Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

Tack för alla som engagerat sitt och visat stöd för mig här i tråden. Tack. 

Tänkte skriva mitt sista inlägg innan jag lämnar tråden här. 

Det blir två "begravningar"  och där  barnens farmor och farfar håller den officiella begravningen, då de vill bestämma blommor, psalmer, program, mat osv själva. Dit bjuder de in övriga gäster att komma. 

Jag, barnen och min svägerska med familj har en liten ceremoni ensamma. Tråkigt hur det har blivit men det är i svåra stunder man inser vilka man har nära.. Tyvärr är nog barnens relation med farmor och farfar förstörd för all framtid efter de hårda orden de har fått höra efter sin pappa och min makes bortgång. 

Tyvärr verkar även min svägerskas relation till sin mamma och pappa (svärföräldrarna) fått sig en rejäl turn efter deras agerande. 

Jag tror detta blir svårt att reparera tyvärr då barnen är såpass gamla. Det är ett trauma att behöva se sin pappa falla ihop framför ögonen på en. Behöva förlora sin pappa. Men det är även ett trauma i sorgen att förlora farmor och farfar på samma gång, på ett sånt här sätt. 

Jag hoppas vi och barnen kan nå försoning i framtiden med farmor och farfar för barnens skull. Men just nu är det inte möjligt när de har tagit begravningen ifrån oss. Jag kommer aldrig förlåta att det är de som bjuder in vänner och kära till begravningen, medan vi som är primärfamilj inte är närvarande. Att vi inte kan komma överens. Jag tycker jag har försökt vara resonerlig med att föreslå att de kan få vissa ansvarsområden att bestämma över, men det var inte nog. 

Det gör ont att de inte vill komma och stötta barnen på våran ceremoni, men vad kan man begära i sådana här skeden? Ingenting. Det är tydligen i dessa stunder de rätta ansiktena kommer fram. 

Man vill bara gråta och sörja.. Men istället kommer ilskan fram som maka/mamma och sörjande.. Jag är ARG för att inte få sörja i fred med respekt. Jag är arg att inte bli respekterad. Ledsen att inte tillsammans med våra barn få ordna ett fint avslut.. Jag har erbjudit att de kan få bestämma vissa delar. Men det var inte nog. Jag känner mig trampad på, att det är på mina svärföräldrars begravning min mans arbetskollegor kommer att gå på, hans och mina gemensamma vänner. Vad kommer de säga när de ser att vi inte är där? Vi som alltid varit så nära svärföräldrarna?