Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

Jag beklagar din pappas bortgång. Att bli av med sin pappa, trygghet i den åldern är alldeles för tidigt. Alla tillfällen som ni inte fick dela ihop som man som förälder verkligen vill uppleva. 

Jag sörjer med min man som inte kommer få vara med om dom stora upplevelserna i våra barns liv..Och att våra barn inte kommer få ha pappa vid sidan på studenten, bröllop och genom allt. Jag vet att min man såg fram emot det. Han längtade efter att vi skulle få anordna konfirmationen nu i augusti till vår dotter som fått tillbaka sitt liv nu när hon är frisk från sin leukemi. Vi alla var så glada efter ett par kämpiga år ihop och den styrkan vi haft ihop.. 

Jag förstår självfallet att det är jobbigt för svärföräldrar. Men tyvärr är deras liv inte i centrum just nu. Det är barnen och att de ska känna kärlek och trygghet.. 

Jag är så oerhört tacksam över familj och speciellt min underbara svägerska som kom hit imorse och ska bo här ett par dagar. Det betyder allt att hon stöttar och barnen känner stöd i att kunna få prata med pappa och hans barndom. Jag känner sådant stöd och sån enorm tacksamhet. Hon har nu tagit tag i föräldrarna och försökt prata med dom. Dock utan framgång.

Tyvärr blir det två annonser och det blir två ceremonier. För dom var det så viktigt att bestämma färg på blommor, tårta, mat och alla psalmer, bilder och program. Jag respekterar det. Men tyvärr kan jag inte låta de ta ifrån mina barn och min möjlighet att få påverka. Jag tror inte att min man hade gillat att barnen inte fick vara någon del av det här. Vi (jag, barnen och svägerskans familj) kommer ha en liten ceremoni.  Hans föräldrar får hålla i den officiella begravningen med övriga som vill komma.

Vi orkar inte med konflikten, och det som är viktigast är barnen. Känns så tråkigt dock att det inte kan bli en samlad begravning. Tråkigt att det för barnens farmor och farfar är viktigare att allt ska vara i deras väg, och att de ska bjuda in till den "officiella begravningen". Dock orkar jag inte lägga energi på detta, och med corona känns det samtidigt inte ansvarsfullt att anordna större begravningar. Tyvärr ser det nog konstigt ut, utåt sett, men det orkar inte jag bry mig om. 

Jag hoppas att barnen kan återfå en fin kontakt med svärföräldrarna när allt landat. Men just nu finns tyvärr inte någon ork. Framförallt är min dotter oerhört ledsen och känner sig sviken av farmor och farfar. Tyvärr så var farmor och farfar här hemma och framförde sina åsikter direkt mot barnen.. Helt ärligt förstår jag inte hur man kan säga så till sina barnbarn, som behövt se sin pappa falla ihop mitt framför ögonen på dem!

Jag hoppas att vi kan finna varandra igen och att jag och barnen kan träffas i sommar.Och jag hoppas att barnen vill det.. Jag hoppas att vi kan komma varandra närmare igen och att barnen kan "glömma" allt vad de har sagt mot dem. Tyvärr är jag oerhört  rädd att barnen tappat förtroendet.. Som sagt, jag älskar mina svärföräldrar, men jag förstår inte hur det har kunnat bli såhär. Jag känner mig sviken, men självfallet vill jag inte vara långsint, utan är beredd att göra mycket för att det ska funka igen och att kontakten mellan dem och barnen kan funka på något sätt. 

  

Det tråkiga är att svärisarna riskerar förlora så mycket mer.

En mors reaktion är stenhårt att gå in och fokusera på sina barns sorg och kris och skydda sina barn.

Jag har sett det här scenariot tre gånger på rätt nära håll. De första två gick svärfamiljen in direkt och fokuserade på de efterlevande barnen, lite tanken att de får behålla sonen genom barnbarnen. Tredje gick de in i att ta hand om sig själva och sonens syskon, änkans familj gick in för barnen. Mönstret syns redan på begravning men följer genom åren. De första två har genom många år till vuxen ålder en nära kontakt med barnbarnen och till och med närmare än änkans familj i ett fall. I andra ebbar kontakten.

Hur högtider firas och hur man håller kontakten genom åren sätts faktiskt i hur man tar krisen. Fokusera på barnen så slipper de tappa sista länken till sin döde son