Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((

Jag vet hur du känner, TS. Min mamma givk också hastigt bort, i december. Jag är enda barnet och min pappa gick bort när jag var liten aå allt det praktiska föll på mig. Nu när det är avklarat så börjar det känslomässiga komma ikapp mig. Mamma är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Hennes närvaro då är väldigt påtaglig. Ingen kände mig så bra som hon. Och det är nog det jag saknar mest. Just den villkorslösa kärleken och känslan av att vad jag än tänkte, sa eller gjorde så skulle hon alltid förstå och finnas där. Jag känner mig så vilsen utan mamma. Fundamentet i tillvaron. Skulle hon inte alltid vara här...? Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag klara mig...?