Mannen och jag försvinner från varann.

Om jag nu med vuxna ögon tänker tillbaka på mina föräldrar, så ser jag ju NU många tillfällen i vardagen som de fått till det T.ex. brukade de ofta duscha tillsammans för miljöns skull, ähm... De la sig ofta vid niotiden och sa godnatt o.s.v. till oss, ja, de gjorde säkert annat än sova trots att vi fortfarande var vakna (detta alltså från att vi var kanske 11-12 och kunde natta oss själva). Vi sov också borta hos kompisar och lekte mycket hos kompisar. Då tänkte jag givetvis aldrig i de banorna, men nu med tre egna barn fattar jag ju vad de hade för sig (de närmar sig 30 år som gifta nu, så något har de ju gjort rätt).

Vi har tre barn på 0 år, 3 år och 4 år. Nu är det ju lätt att få till det när alla somnat på kvällen - men när de blir äldre kommer vi inte tveka på att både duscha ihop, vika tvätten tillsammans, och gå och lägga oss tidigt vissa kvällar...... Försöka tajma in övernattningar hos kompisar samtidigt, dra in mor- och farföräldrar som barnvakt och ta en hotellnatt o.s.v. Klart det är mycket 'vardag' nu med tre barn, men nog fasen ser vi till att ha parmiddag vissa kvällar, gå på dejt ibland och liknande. Vi är ju fortfarande ett älskande par även fast vi har flera barn.