Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((

Min gick bort för snart fyra månader sedan, jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Beklagar sorgen.

Inte än iaf. Sörjer fortfarande även om jag inte kan gråta hela tiden, men när jag gråter känns det ordentligt. Det känns overkligt, jag vet, men kan inte riktigt förstå att hon är borta. Saknar så mycket...

Jag beklagar :(( 

Jag pratar med henne i mitt huvud men blir efter ett tag så ledsen. Skriva brev kanske är bättre att göra för att få ner orden :(( 

Graven känns overklig, jag bryter ihop när jag är där. Å det känns inte som att hon är där...

Tack för att du delade med dig. 

Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.

Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.

Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.

Hej! Jag beklagar verkligen sorgen.

Min mamma gick bort för 5 år sedan när jag var 21, också väldigt hastigt. Jag minns att jag tänkte mycket som dig. För min del så har livet aldrig blivit detsamma, MEN jag har lärt mig att leva med att mamma är borta. Jag börjar acceptera nu att jag aldrig kommer komma över hennes död. Jag har lärt mig att hantera det och acceptera livet efter henne. 5 månader är ingen lång tid att sörja. Alla är ju såklart olika men jag vet att jag började kunna känna glädje igen kanske 1,5 år efter att mamma gått bort. Minns att jag också kände en sån där bubbla, att jag hade fastnat. Man fastnar tills hjärnan och kroppen orkar ta sig ut ur den.

Har du någon samtalskontakt? Är alltid skönt att kunna prata med någon, även om du kanske känner att du inte orkar.

Sen tror jag det är bra att bara göra grejer även om man inte känner nån glädje, tex träffa vänner. Jag vet att jag bara satt och var med. Jag sa inte så mycket, men kom ändå hemifrån, såg nåt annat.

Du kommer klara det här! Men det tar längre tid än vad man egentligen orkar med. Men det blir bättre. Kram!

Jag vet hur du känner, TS. Min mamma givk också hastigt bort, i december. Jag är enda barnet och min pappa gick bort när jag var liten aå allt det praktiska föll på mig. Nu när det är avklarat så börjar det känslomässiga komma ikapp mig. Mamma är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Hennes närvaro då är väldigt påtaglig. Ingen kände mig så bra som hon. Och det är nog det jag saknar mest. Just den villkorslösa kärleken och känslan av att vad jag än tänkte, sa eller gjorde så skulle hon alltid förstå och finnas där. Jag känner mig så vilsen utan mamma. Fundamentet i tillvaron. Skulle hon inte alltid vara här...? Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag klara mig...?