tjolahoppsi skrev 2020-06-07 11:59:56 följande:
Jag förstår dig. Det här är ett extremfall. Även om jag kan se ett visst mönster. Delar av min svärfamilj ställde sig helt frågande till varför barnen skulle vara med och få bestämma något om begravningen alls. Även fast jag hänvisade till att vi försökte följa vad professionella sagt om hur viktigt det är för barn att följa med och förstå vad som händer och känna att de blir lyssnade på. Dock respekterade de helt mina åsikter, och jag gav dem utrymme att få styra över saker.
De får självklart helt göra som de vill och känner att de behöver. Men det lite svåra är att ge det några år så kommer familjen med barnbarnen att styra över sin tid när krisen är över. Det är inte självklart för änkan att längre fira högtider tillsammans med en tidigare svärfamilj och mycket av kontakten kommer att avgöras av hur mycket energi änkan/änkemannen lägger på att underlätta. Det handlar inte om att ge igen för gammal ost. Men har det kommit konflikter och ärr från hur saker hanterats i krisen är man mindre sugen på att lägga manken till och ställa upp. Däremot, som svägerskan i detta fall gjort, kommer att lämna ett band som inte kommer att brytas. Relationer kan både stärkas och försvagas i kriser.
Ja, självklart finns risken att svärföräldrarnas agerande att ta över begravningen kommer att förstöra relationen för all framtid. I och med att TS och barnen haft en så pass bra relation till svärföräldrarna tidigare vore det väldigt sorgligt om det blev så, men det vore ändå högst förståeligt. Vissa saker kan helt enkelt vara oförlåtliga.
En formell begravning går ju aldrig någonsin att göra om. En missad begravning kan sitta kvar som ett sår hela livet, i synnerhet om det rör sig om en make eller pappas begravning. Jag har själv av olika skäl missat ett par begravningar och även om det inte rörde sig om särskilt nära släktingar sitter det fortfarande kvar som en tagg någonstans i hjärtat. Jag hade velat ta ett formellt avsked av dessa personer som funnits i mitt liv och betytt något för mig. Främst för min egen skull, jag hade behövt just det där formella avskedet. Men också av respekt för de döda och för deras närmast anhöriga. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att missa sin makes eller sin pappas begravning...
Det är en sak att människor kan reagera väldigt märkligt och irrationellt vid sorg, särskilt när människor mitt i livet oväntat dör. TS verkar t.e.x ha lite svårt att se att för svärföräldrarna handlar förlusten högst troligt främst om att deras barn har dött, inte om att deras barnbarns pappa har dött och att det därför inte är något "rimligt" önskemål att svärföräldrarna ska fokusera på sina barnbarn, stötta dem, komma med matlådor o.s.v.
Men sådant i sig behöver ju knappast ödelägga en relation för all framtid. En "stulen" begravning däremot, kan nog tyvärr riskera att göra just det , eftersom en formell begravning aldrig någonsin går att göra om.