Mannen och jag försvinner från varann.
Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver. Vi har också 3 barn, i åldrarna 2-13 och varit tillsammans i 15 år. Vår yngsta har sovit otroligt dåligt och är ett väldigt aktivt barn så vi har haft det tufft ett par år. Då den yngsta har krävt så mycket har de äldre barnen hamnat i skymundan så vi har haft prio på dem och få allt praktiskt att funka. Min man och jag, vår relation har liksom blivit prio 147 på listan så ingen tid till det alls. För min del saknar jag mycket mer att prata, att kramas, se på film, äta på restaurang bara han och jag än vad jag saknar sex. Min man saknar så klart sex. Typ bara sex. Känns som en given kill-grej. Så länge de får sex är allt bra. Medan jag behöver mer av det andra också.
Vi försöker så gott det går att se varandra men det är svårt. För tillfället försöker vi generellt bara överleva den yngstas småbarnsår samtidigt som den äldstas tonåringshumör gjort sig väl tillkänna...
Vad jag tänker generellt om att få en relation att funka så är det att visa varandra kärlek. Att hälsa på varandra med värme, att ge en kram/puss/beröring i förbigående i köket, titta varandra i ögonen när man pratar, lyssna på varandra, göra något som man vet att den andra uppskattar. Så försöka ge varandra lite tid varje dag. Visa att man tänker på varandra.
Som flera skrivit så behöver ju inte sex hända när alla barn sover. Vi har det ofta i badrummet när de äldre barnen är upptagna med tv/hörlurar/ute etc. Ibland även när jag ska lägga mig för jag lägger mig alltid tidigt och då vet barnen att jag ska sova så ingen kommer in då. Vi låser alltid dörren så klart. Vi får ju tänka på att vara rätt tysta så sexet numera är lite tystare och lite snabbare och ibland mer obekvämt.
Ni får prata mer om vad ni känner och vad ni har för idéer om hur ni ska få in mer romantik i vardagen. Det är bådas ansvar att försöka hålla förhållandet vid liv.
Lycka till :)