Följas åt till ny graviditet efter MA/Missfall/Avbruten graviditet

Jag bryter ihop så fort jag påminns om vilken vecka jag skulle vara i just nu. Har också flöden fyllda med gravidmagar, och vill typ blockera alla. Känner tjejer som blivit gravida samtidigt alla tre gånger, så jag ser hur min mage skulle varit :(

Försöker fokusera på att tillåta mig själv att sörja och må dåligt. Talar om för sambon så fort jag känner mig låg igen så han vet. Tror det bara blir värre om man försöker låtsas som att inget hänt, hur lång tid det än går.

Blir så irriterad när folk frågar "mår du bättre nu?" Vill bara skrika att jag aldrig någonsin kommer må bättre. Men man tvingas leva vidare och kämpa på ändå <3 

Förhoppningsvis slipper vi alla här går igenom det igen! <3 

Hej! Hur går det för alla här? Jag skulle behöva lite pepp... försök 4 har inletts nu i dagarna. Av dom försöken har 2 resulterat i graviditeter som slutat i MA. 

Jag har svårt att få bort känslan av att vi försöker bara för att gå igenom missfall igen. Kan inte förstå hur det skulle kunna funka. Hjärnan tar inte in att jättemånga får två missfall och blir gravida sen. Jag hade bara 4 månader mellan mina MA. Det andra kändes knappt som det gått nån tid alls och som att jag fortfarande var kvar i det första. Ändå lät vi en mens passera för att hinna återhämta oss. 

Hur gör ni med såna här känslor? 

Förstår att det är lätt att bli skeptisk när det tar tid, och sen missfall på det. :( Jag håller alla tummar för dig! Då har vi BIM ganska nära varandra kanske? Jag har 13 januari, känns som en evighet. 

Jaha, ja då skiljer det några dagar ändå! Förstår känslan. Jag har bestämt mig för att nästa gång/om jag blir gravid igen kommer jag ringa min förra BM direkt och be om ett samtal med henne. Dels för min oro efter mina MA:n men också för att be om remisser till VUL och kanske för att ta blodprov om dom vill göra det. 

Så tråkigt med fler missfall i tråden, och mens. :( 

Jag börjar sakta närma mig bim (men ändå flera dagar kvar) och börjar få lite ångest inför ett eventuellt plus. Hur fan släpper man tanken att jaha, nu är det bara att invänta nästa MA?  Jag påminner mig själv om att OM det blir ett plus, så ska jag inte starta gravid-appen, jag ska endast boka in möte med bm för att få prata om ångesten och höra om jag kan få ta blodprov eller iaf NÅT. Inga fler tider som jag fått dom förra gångerna, med kub, UL, och allt som jag fick ringa och avboka. :( Hur orkar man oron??