• molly50

    Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

    Anonym (Anna) skrev 2020-06-06 19:46:43 följande:

    Tack för alla som engagerat sitt och visat stöd för mig här i tråden. Tack. 

    Tänkte skriva mitt sista inlägg innan jag lämnar tråden här. 

    Det blir två "begravningar"  och där  barnens farmor och farfar håller den officiella begravningen, då de vill bestämma blommor, psalmer, program, mat osv själva. Dit bjuder de in övriga gäster att komma. 

    Jag, barnen och min svägerska med familj har en liten ceremoni ensamma. Tråkigt hur det har blivit men det är i svåra stunder man inser vilka man har nära.. Tyvärr är nog barnens relation med farmor och farfar förstörd för all framtid efter de hårda orden de har fått höra efter sin pappa och min makes bortgång. 

    Tyvärr verkar även min svägerskas relation till sin mamma och pappa (svärföräldrarna) fått sig en rejäl turn efter deras agerande. 

    Jag tror detta blir svårt att reparera tyvärr då barnen är såpass gamla. Det är ett trauma att behöva se sin pappa falla ihop framför ögonen på en. Behöva förlora sin pappa. Men det är även ett trauma i sorgen att förlora farmor och farfar på samma gång, på ett sånt här sätt. 

    Jag hoppas vi och barnen kan nå försoning i framtiden med farmor och farfar för barnens skull. Men just nu är det inte möjligt när de har tagit begravningen ifrån oss. Jag kommer aldrig förlåta att det är de som bjuder in vänner och kära till begravningen, medan vi som är primärfamilj inte är närvarande. Att vi inte kan komma överens. Jag tycker jag har försökt vara resonerlig med att föreslå att de kan få vissa ansvarsområden att bestämma över, men det var inte nog. 

    Det gör ont att de inte vill komma och stötta barnen på våran ceremoni, men vad kan man begära i sådana här skeden? Ingenting. Det är tydligen i dessa stunder de rätta ansiktena kommer fram. 

    Man vill bara gråta och sörja.. Men istället kommer ilskan fram som maka/mamma och sörjande.. Jag är ARG för att inte få sörja i fred med respekt. Jag är arg att inte bli respekterad. Ledsen att inte tillsammans med våra barn få ordna ett fint avslut.. Jag har erbjudit att de kan få bestämma vissa delar. Men det var inte nog. Jag känner mig trampad på, att det är på mina svärföräldrars begravning min mans arbetskollegor kommer att gå på, hans och mina gemensamma vänner. Vad kommer de säga när de ser att vi inte är där? Vi som alltid varit så nära svärföräldrarna? 


    Jag vill börja med att beklaga din sorg! 
    Jag tycker att dina svärföräldrar har betett sig på ett fruktansvärt respektlöst sätt.
    Och jag hoppas att de får förklara sig inför gästerna på begravningen som kommer att undra varför ni inte är där.
    Skönt att du ändå har din svägerska på din sida.

    Nu är det kanske redan försent. Men kanske hade det funkat att låta begravningsbyrån sköta kommunikationen er emellan?
    Du är ju den som borde ha rätten att anordna allt kring begravning osv. Speciellt om ni var gifta.
    Och det borde dina svärföräldrar få veta.
    Jag förstår att det är en stor sorg även för dem.
    Men de borde ju även tänka på sina barnbarn som behöver dem nu.

    Varma styrkekramar till dig och dina barn! 
  • molly50
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 18:30:25 följande:
    Ingen går först, alla har rätt till sitt sätt att bearbeta det som hänt. Ingen har gjort fel, alla har gjort det DE känner är RÄTT för sig.

    Du är kallsinnig och empatilös.
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 18:51:27 följande:
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 18:30:25 följande:
    Ingen går först, alla har rätt till sitt sätt att bearbeta det som hänt. Ingen har gjort fel, alla har gjort det DE känner är RÄTT för sig.

    Du är kallsinnig och empatilös.
    Vad är det i min text som får dig att reagera så?

    När det kommer till känslor så är vi alla olika. De gör det som är rätt för DEM, du gör det som är rätt för DIG.

    Ja,alla är olika och hanterar kriser på olika sätt.
    Men i det här fallet så handlar det ju om att TS svärföräldrar har kört över TS och hennes barn totalt.
    När de istället borde finnas där för varandra och stötta varandra.
    Det är klart att det är en stor sorg även för svärföräldrarna,men i slutänden så är det ju TS som har den juridiska rätten att anordna begravningen,dödsannonsen osv.
    I alla fall om de var gifta.
    Jag miste själv min pappa när jag var 19.
    Och hade hans familj då försökt ta över allt kring begravningen,inte bjudit in mig och min syster och vår mamma till begravningen osv så hade jag nog aldrig förlåtit dem.
    Så TS svärföräldrar borde tänka på relationen till sina barnbarn också.


  • molly50
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-07 12:39:50 följande:
    Med all respekt, men deras son betydde nog mer än alla andra inklusive barnbarnen.
    De kanske inte orkar se barnbarnen för att dt blir FÖR plågsamt som läget är nu?

    Jag vet inte, men det är min gissning.

    Varför är så många för att beröva svärföräldrarna DERAS sorg?
    Och hur kan man ensa närma sig tanken på att DE ska stå och laga mat fr att lämna i lådor hos ts????

    Alltså, jag fattar inte
    Ja,självklart är sorgen lika stor även för dem. Och alla hanterar sorg på olika sätt.
    Men det är inte sorgen det handlar om i detta fall. Utan att de har kört över TS och hennes barn totalt.
    De har bestämt allt kring begravningen.annonsen osv utan att ta någon som helst hänsyn till TS och hennes barns vilja. Det tycker jag är rakt igenom respektlöst!
    TS är den som har den juridiska rätten att ordna med begravning,annons osv.
    Allt detta har svärföräldrarna totalt sett förbi.
    Visst kan det vara svårt för dem att träffa sina barnbarn och bli påminda.
    Men det kan ju samtidigt också vara ett stöd även för dem.
    Att alla håller ihop.
    Att de beter sig som de gör nu kan ju även påverka deras relation med barnbarnen i framtiden.
    När det gäller matlådor utanför dörren så kan jag väl hålla med om att någon annan än svärföräldrarna borde kunna ordna det.
    Någon som inte är inblandad i det här.
  • molly50
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-07 12:45:28 följande:
    Återigen...

    Ingen måste någonting. Alla är inte den typen som masskramas i kriser.

    Jag miste min pappa när jag var 12. Vi miste min sons pappa när sonen var 14.
    Om det har någon betydelse.
    Det är det väl heller ingen som har påstått?

    Jag tycker bara att man måste kunna visa hänsyn och lyssna på varandra i en sådan här situation.
    Det är inte för mycket begärt.
Svar på tråden Svärföräldrar högst upp i dödsannons?