Min fästman vill vänta med barn - inte jag

Jag håller inte helt med om att man måste vänta in sin man. Och jag håller inte heller riktigt med om att ni är så unga att ni har all tid att vänta. Som tjej är man som mest fertil i 20-årsåldern och du börjar närma dig de 30. Det kan ju ta tid att bli gravid också, så det kan vara bra att sätta igång när man inte hunnit bli 30 tänker jag :)

Jag längtade också efter barn tidigare än min man och han sköt (och sköt) på det. Han hade krav på än det ena och än det andra som han tyckte var viktigt att vi gjorde innan vi började försöka. Det var först färdig utbildning, sen heltidsanställning, sen hus, därefter började han komma med krav på att vi skulle renovera köket innan bebis osv. Men då sa jag nej. Jag var 29 år då med examen, fast anställning och hus, och kände att jag mentalt hade ställt mig in på att vara mamma vid 30. Och det fanns ju inte så mycket tid kvar att spela på. Så jag sa att nu skaffar vi barn eller så får du hitta någon annan att renovera kök med ;) Han hade hela tiden fast anställning så vi hade rent ekonomiskt klarat oss även om jag blivit gravid flera år tidigare.

Visst är det bra att vara färdig med utbildning och ännu bättre med en heltidsanställning såklart, men egentligen löser det ju sig ändå för de allra flesta. Jag har många vänner som pluggat och varit gravida samtidigt exempelvis. Hus, och renoverat hus på det är krav min man ställde för att han inte vågade ta steget tror jag. Jag tror att det är vanligt hos män, att vara lite stressad över att bli förälder. Min man blev inte pappa förrän den dagen vårt barn föddes. Han är världens bästa pappa, och har varit det sen dag ett, men om han hade fått bestämma så hade vi lika gärna kunnat börja försöka nu när jag är 37 ;) Så hade jag inte satt ned foten så hade jag nog kunnat vänta för evigt.

Visst är det underbart om ens partner längtar och njuter av graviditeten han också, men min man har aldrig gjort det och han är en fantastisk pappa ändå, som verkligen inte ångrar våra barn. Han är bara inte den där killen som har längtat efter barn eller älskat att vara med på ultraljud, välja barnvagn osv. Men när barnen väl har kommit så är det en annan sak.

Vi hade varit ihop i väldigt många år och känner varandra extremt väl, så jag visste att han skulle vara ok med att sätta igång med barnförsöken om jag sa att jag inte tyckte att det var okej att vänta längre. Det var inga problem alls att ha sex oftare osv, tvärtom skulle jag säga, haha.

Det har inte varit det minsta jobbigt för mig att han har varit ganska ointresserad när jag varit gravid. Det är sån han är. Det visste jag nog egentligen innan. Det låter som att han är en dålig människa när jag skriver så, och det är han verkligen inte. Han är en väldigt fin person, och en jättebra, engagerad pappa. Men hans ointresse för att börja skaffa barn visade väl lite på hur han skulle känna kring graviditeten. Det kan ju vara intressant att berätta att vi har fyra barn tillsammans nu. Så han gillar verkligen barn! Men just graviditeter intresserar honom inte.

Det är kanske en dålig jämförelse, men han älskar bilar väldigt mycket. Jag är ointresserad av bilar, men eftersom jag älskar honom får han gärna köpa bilar för våra gemensamma pengar. När bilen väl kommer tycker jag alltid att det är kul att köra, kan uppskatta alla funktioner och känna att det var ett bra beslut att köpa en ny bil. Men jag är inte den som tar initiativ till en ny bil. Lite så är det väl med barn för min man.

Ja, det är helt sant. Tyvärr är det ju ett stort problem att förstföderskor blir äldre och äldre för många upptäcker när de vill bli gravida att de inte är så fertila längre och måste göra ivf. Så att medelåldern för förstföderskor i Sverige är hög är nog tyvärr inte något man ska använda som argument för att själv vänta med barn. Vissa kan vänta länge, men för de flesta innebär ökad ålder minskad fertilitet.

Jag tänkte bara tillägga, att du kanske kan fråga din man vad exakt det är som gör att han vill vänta? Känner han att ert liv kommer att se annorlunda ut om de två år som han vill vänta? Kan han isåfall specificera mer exakt vad som kommer att ha ändrats? Om han inte kan ge något svar på det så kan du fråga om det är oro för det nya som håller honom tillbaka? Och då kan du kanske prata med honom om att i princip alla som bestämmer sig för att skaffa barn känner oro och osäkerhet, det är normalt och bra. Det betyder inte att man blir en dålig förälder, eller att man inte kommer att klara föräldraskapet.

Visst kan många få barn naturligt även efter 30, men det är inget jag har hittat på att den kvinnliga fertiliteten sprakar någonstans mellan 20-25 års ålder, sjunker efter 25, och minskar kraftigt efter 35. Det är fakta, och de flesta känner nog till det.

Sprakar ska det inte stå, det ska stå peakar

Coola ner dig ;) Såsom jag läser ditt inlägg så skriver du att det inte är några problem att bli gravid efter 30. Och det är en sanning med modifikation. Betydligt färre kvinnor kan bli gravida på egen hand (alltså utan hjälp av sjukvården) efter att de har passerat 30, än kvinnor som är mellan 20-25. Kvinnor är gjorda för att föda barn mycket tidigare än vad vi i Sverige gör idag. Det kan du tycka vad du vill om, men så är det. Fråga vilken gynekolog som helst.

Bara för att alla dina kompisar har fått barn snabbt efter 30 så betyder det inte att det är normen. Tyvärr :) Du kan ju googla på fertilitet och ålder så har du det svart på vitt. Det vet ju du också.. Som sagt, det är inget jag själv har kommit på. Det bara är så. Det finns hundratusentals vetenskapliga undersökningar som bevisar det och mängder med artiklar baserade på undersökningarna som varnar kvinnor för att vänta för länge med att bli gravida.

Visst kan det finnas saker som hindrar en från att försöka bli gravid innan 30, men för kvinnor är det egentligen inte optimalt rent kroppsligen. Det suger! Jag önskar verkligen att det inte var så, men det är bara att acceptera.