Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

Du bär dig bara löjligt åt. Du vet lika väl som jag hur ordspråket används i Sverige idag. 

Så nej, jag har inte fel.

Men du hade ju ändå tur att någon annan hade koll på originaluttrycket så du fick försöka trycka till mig. (Även om det ju uppenbarligen misslyckades.) 

Du kan sluta att beklaga mig, jag lever i ett fint och harmonsikt förhållande. "Min man" är min sambo, jag tror inte på äktenskap. De tar mer än det ger i mina ögon. Men det är en annan fråga så det lämnar jag här.

Du, däremot, verkar obehagligt känslokall! Rent av empatiskt störd.

Och sen börjar du gnälla om personliga erfarenheter, ovärdiga diskussioner och blablabla... där du motsäger dig själv. 

För att sedan avsluta med en massa nonsens som du hänvisar till lagen för att "bevisa". När det kommer till etikettsregler!

Du är pinsam Silverjenny. Jag råder dig att tänka innan du skriver nästa gång.

Exakt det är inte så mycket TS behöver bråka om. Du behöver bara prata med begravningsbyrån och kyrkogårdsförvaltningen, beställa begravningen och förklara hur ni vill ha det. Du har juridiska rätten att boka präst och gravsättning och du kommer att bli inbjuden till samtal med prästen då de bestämmer allt kring begravningen. Vad prästen ska säga under gudstjänsten, vilken musik som ska spelas osv. Sedan bokar du begravningsfika på valfri plats och bjuder in vilka du vill. Om föräldrarna vill anordna en inofficiell minnesceremoni får de självklart göra det, och så får väl gästerna välja vilken de vill gå på.

TS låt inte dina barn leva med den bitterheten hela sitt liv, att de inte fick ta ordentligt farväl av sin far. Låt svärföräldrarna sitta med ett fotografi på sin minnesstund medan ni har den riktiga begravningen och följer din make till den sista vilan.

Det är ovärdigt att ha två begravningar för en och samma person, ska kistan skjutsas fram och tillbaka från kylrummet till två oiika ceremonier - är det ens tillåtet?