Ambivalens tre barn

Jag känner igen mig i dina tankar, jag var oxå där för 1,5 år sedan. Jag är snart 33 år och har en 7-åring och en 5-åring, samt en 4- månaders.

Jag va väldigt orolig först innan jag ens blev gravid ( att de inte skulle funka), sen för missfall, sen för att det skulle vara fel på barnet. Sen att något skulle hända på förlossningen eller precis efter. Men jag har en väldigt klok mamma som alltid säger de rätta sakerna. Livet innehåller inte några garantier och precis som någon skrev innan så finns det heller inga garantier för de barn man redan har. Hos mig tog längtan efter ett barn över från rädslan även om oron fanns kvar i perioder. Jag kunde inte förlika mig med att alltid "sakna ett barn". Och nu ångrar jag såklart inget. Älskar att vi "började om". Även om det såklart är jobbigt ibland så ger det så mkt mer.