Påbörjar ivf 12/8! Vad kan jag förvänta mig?
Hej!
Nu räknar vi ner... 1,5 års väntan är snart över. Första veckan i augusti har vi möte på reproduktionsmedicin. Utredningarna är klara och vi är ?godkända?. Vi kommer göra ICSI på Sahlgrenska och jag t r o r att jag kommer få göra det korta protokollet med hormonerna, då jag förstått att det är standard såvida inte man har problem med ägglossning eller liknande? Har regelbunden ägglossning, allt såg väldigt bra ut på UL osv.
Så jag har nu en uppsjö med frågor och funderingar..! Hoppas innerligt någon vill dela med sig av sina erfarenheter<3
1. Stämmer min misstanke om att troligtvis få göra det korta protokollet mtp att det inte är några problem med mina ägg/livmoder/äggstockar?
2. Hur reagerade ni på hormonerna? Illamående, lätt till tårar, irritation, trötthet?
3. Är ni många som lyckats på första försöket under liknande förutsättningar? Bra ägg, lätt för att bli gravid sen tidigare men inte så duktiga simmare som helt enkelt behöver hjälp in?;)
4. Hur illa är själva äggplocket? Tanken på en stor kanyl genom slidväggen känns... Väldigt läskig. Gör bedövningssprutan där inne ont?
5. Hur snart efter insättning kände ni av gravidsymptom?
6. Hade ni konstiga tankar (som jag har just nu XD) om tex att det känns konstigt att en labbtekniker kommer välja vilket ägg som ev blir vårat barn. Att det inte är slumpen som gör det (som på naturlig väg) även om det ju ä r slumpen även med en labbtekniker som väljer... Haha... Jag fick en absurd tanke om att be dom välja ut de bra äggen och att vi sen fick välja ett nr. Hahaha... Så jädra kontroll-freakigt jag vet! Haha Men det är ju.. det är ju vårat barn som ska bli till.... ja jag håller på att tappa det... :P
Ja ni hör ju! Håller på att explodera av knäppa funderingar och frågor. Hoppas ni orkar läsa hit och känner för att dela med er <3
Kram nervös och smått hysterisk kvinna
2. Inget särskilt. Oron och tankarna som snurrar och rädslan och spänningen kom nog av situationen och rädslan för att det inte skulle gå/ivern över att tänk om det går.
3. Allt såg bra ut för oss, relativt unga, bra ägg, många duktiga simmare, inga fel hittades, så vi tänkte vi kanske skulle lyckas snabbt. Det tog fem år och sex ivf med tillhörande återföringar av frysta embryon.
4. Ja den är ju inte trevlig men den är snabbt över. Man ska också våga och klara av att föda barn så jämfört med det är nog ivf piece of cake :D Man får smärtstillande, ibland lugnande. Jag blev snarare känslosam och gråtig samt orolig av lugnande medicinen, en del blir så. Du får pröva dig fram vad du behöver.
5. inga symtom på flera veckor. Det är precis som med vilken graviditet som helst, en del får tidiga symtom andra sena eller inga :)
6 nej inte sådana tankar. Men ibland kan jag tänka att jag inte kan veta om barnet är vårt biologiskt, tänk om nåt hände i labbet? Om du är så lycklig att du får en massa embryon att välja på så kan du ju fråga om ni får välja själv :) Men tänk på att alla inte får ett endaste embryo, en del får ett, en del får fem, och nån får tio. Jag menar, om alla dina embryon dör så är kanske minsta problemet det att du inte fick välja och vraka bland alla embryon...det är liksom lyxproblem ;) Men visst kan det hända du får många embryon och klart du kan fråga om ni får ?välja? vilket av dem som sätts in, annars brukar labbet välja det som de anser har bäst förutsättningar att bli ett barn. Det kan också vara en viktig sak, om du tänker efter... ;)