Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

Kutym är att make/maka och era barn står överst i dödsannonsen, du sitter närmast kistan på begravningen och går först fram och tar farväl etc. Ni är närmast sörjande. Därefter kommer föräldrar, syskon och andra ev familjemedlemmar, därefter vänner, arbetskamrater etc.

Det är naturligtvis oerhört tragiskt för föräldrarna att förlora sin son men faktum är att du och era barn numera är sonens familj. När du blir vuxen lämnar du föräldrahemmet och bildar din egen familj. Ni ärver varandra och har andra juridiska m.fl band som är unika för äkta makar.

Förstår och beklagar att du måste rikta energi på en helt onödig konflikt med svärföräldrarna mitt i er sorg. Särskilt eftersom dödsfallet var plötsligt och oväntat hamnar nog både du och svärföräldrarna i chock och det är mänskligt och vanligt tror jag att sådana här situationer uppstår. Har ni bra kommunikation, tror du att du kan prata med dem och förklara att du vill låta era barn ta farväl av sin far och sköta planerandet kring begravningen? Annars kan du kanske ta hjälp av begravningsbyrån, förklara situationen för dem och be dem om hjälp att prata med svärföräldrarna. Kan du be dem ta hand om någon del av arrangemanget runtomkring så de också får känna sig delaktiga?

När min mamma gick bort tog jag hand om allt kring begravningen och det var en viktig del av min sorgprocess att få ge mamma ett avsked som jag visste att hon skulle vilja ha det. Det är viktigt och så sorgligt om ni får en konflikt i det här läget som i värsta fall blir svår att förlåta efteråt. Ni är alla i sorg, försök vara förstående och förlåtande. Alla känslor blir uppförstorade just nu men ni behöver varandra mer än någonsin just nu. Stor kram och jag beklagar verkligen din förlust.

OMG vem är det som är hjärtlös egentligen - vad skriver du till en nybliven änka? "Ts kan hitta en ny man" ursäkta men är du på riktigt??

Herregud hur resonerar folk i den här tråden och hur respektlös är man inte om man skriver till en änka att hennes sorg inte är så allvarlig för hon kan ju träffa en ny man?? Är ni helt lobotomerade?

Totalt respektlöst - skäms på er!!

Så om ts man har syskon är inte föräldrarnas sorg lika mycket värd då för de har ju flera andra barn?

Hur är det med ts barn - är inte deras sorg lika viktig som farföräldrarnas heller för de får ju en ny bonuspappa om och när hon gifter om sig?

Men då kan väl föräldrarna adoptera ett par tre nya ungar så behöver de inte sörja sonen alls, det går ju så bra att ersätta människor menar jag. Jeesus..!

Och nej jag håller inte med. Jag kan inte rangordna vilken sorg som skulle vara störst, om jag skulle förlora mitt vuxna barn eller min man. Jag skulle nog faktiskt sörja min man mest, han är den jag lever med och som står mig närmast numera när mitt barn är just det - vuxet och har sitt eget liv. När hon träffar en stadig partner får jag vackert se mig själv dala ner till andra plats i hennes hjärta, bakom hennes make. Som förälder är du den viktigaste i ditt barns liv när de är barn, njut av den tiden för senare är du bara en av många viktiga människor i ditt barn liv. Det är helt naturligt och inget jag kommer att ta illa upp av, sådan är naturens gång.

?Blood is thicker than water.?

The quote comes from: ?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? This actually means that blood shed in battle bonds soldiers more strongly than simple genetics. Although we commonly use it to suggest the strength of family ties, it doesn't refer to family at all.

Se där Mimmi, vad fel du hade!

Tråkigt om du och din man inte älskar varandra men jag står närmast min man, han är den jag självmant valt att leva mitt liv tillsammans med.

Visst sörjde jag när mamma dog absolut men min alkoholiserade frånvarande pappa, ja han kunde jag både ha och mista.

När min rasistiska WT bror gick bort förra året fällde jag inte en enda tår och har inte känt en enda känsla av sorg än idag.

Men det är min personliga erfarenhet och inget jag kan hänvisa till som bevis för hur andra ska känna. Det är en helt ointressant och ovärdig diskussion dessutom att rangordna folks sorg, det är alltid individuellt och beror på vilken relation man har till den avlidne.

Däremot är make/maka och gemensamma barn ens närmaste familj juridiskt och vad gäller etikettsregler vid begravning etc. Sen får du gilla din mamma hur mycket du vill men detta är vad lagen säger.

Herregud vilken soppa. Kan man ens ha två begravningar? Vilken ceremoni ska kistan eller urnan vara med på, den kan väl inte vara med på båda? Går prästen verkligen med på att hålla tal begravningsgudstjänst gånger, det låter helt galet. Det vanliga är ju att man har begravningsceremonin där man tar farväl och efteråt jordfästs den avlidne.

Glöm inte ts att du har den lagliga rätten att begrava din man, föräldrarna kan självklart anordna en minnesceremoni bäst de vill men de kan inte kontakta svenska kyrkan, beställa gravplats mm för den rätten är förbehållen dig.

För dina barns skull borde du kämpa för att er ceremoni ska vara den officiella, det är ovärdigt att ni som är primärfamiljen ska få gömma er och hålla en egen ceremoni medan släktingar, arbetskamrater och vänner - ERA vänner - ska gå på svärföräldrarnas tillställning.

Du har mandat och laglig rätt att jordfästa din make. Och jag tycker du ska skicka inbjudan till alla dem du vill ska vara med på er ceremoni och ta farväl med er. Låt föräldrarna ha sin minnesceremoni och låt dem som vill gå dit, men låt era släktingar och vänner själva få välja om de ska gå på er eller deras. Det känns nog extremt onaturligt och konstigt för många att gå på din mans begravning utan att du och barnen är där, det är er de vill dela sorgen med särskilt om det är era gemensamma vänner och de kanske inte ens känner svärföräldrarna.

Varför är det ens så sabla viktigt för svärföräldrarna att bestämma över begravningen, är det verkligen viktigare att få välja tårta och psalmer än att ha fortsatt bra relation med sina barnbarn, dig och dottern med familj? Fullständigt obegripligt och nej de verkar inte alls vara några underbara människor tvärtom.

Exakt det är inte så mycket TS behöver bråka om. Du behöver bara prata med begravningsbyrån och kyrkogårdsförvaltningen, beställa begravningen och förklara hur ni vill ha det. Du har juridiska rätten att boka präst och gravsättning och du kommer att bli inbjuden till samtal med prästen då de bestämmer allt kring begravningen. Vad prästen ska säga under gudstjänsten, vilken musik som ska spelas osv. Sedan bokar du begravningsfika på valfri plats och bjuder in vilka du vill. Om föräldrarna vill anordna en inofficiell minnesceremoni får de självklart göra det, och så får väl gästerna välja vilken de vill gå på.

TS låt inte dina barn leva med den bitterheten hela sitt liv, att de inte fick ta ordentligt farväl av sin far. Låt svärföräldrarna sitta med ett fotografi på sin minnesstund medan ni har den riktiga begravningen och följer din make till den sista vilan.

Det är ovärdigt att ha två begravningar för en och samma person, ska kistan skjutsas fram och tillbaka från kylrummet till två oiika ceremonier - är det ens tillåtet?

Jag vill absolut inte skuldbelägga, snarare ingjuta mod och förklara att TS har lagen på sin sida, svärföräldrarna har faktiskt rent juridiskt ingenting att säga till om. TS kan köra över dem precis lika väl som svärföräldrarna nu försöker köra över henne och barnen.

Varför är TS den som ska kompromissa då, och i slutändan är det hon och barnen som inte kommer att få vara med på begravningen? Det är ingen liten sak och ja det kan bli ett livslångt trauma för hennes barn. Är det värt det för att bevara husfriden med svärföräldrarna - vilka barnen sannolikt ändå inte kommer att vilja ha något med att göra efter det här?

Men självklart gör hon som hon vill, bara hon fattar beslutet på rätt grunder. Vi känner ju varken TS eller svärföräldrarna men man får ju känslan av att de måste vara extremt dominanta personer och TS kanske är lite för kompromissvillig för sitt eget bästa - och förlamad av sorg också förstås.

Just därför ska hon inte ens behöva ta den här diskussionen. Hon kan vända sig direkt till kyrkan, begravningsbyrån och myndigheter och boka begravningen precis som hon vill, det är hennes lagliga rätt. Hon behöver inte ta någon diskussion med svärföräldrarna. De har ingen rätt att arrangera begravningen och vill de boka präst för samtal för en annan ceremoni kommer de att mötas av kalla handen.