Amidina skrev 2020-07-02 11:08:29 följande:
Men din stackare, inte lite att gå igenom. :( Hur har de mätt äggreserven på dig? För om det är AMH så kan jag iaf komma med lite pepp om att det måttet är hur väl äggstockarna svarar på hormonell stimulering, inte hur många ägg som faktiskt finns där. Och responsen kan man i de flesta fall få upp genom livsstilsförändringar (typ om man har nån näringsbrist eller stressar mycket). Har lärt mig att kolla upp allt själv i efterhand när jag fått info från vården, och det genom deras egna faktasidor mm.
Skönt att du slipper bebispratet just nu, får passa på att fokusera på sånt som gör dig glad, och att må bättre. Själv tar jag bort folk från sociala medier lite titt som tätt eftersom det gnälls om deras barn och graviditeter till höger och vänster.
Då är vi jämngamla typ. :) Har också lite åldersnoja om jag tänker efter ibland, men sen har jag en tendens att försöka ifrågasätta mig själv när det gäller sånt och 35 är ingen ålder ju. Vi är naturligt fertila ett bra tag till de flesta av oss, och livet i övrigt tenderar ju att bli bättre ju äldre man är, bara man väljer rätt synvinkel.
Vi är i ganska samma sitta hör jag. Jo det är lågt AMH 0,4 men det var under tiden jag inte hade haft mens på 2 år så tänker ändå att jag kanske har starta om igen. Jag är dock utdömd på min utredning och de va beredda att försöka 1 ivf försök men vill förbereda mig på äggdonation och det var 1 år sen nu. Så mina chanser är inte så stora men jag försöker leva på hoppet, för man vet inte vad som kommer att hända. Kanske börjar jag funka normalt nu med en jämn menscykel. Det är bara att vänta.
Men det är lättare att leva med mens än utan. Jag har haft alla gravidsymtom som finns plus massa annat som jobbigt dreglande. Jag blockar alla bäbisar barn funkar dock att se på fortfarande. Med bäbisar är det som att man måste titta och undra hur det skulle va vilket jag mår bäst av att slippa.
Min övervikt ligger också mycket i psyket vilket jag jobbar med nu. Så mår mycket bättre men när man grottar i gamla beteenden, tröstkänslor mm så är det lätt att snubbla men jag tror att lösningen finns där och blir bättre snart. Så jag tar den långa hållbara resan för att panikbant löser bara ut ångest och depression.
Jag har också gått på letrozol så vet hur den medicinen kan sätta sig på hjärnan. Hoppas du mår bättre snart och att du får det du längtar efter. Hur många där är det och vänta?
