Tempkurvor

LadyComp

Blev lite hoppfull idag när tempen höjdes lite grann 2 dagar innan bim...men är samtidigt jätterädd att hoppas.. och återigen bli besviken..

Åå tack <3 <3 !

Hur kunde jag ens tro nåt annat :?(... idag kom det en dip, och negativt test på det. Hur länge ska man behöva orka med detta?

Verkar ju väldigt hoppfullt! Såg att du inte vill ta ett test, förstår dig helt. Negativa test är som att någon skrattar åt dig när du gråter. Håller tummarna för att mensen inte kommer! :) 

Aa blir så himla uppgiven och ledsen :(( .. vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Fyller 33 denna månaden och min största önskan var att jag skulle bli gravid innan jag behöver passera det sträcket iallafall, men det var ju bara att glömma. 

Önskar verkligen att min sambo kunde gå och göra ett spermatest, men han vill inte det. Inte förns det gått 1 år, dvs att den "normala" tiden passerat som han säger, och det har det ju inte gjort än. Inte förns i juni. Vet bara inte hur jag ska orka vänta tills dess. Han sa att det slutar väl med att han får göra det tidigare för att han känner sig tvingad att göra det, och det känns ju helt fel såklart. Vill ju verkligen inte tvinga honom. Men vet samtidigt inte hur psyket ska palla detta månad efter månad. Hade kännts så skönt att bara veta att allt ser bra ut, åtminstone. 

Blir svårare och svårare :( detta var vårt 10:e försök.

Tack för support <3 

Åh, va kämpigt! Känns "redan" hopplöst, så kan knappt föreställa mig hur det känns efter 3 år!... måste känts helt otroligt att äntligen plussa. Tack för stödet <3 Ja jag försöker att bredda perspektivet till åtminstone "detta året"... och inte "denna månad"... men hade en väldigt stark önskan om att inte bli än mer äldre.. men går ju inte att påverka tyvärr >< Tack <3 

Åh va skönt att ni fått tid! Att få komma framåt. Och med spolning också! Håller verkligen tummarna för er. 

Ja nu tänkte jag lite fel. Jag har ganska korta cykler, 26 +-1 dag, så vi har hunnit med 10 försök på 9 månader,  men då blir det ju i maj, inte juni. Hoppas förstås att det inte ens ska behöva gå till att behöva hjälp.. men bara vänta och se. 

Ah okey! Häftigt, att det just blir när man väl söker hjälp också. Det har jag hört många gånger. Undrar om det är en slump, eller att man på nåt sätt slappnar av och blir mer mottaglig!? ibland undrar man. Håller iallafall tummarna för att det blir framgång för dig snart också, med barn nr 2. Kanske det är en viss lättnad denna gången ändå att du vet att du kan bli gravid? Tänker bara att jag för egen del skulle fungera lite så då jag i nuläget har en oro över att något skulle vara fel, då jag aldrig varit gravid tidigare, men skulle ha lättare att slappna av om jag vet att allt ändå är ok. Men självklart så är det ju ändå jobbigt när det inte blir nåt månad efter månad, oavsett barn tidigare eller ej.