Pengar för att genomföra abort?

Jag kan tycka att alla män som insisterar på abort borde betala en symbolisk summa på 50.000:- (femtiotusen) till kvinnan som de vill ska genomgå abort, detta för sveda och värk (både fysisk och psykisk sådan). Det är kvinnan som måste ta den smäll det innebär att göra en abort. För att jämna ut lite i denna ojämställda fråga skulle pengar vara en väg att gå. Vad säger ni andra om detta förslag?

Min bakgrund: När jag var 20 genomgick jag en abort. Idag är jag 34 och har äntligen fått min lilla bebis och med rätt man.

Graviditeten som blev när jag var 20 var inte planerad och mannen jag dejtade då var lite äldre än mig. Han hade redan flera barn sedan innan och var inte intresserad av att skaffa fler. Våran relation var också av en mer tillfällig karaktär.

Trots att graviditeten inträffade med fel man och alldeles för tidigt i mitt liv så var min känsla att jag egentligen inte ville göra abort. Hjärtat sa nej, men min hjärna tänkte logiskt och förstod att detta inte skulle bli bra varken för mig eller för barnet (inte heller för mannen såklart). Jag beslutade mig för att göra en abort efter påtryckningar från mannen. Trots mitt logiska tänkande så tog aborten hårt på mig.

Jag genomgick en medicinsk abort och vid utdrivningen hade jag som mensvärk gånger tusen, det gjorde fruktansvärt ont i många timmar. Jag blödde sedan som mens i 6 veckor. Jag grät i månader över förlusten av mitt barn, mitt hjärta ville ju egentligen inte göra en abort, men förnuftet hade fått styra beslutet. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt av aborten och behövde ha någon att älta detta med, helst med mannen eftersom han var en del av allt. Han tog då avstånd från mig, tyckte att jag kunde prata med någon annan om det jag gått igenom och om sviterna efteråt som fortfarande påverkade mig. Han försvann ur mitt liv.. 

Jag har aldrig ångrat aborten, jag har alltid känt samma som då, att det hade aldrig blivit bra varken för mig eller barnet. Men sorgen efter den aborten har jag burit varje dag fram tills att jag nu många år senare har fått min lilla bebis.

Jag kan idag fortfarande känna ett visst agg när jag tänker på det faktum att mannen ifråga kom väldigt lindrigt undan. Han behövde inte stanna hemma sjuk från jobbet och förlora i inkomst då aborten genomfördes. Han blödde inte i 6 veckor efteråt, han grät sig inte till sömns under flera månader, han mådde inte psykiskt dåligt av aborten och han tog avstånd ifrån mig när jag var ledsen, när jag inte var kåt, glad och tacksam längre.

Kort och gott, han kom jävligt lindrigt undan. Så, nu till vad rubriken handlar om.
Vad tycker ni om detta förslag?