 04 varje morgon tills för en månad sedan. Nu jävlar har vi sovmorgon till 05.30 varje dag! Så tacksam! Har fått livet tillbaka.

Tänker att ni kanske testat men har du testat att ha hen i sele liggandes i sängen?

Jag har bbhugmes gravidkudde. Mitt livs bästa köp. Har den bakom ryggen och då halvligger man otroligt skönt. Tänker att om du har barnet i sele och hen kan somna där och sedan halvligger i sängen så kanske det fungerar för att få hen att sova längre?

Misstänkte att ni hade testat. Man gör ju liksom allt för att hitta en lösning. Bilen fungerar inte heller?

Vår Dotter har också varit lättväckt.

Kan säga att många höjt på ögonbrynen om att jag suttit kvar i bilen när hon somnat där. Men jag kunde ju liksom knappt knäppa upp bältet på mig själv utan att hon vaknade.

Jag minns nu att vi faktiskt hade en period då hon inte sov mer än en halvtimme oavsett vad vi försökte med. Men tror inte det handlade om mer än någon månad. Annars har det som sagt oftast funkat så länge vagnen rullat eller hon sovit på oss.

Har nog tyvärr inga fler konkreta råd att komma med gällande det. Hojtar till om jag kommer på något listigt.

Tror helt klart ni skulle kunna ha hjälp av att läsa om plusbarn. Kan hända att de som har sådana barn också har några superknep