inflyttad till honom- hans hus

Saken är väl dels att han tycker att det ska vara "hans" och att om det tar slut så betalar han tillbaka mig för tid å pengar jag lagt ner. Men han vill inte att jag ska betala renovering och en massa saker för att han inte ska behöva vara skyldig mig en massa pengar OM det skulle hända något. Däremot är väl han den som är mest övertygad om att vi är ämnade för varandra. Jag är desto mer osäker pga tidigare erfarenheter och att bli bränd. 

Det känns sådär också att köpa in mig på en fastighet som han först köpte jättebilligt- avverkade skog för att betala en del av renoveringen. Och sedan har värdet höjts rejält av fastigheten och sedan ska jag köpa in mig och han ska "tjäna pengar på mig". Känner att vi inte riktigt går in i det på samma villkor alls då. Jag ska köpa in mig på dyrare än vad han gav för stället men då på "hälften". Känns lite som att man tjänar pengar på mig- och jag som dessutom gjort betydligt mer jobb på stället än hans tidigare "flickvän" som han gifte sig med på pappret för att hon skulle bli delägare.

Rent konkret skulle jag föredra att han och jag köper oss ett helt annat ställe där jag kan känna att vi gör det tillsammans- på precis samma villkor. Kommer nog aldrig känna ett lugn i detta förens jag har lika stor trygghet i det vi gör tillsamans som honom.. 

 Ursäkta jag tror jag klargjorde mkt tydligt ovan att jag inte är ett dugg intresserad av en sådan lösning eller att "roffa åt mig" något som inte är mitt. Men du kanske inte kan läsa? Det ligger inte i min natur. Jag är som person sådan som alltid vill dra min del av lasset och göra rätt för mig och tillhör inte en av alla de "råttor" som vill leva på andra och allra minst min partner". Så vad du känner det får tala för dig. För du snackar inte ett dugg om min situation. Jag känner som jag skrivit tidigare att jag inte är intresserad av att han ska "tjäna en hacka" på mig med tanke på att han köpte huset för under marknadsvärdet rakt över disk utan mäklare  och att det nu högst troligtvis är värd mer än det dubbla bara lite drygt 1,5-2 år senare. Då ska jag göra honom skuldfri medan jag ska ta över hans lån? Nä för mig känns det inte rimligt. 

Jag känner oavsett att jag aldrig kommer kunna vara där på samma villkor som honom. Det är och kommer alltid vara hans hus oavsett om jag hypotetiskt skulle köpa mig in eller inte. Det är något som han köpte och som han hade som livsprojekt med sitt ex som han gifte sig med på pappret för att hon skulle vara delaktig och känna att det var hennes hem. Jag skulle ALDRIG Någonsin gifta mig på pappret för dom premisserna utan för mig är giftemål något man gör en gång i livet av helt andra orsaker: ren kärlek och inte för att lösa det "materiella". 

För min del känns det som den mest rättvisa formen är att han och jag- om han nu vill ha ett liv med mig får släppa sitt hus och att vi köper någonting gemensamt där vi båda är med från ruta 1 på exakt samma villkor. Jag tänker inte göra om samma tabbe igen och lägga ner massor av tid och energi på ett hus för att sedan bli totalt bränd och lämnad på gatan med mina djur till ingenting. När man är 30+ så vill man bygga framtiden och det kommer jag aldrig kunna göra för min egen del som "inneboende" i någon annans. Och det känns helt värdelöst att planera renoveringar etc av någon annans grejor och bara känna att man skänker bort allt till någon annan när man från ena dagen till den andra kan bli utkastad som sopor- för det var precis så det blev sist.

Om man vill bo i hus vill man ju bo i hus... Om ens dröm är att stadga sig och slå sig ner vill man ju att det är tryggat. Man vill inte leva med vetskapen att om en sambo ångrar sig står man där på ruta ett och får börja om på 0 med hus/boende.

Ja att han förstår mig och att han inte är främmande för att leta en ny gård- men han har ju krav med precis vart den ska ligga och den ska ligga inom samma distans ifrån föräldragården. Det kan ju däremot bli svårt eftersom det inte finns spec många alternativ. Sen är väl han öppen för en lösning med sin befintliga fastighet och skulle utan problem kunna ta in mig i denna. Låter inte som att jag kommer behöva köpa in mig till fastighetens fulla värde heller. Men saken är ju den att jag är inte intresserad av att "ta något" från någon annan. Skulle vi gå isär skulle jag aldrig göra anspråk på något- utan det skulle sluta med att han skulle få köpa ut mig för dom pengarna jag lagt in själv- och inte för någon värdeökning. Jag ser därav det inte som någon lösning alls. Jag kommer aldrig känna att jag har rätt i fastigheten om vi inte går in med samma ekonomi i den. Det kommer aldrig gå att göra någon rättvis deal. Det gjordes aldrig någon värdering när han köpte huset och han köpte det till stort underpris vid en snabb affär. Idag säljs fastigheter med sämre läge med mindre hus och mindre mark för mer än dubbelt så mkt pengar bara enstaka år efter i grannskapet. Om han köpte huset för 1,7. Skulle troligtvis gå på närmare 4 idag med tanke på huspriserna i närheten. Känns inte rimligt då att jag skulle köpa in mig på halva fastigheten på närmare 2 mille om han för lite drygt 2 år tidigare köpte den för 1,7. Och det har kanske lagts ner lite drygt 2-300 tkr på den. Då köper jag mkt hellre något annat för dom pengarna och vi båda går in med samma start och samma rättigheter för att ingen ska känna sig utnyttjad eller överkörd. Jag är inte ute efter något som jag inte har rätt till. Och därför känner jag personligen att det är den enda tänkbara lösningen- dvs att köpa något helt annat tillsammans som vi båda kan ge kärlek och energi åt som är vår gemensamma investering i vårat fortsatta liv tillsammans på samma villkor. Jag tycker det känns piss att det renoveras- han betalar allt och jag lägger ner en massa tid. Jag vill inte att han ska betala allt. Lika lite som jag vill lägga ner flera års arbete på något som inte är mitt, inte ens till en liten del. Det är två sidor av myntet- och jag ser från bådas perspektiv. Tycker det känns svinjobbigt. Det absolut mest optimala hade ju varit att han inte hade haft denhär lilla fastigheten med "uthuset" och man gemensamt hade hittat något som vi kunde tänka oss från början.