Sömnstrul bebis snart 11 mån

vilsen första gångs-mamma söker råd om sömn!

Det känns som om sömn, sömnrutiner etc, är allt jag tänkt på sedan sonen kom och det har alltid strulat. Han är idag 10,5 månad. När han var pytte somnade han bara i sele på pilatesboll. Vid sex månader ville jag sluta med det och börja lära honom somna själv. Vi försökte tassmetoden och ca 1 månad gick det hyfsat men sedan urartade det till hysterisk panikslagen gråt, även om jag plockade upp honom. Jag tror inte på att ?vänta? ut det och låta honom gråta till sömns. Jag testade det en gång då jag satt bredvid med handen på honom tills han somnade men då vaknade han i samma panik en kvart senare. Och jag var helt förstörd, så vill inte prova det igen. Så jag började istället att amma honom till sömns. Min man har alltid kunnat söva honom i famnen genom att vagga.

Han sover en gång om dagen ca 1-2 timmar, 12.00-14.00. (i övrigt vaknar han 7 och somnar för natten 19:30) Det är dagssövningen jag känner mig vilsen inför. Han har helt plötsligt slutat somna vid bröstet, och det passar visserligen väldigt bra eftersom jag vill sluta amma om några veckor när det är långhelg. Jag har då försökt lägga honom sömning, efter saga, i sin säng i sitt rum. I cirka en halvtimme gosar han runt och myser med gosedjuren, pratar och ställer sig då och då. Jag lägger försiktigt tillbaka honom. Jag sjunger vaggvisor hela tiden och har handen på honom.  Efter den halvtimmen börjar han bli arg när jag lägger tillbaka honom när han ställt sig. Några gånger lugnar han sig och verkar komma lite till ro. Sedan urartar det i panikskrikgråt. Jag tolkar det som att det är när han är på väg att somna paniken kommer. Då lyfter jag upp honom och pratar/sjunger, vaggar lite halvt. Men då vrider han sig bara, skriker ännu värre så det skär i öronen och går liksom inte att få kontakt med. Det hela har slutat med att jag till slut lyckats amma honom till sömns i det läget och lagt honom i sängen, eller att min man som jobbar hemma tar över och söver honom i famnen på typ fem minuter (tack för den). Sonen blir helt lugn så fort han får komma till pappa i det läget. Känner någon igen sövningsmönstret och har några kloka råd om hur jag ska lägga upp dagssövningen? Ibland när jag bara är less söver jag honom i vagnen vilket är skrikfritt men innebär noll paus för mig eftersom han vaknar samma sekund som vagnen stannar. och visst, promenad är trevligt, men två timmar (som han egentligen behöver sova på dagen även om det ofta blir kortare) är lite väl långt tycker jag.

Jag tänker som sagt sluta amma snart och undrar lite om det också. Vi har hittills inte lyckats söva om honom på natten utan tutte så vi har nog en rolig Kristi himmelsfärd framför oss. Men jag känner att det är nödvändigt. Han har alltid vaknat och ammat cirka varannan timme och det tar lååång tid varje gång och jag får inte röra mig under tiden så min sömn blir dålig. Samt att jag tror att det kommer bli jobbigare och jobbigare för honom att sluta amma ju längre jag väntar. Just nu börjar han natten i eget rum och kommer över till oss cirka 23, då vägrar han att somna om i sin säng. Hur har det gått för er när ni slutat amma? Har era bebisar vaknat mindre på natten? Hur många nätter tog det innan det blev hanterbart?

Sorry för textvägg, men om någon orkar läsa och kanske ge ett råd skulle jag vara otroligt tacksam!