Jag har aldrig blivit dumpad, igår blev jag dumpad

Uppenbarligen så frodas du i drama med tanke på de män di tidigare valt, och mannen du skrämt iväg vill ha ett sunt förhållande. Vem som dumpat vem är väl helt irrelevant.

Glöm denna man, han är borta. Nu går du tillbaks till din ursprungliga plan att jobba med dig själv ordentligt innan du inleder en ny relation.

Ja så är det. Medvetet eller undermedvetet så är det dina egna mekanismer att man hamnar i dessa relationer gång på gång. Om du inte tar reda på vad det handlar om på djupet kommer det fortsätta hända. Även om misshandlande män har 100% ansvar för sina egna handlingar utan ursäkter, så handlar det om dig att du hamnar där. Dessa män kommer att fortsätta finnas, det kan du tyvärr inte ändra på. Att istället kunna välja lugna, trygga relationer utan drama och adrenalin är upp till dig.

Det bästa är att ta ett djupt andetag och tänka att relationen nu är över, att den ändå inte var bra för dig, och sedan ta känslorna som kommer dag för dag och tänka på det lite som ett missbruk, att idag ska jag i alla fall klara av dagen och att inte höra av mig. Bryt all kontakt, även sociala medier. Sök någon att prata med. Umgås med vänner.

Det där med grodorna är en myt förresten, men det är klart de kan vara misshandlare nästan redan från början. Det börjar psykiskt och eskalerar. Och de kan ha slagit andra före dig så att de har ett mönster.

Jag förstår att det inte är lätt precis efter, avslutade en liknande relation i december förra året, det har blivit mycket bättre nu. Jag mår helt okej, nu går jag iof i terapi också, det har hjälpt mig en hel del. 

Nu tycker jag i alla fall att jag gjort rätt val när jag lämnade honom. Han dumpade mig, ångrade sig efter att inte hört av sig på en månad och då bestämde jag mig för att jag inte orkar mer.

Detta har hänt flera gånger tidigare, och under många år. 

Ja, det fanns svartsjuka, men han var även gränslös och har varit otrogen tidigare. Han la allt det på mig, vilket jag i efterhand förstått att mycket verkligen inte låg hos mig. Med andra partners har jag inte känt den typen av svartsjuka.

Första gångerna tog jag ju tillbaka honom, men vi kundeinte få det att fungera då vi är så olika. Jag tror fortfarande att han tycker om mig, och han har försökt mejla mig osv, men jag har bestämt mig den här gången. Vi har ju försökt i flera omgångar, så jag vet att det blir destruktivt varje gång.

Fast det är också en myt att vem som helst kan stanna kvar. Faktum är att nånstans börjar kontrollen, urholkandet av självförtroende etc innan första slaget. De flesta kvinnor drar dock öronen åt sig innan det gått så långt så att man normaliserat svinerier. Man går innan nån normaliseringsprocess fått fäste eftesom man tidigt inser att det inte är ok att mannen kommenterar det jag har på mig, blir sur om jag ska träffa kompisar, möter upp mig utanför jobbet varje dag etc. Man förstår att nåt är knas och tror inte att det är romantisk...

Jo. Det har du rätt i, jag har varit för dålig på detdär att gå när man borde, kanske beror på mitt självförtroende som alltid varit bra. Men när jag skriver så menar jag inte uttryckligen allt jag skriver utan tex slå direkt var bara för att visa att misshandel oavsett psykisk eller fysisk sällan börjar direkt för då hade ingen gått in i relationen om sånt hänt första dagen. Misshandlare är duktiga på att vara kärleksfulla.

Det kallas gaslighting från hans sida. Det är han som inte jobbat med sig själv. Tycker inte du har gjort något fel från din sida. Du sa ifrån när han gjorde något olämpligt, att han inte kan hantera det i sitt eget ego är hans problem. Kanske bra att det tog slut ändå så du kan hitta någon på din högre nivå av utveckling och empati??

Jag känner igen mig i nästan ALLT du skriver. Helt sjukt. Trodde nästan att det var jag som hade skrivit det där, haha.

Jag var också en väldigt kontrollerande och svartsjuk person förut. Det berodde på mitt mycket dåliga självförtroende samt självkänsla och varför jag fick dåligt självförtroende och självkänsla är pga psykisk misshandel jag fick utstå som barn, av min förälder. Det jag gick igenom som barn präglar mig än idag och det skapade mig till en svartsjuk och kontrollerande person som inte kunde vara i ett normalt förhållande. Idag är jag en bättre person, men jag har fortfarande en del att jobba på.

Precis som du så förstörde jag också ett förhållande med en man jag var tillsammans med. Jag var svartsjuk för ingenting och jag upprepade mig hela tiden. Detta ledde till att det tog slut mellan oss, då han inte orkade längre. Förhållandet blev destruktivt och fyllt av bråk och problem.

Det var jag som förstörde förhållandet, men jag tror dock inte att vi hade kunnat fortsätta ihop ändå. Vi var för olika som personer. Jag är också en väldigt känslig person, behöver mycket närhet och kärlek. Han är tvärtom och det kändes aldrig riktigt som att vi hade kunnat fixa det hur som helst, för vi passade oavsett inte ihop och vi kunde inte prata om något alls. Så för min del var det nog lika bra att det tog slut, för jag ser verkligen inte hur vi någonsin skulle kunna fortsätta tillsammans. Även om jag hade slutat vara svartsjuk och kontrollerande så hade det aldrig funkat. Vi var hur som helst för olika och vi kunde inte prata om något alls, så det var bra att det tog slut mellan oss.

Dock så ångrar jag väldigt mycket att jag förstörde relationen på det sätt jag gjorde. Ingen vill i längden vara med en svartsjuk och kontrollerande person, det mår man inte bra av och det var inte hans problem utan upp till mig att lösa.

Absolut, jag var likadan som du beskriver. Jag fastnade i saker och i detaljer och var tvungen att fråga om samma frågor hela tiden, för att få bekräftelse. Var exakt likadan. Jag visste att han skulle bli arg om jag fortsatte fråga, men ändå gjorde jag det. Jag kunde inte hålla mig, det blir som att man måste fråga.

Har fortfarande inte kommit över det faktum att jag förstörde hela vårt förhållande. Dock är det inget som gör mig ledsen längre, då jag som sagt har insett att vi hur som helst inte passade ihop och det hade nog ändå inte fungerat mellan oss. När jag tänker på det så blir jag givetvis ledsen att jag förstörde det på just det där sättet. Jag hade inte behövt vara svartsjuk och kontrollerande, för det är ju hemskt att utsätta sin partner för det, så det ångrar jag grovt. Att han dumpade mig är dock förståeligt och det hade nog hur som helst blivit så, men det hade varit lättare att leva med om det inte hade varit så att jag hade utsatt honom för svartsjuka och kontrollerande beteende. Då hade man inte känt sig lika hemsk.

Men vad ska man göra? Det är bara att lära sig av sina misstag, jobba på sig själv och verkligen aldrig upprepa samma misstag i kommande relationer. Har sagt förlåt många gånger och försökt reda ut allt, så det enda som finns kvar är att gå vidare och aldrig göra om samma sak med någon annan.

Ofta är det val man gör pga bakomliggande trauma. Säger inte att det är så för dig, men ofta är det så.

Jag har själv sett detta i lite äldre ålder, eller hur man ska säga. Framförallt har jag tagit mer skit än jag borde ha gjort i alla relationer och lagt all skuld på mig själv.

Jag har inte blivit fysiskt misshandlad i flera relationer, och inte i min senaste, men psykiskt.

Jag tror mönstret är att ta mer skit än man förtjänar och att för lätt ta på sig skulden själv. En person som inte gör det skulle aldrig i längden acceptera psykisk misshandel då den inte lika lätt skulle se sig själv som orsaken.

Sedan tror jag som sagt det blir lättare att man hamnar där om man inte haft en särskilt bra uppväxt tex. 

Sorry för sent svar.

Men jaa, det är verkligen skönt att kunna läsa om någon som är så lik en själv! Det känns skönt att kunna ventilera med någon som man vet förstår vad man snackar om, liksom.

Precis, det blir som ett tvång, att man måste fråga och man vet såklart att han blir arg när man hela tiden upprepar sig. Ändå så fortsätter man, för att man inte kan låta bli. Låter helt sjukt.

Ja, man ångrar vad man utsatte personen för. Jag är dock inte längre ledsen för att det tog slut, men att jag behandlade honom sådär, det ångrar jag grovt.

Han gjorde slut med dig. Vad sa han när han gjorde slut? Har ni haft någon kontakt sedan dess? Hur lång tid har det gått sedan han gjorde slut? Det finns ju alltid en möjlighet att han hör av sig igen, men om det har gått en lång tid och han verkade säker på sitt beslut att göra slut så skulle jag nog inte hoppas på för mycket. Tänker så att du inte ska bli besviken.

Du förlorar nog mer på att gå runt och vänta på honom och hoppas, än att leva ditt liv så bra som möjligt och fokusera på annat, inte på honom. Skulle han då höra av sig igen så får du då ta ställning till hur du vill göra, men om jag var du så skulle jag försöka leva mitt liv och fokusera på annat. Skulle inte våga hoppas för mycket. Kanske du kan börja dejta någon annan, när du känner dig redo!

Man tänker ju såklart att det var dåligt att det blev såhär, men det går inte att ändra på det som har hänt och du får väl tänka att det var nog bäst att det tog slut. Du får jobba på dig själv och se till att aldrig göra om samma sak igen, inte mot någon. Det är det bästa du kan göra i den situation som råder nu. Vet precis hur jobbigt det känns, men det enda man kan göra är att acceptera situationen för vad den är. Om man lever i det förflutna och hela tiden tänker hur det hade kunnat vara så kommer man bara dra ner sig själv i mörkret.

Ja. Du bör nog låta honom vara ifred nu och sedan kanske du på något sätt kan ta kontakt och säga förlåt igen, men jag skulle ändå inte våga hoppas på någon återförening. Det gör dig nog bara mer ont än gott. ):

Det har gått två månader sedan han gjorde slut med mig. Vi var tillsammans i några månader och vi har inte haft någon kontakt sedan det tog slut.

Min psykolog tog upp det där. Jag trodde tidigare att det var något obegripligt mönster som gjorde att jag attraherades av personer som var dåliga för mig.

Om du vill att han ska komma tillbaka och han fortfarande tycker om dig, så är det bästa sättet att du inte hör av dig alls och försöker leva ditt liv ett tag. Troligtvis kommer han då höra av sig efter ett tag, men fundera på om du tror du kan få relationen att fungera, och om det är bra i längden. För mig verkar det inte alls som det bara är du som gjort fel.

Absolut. Det känns bättre när man har bett om förlåtelse på riktigt. Jag gjorde dåliga saker under förhållandet som jag inte kan ändra på nu, men jag har lärt mig min läxa och står för det jag har gjort. Jag har bett om ursäkt ordentligt och kommer aldrig bete mig likadant igen. Inte mot någon. Är en sådan person som vill ha en kille hela tiden, inte vara ensam. Älskar verkligen att ha förhållande, men nu känner jag verkligen att jag behöver vara ensam och jobba med mig själv ännu mer.

Mitt ex sa typ exakt samma sak som ditt ex gjorde. Om det bara har gått två dagar så är han nog väldigt ledsen fortfarande och tänker fortfarande på dig. Det går inte att släppa en person så snabbt, liksom.

Jag bad om ursäkt och förklarade allt ordentligt innan vi gjorde slut, samt i samband med att vi gjorde slut. Alltså innan vi skiljdes åt. Har inte skrivit något alls sedan dess och det har inte han heller gjort.

Jag tänker som så att du bör låta honom vara ifred ett tag nu, men senare kanske du kan ta kontakt på något sätt och be om förlåt mer utförligt så det blir riktigt ordentligt. Tror absolut att han kommer att uppskatta det. Skulle han någonsin vilja ha dig tillbaka så kommer han att säga det, men just nu så tror jag du mår bäst av att fokusera på dig själv och lära dig av dina misstag. Dock så är det ju såklart alltid bra om du hör av dig en sista gång och ber om ursäkt mer ordentligt, om du känner att du vill det och då får han göra vad han vill med det. :)