Dags att bryta med mina föräldrar?

Nej, jag hade inte brutit, eftersom jag inte velat beröva mina barn sina rötter, kusiner mm. Däremot finns ju inget som säger att du måste åka till dem var och varannan helg, utan du kan hålla det på en begränsad nivå.

Flera har skrivit att du borde "reda ut" det hela med föräldrarna, och visst kan du göra det, men jag har provat det själv med min mamma, utan goda erfarenheter. Hon slog bara ifrån sig och speglade tillbala: Den dåliga relationen var mitt fel eftersom jag gjort x och var y. Att jag varit en rebellisk tonåring drogs upp, trots att det var 10 år sedan.

Som sagt har jag valt att träffa dem ändå, även om vi inte är så nära som de skulle kunna vara. Jag vet att min systers barn är favoriterna, men det säger mormor som väl är bara till mig, inte till barnen, och jag rycker på axlarna. Mina barn tycker det är kul att besöka mormor och morfar, och jag låter dem inte såra mig mer, utan rycker på axlarna åt deras kritik (jag valde fel yrke, fel hus osv). Jag vet vad de tycker, så det är ju knappast någon överraskning.

Tilläggas ska väl att jag är 35+, och det tog många år att nå där jag är nu. Föräldrar som favoriserar och skuldbelägger är vanligare än man tror, men tar hårt. 10+år efter att jag flyttade hemifrån bearbetade jag vår relation, försökte som sagt reda ut allt (men det blev bara värre eftersom de menade att allt var mitt fel och att jag attackerade dem), umgicks knappt med dem, och bestämde sedan att ta bort deras makt över mig, så nu struntar jag i deras kritik. Jag vet ju att de tycker allt jag gör är fel, så jag tar inte åt mig när de säger något.

Min mamma tycker vi har dålig kontakt (det är mitt fel såklart) och att jag borde öppna upp mer, men det struntar jag också i.