Kvinnor föredrar barnlösa män!

För mig är det tvärtom! Får jag välja, väljer jag, alla dagar i veckan, en man med barn. Anledningen till det är att jag tycker att det finns en större förståelse för det liv man lever som vv-förälder. Sedan är jag glad i barn och tycker att de berikar en relation.

Oftast, men såklart inte alltid, är också en man med barn sedan tidigare, mognare och vet hur vardagen med barn ser ut.

Jag föredrar ju min man och han har barn, våra. Har två barnlösa vänninor över 40. Båda två vill gärna träffa en man med barn.

När man själv är barnlös i en ålder då man kan och vill skaffa barn tror jag det är vanligare att önska sig en barnlös partner.

Jag tror det är vanligare att män vill ha en barnlös partner än att kvinnor vill det, vad tror du?

Nej det känner inte jag heller igen.
Eller jo yngre kvinnor utan barn vill nog helst träffa någon utan barn om dom själva vill ha barn eftersom många män som redan har barn inte vill ha fler.
Däremot säger så gott som alla skilda kvinnor jag känner att dom föredrar en man med barn just för att man har en förståelse för vv liv, att barnen tar mycket tid osv.
Det gäller även för de flesta kvinnor som är i förhållande och har barn att om man skulle separera vill man helst träffa någon med barn pga förståelsen att ha barn plus att man oftast känner sig färdig med barn och inte gärna vill ha fler.
Träffar man en barnlös man vill ju han oftast ha ett egna barn.

Män med barn går bort för mig, jag är inte det minsta barnkär och vill inte slösa vare sig tid eller energi på andras ungar.

Utöver det så medföljer oftast minst ett ex som ska irritera en.

Nej tack, skona mig.

Jag VILL ha män med barn. För att de förstår vad det innebär att ha barn på halvtid och ansvaret att vara förälder.

Dejtade en man utan barn förut och det var som att åka tillbaka till tonåren igen med krogliv och ungkarlsfasoner fast han var mycket äldre än mig och hade varit gift. Det var ett himla gnäll om hur mina barn inte fick ta tid och engagemang från vår relation och han undrade om inte jag kunde vara varannanhelg-mamma istället för att ha boendet... Ehh nej... Han blev inte långvarig i mitt liv.

Så är det verkligen INTE. Majoriteten av ensamma mammorna vill ha en man som har barn.

Visst finns det dom som vill ha en mna utan barn men de är inte så många. Oftast beror det på att de antingen vill ha chansen att få flera barn (en man med barn vill sällan ha fler) eller så är barnen i princip vuxen att man satsar på en helt vuxen relation med sin partner.

Min erfarenhet från väninnor som är singlar och letar efter en partner (inte bara kul för stunden) är:
1* Kvinnor med barn föredrar män med barn OM de tar hand om sina barn aktivt, de har alltså koll på barnen och deras behov, de har varit föräldralediga och ser till sina barns bästa i första hand.
2* Kvinnor med barn föredrar i andra hand män som inte har barn, om detta beror på att de inte kommit i den fasen i livet. Det är alltså inte ett aktivt val pga att de avskyr barn!
3* Kvinnor med barn föredrar i tredje hand män som inte har barn för att de aktivt valt bort barn, men nu börjar vackla i den tron. Då kvinnan har egna barn, så är det inte lyckat att ha en barnhatande livspartner... Så mannen måste vara beredd på att leva ett liv med barn om det ska vara hållbart.
Sista plats (dvs kommer inte funka)* Kvinnor med barn tycker att män som har barn men inte tar hand om dem eller har barn med en massa olika kvinnor inte verkar vara något att ha... De har visat att de inte är intresserade av att odla relationer eller är omhändertagande = saknar de egenskaper man söker hos en partner. På samma plats kommer även män som hatar/absolut inte vill ha barn eller umgås med barn.

De kvinnor jag känner som inte har egna barn:
* Kvinnor utan egna barn föredrar män som har det de efterfrågar dvs om kvinnan själv valt att inte ha barn för att hon inte vill ha barn föredrar män som också valt bort barn.

Medan kvinnor som vill ha barn och inte själva aktivt valt bort barn = se listan ovan!

Den statistiken får du gärna visa, min uppfattning är att det är precis tvärtom.

Enligt min erfarenhet detta stämmer bara om mannen inte tar hand om sina barn.

Inte barnen som är problemet i sig utan många män dumpar över ansvaret på sin aktuella partner.

Ovanligare att mammor gör så.

Dealbreakern är inte om mannen har barn eller ej utan vilket ansvar han tar för dem.

Att axla hans föräldraansvar medan han tar ut egen tid på min bekostnad är inget jag skulle acceptera.

En hängiven pappa som däremot tar ansvar för sina barn, såväl praktiskt som emotionellt är inga som helst problem.