Gränslösa ex o styvbarn!

Hur gammal var hon då?

Ok, så inte vuxen än, men ändå konstigt att hon hellre ville vara med sin pappa på hans bröllopsnatt än med sin mamma. Men hon ville väl ha eget rum i alla fall? Eller ville hon dela rum med er på bröllopsnatten?

Eftersom mamman har behandlat henne som en babis hela tiden saknar hon den vuxna livet.

Det hon försökte att komma till er var bara att bli behandlad som en vuxen. Det hon saknar är lite uppmärksamhet och den vuxna livet.

Det är just det att när föräldrarna inte vill ta in att deras barn kanske behöver annan stöttning eller har vissa avvikande drag som det kan bli väldigt problematiskt. De föräldrar som kan se det ger ofta ett bättre stöd till sina barn eftersom de förstår att det finns en problematik som de behöver bemöta så att de stöttar sina barn och inge gör dem en björntjänst. Sen kan det vara svårt ändå. Det bästa skulle nog vara att få hjälp av ett proffs hur man ska bemöta henne. Men antar att psykologer eller andra sorts specialister är uteslutet för din man. Så då blir alternativet att vara tydlig med gränser och hoppas på att hon kan förhålla sig till det. Jo, att använda gråt är också ett sätt att manipulera och om det funkar så fortsätter hon ju med det så klart. Det tråkiga blir att hon kommer att bete sig så som hon gör i alla relationer. Förhoppningsvis så pushas hon till att ta tag i att jobba med sig själv, träffa en psykolog eller så som kan hjälpa henne med det. För på något sätt så måste hon lära sig vad som är socialt accepterat, hur hon ska kunna samarbeta och få en relation att fungera. Ibland kan en diagnos göra att man förstår vilka svårigheter någon har, vad det beror på, vad man behöver tänka på i bemötandet med den här personen och vilka verktyg som hen behöver ha med sig genom livet. Men nu är hon vuxen och då får man lämna det upp till henne själv att ta tag i sin situation. Att fortsätta dalta med henne är nog mest att göra henne en björntjänst det gör nog inte att hon tar tag i sin situation. Jag hoppas du och din man kan vara överens i fortsättningen om hur ni ska förhålla er till henne. Jag hoppas din man kan stå emot hennes manipulation men förstår att det kan bli väldigt tufft för honom. Jag tror att han har stöttning av dig som han behöver men det är klart att det kan vara väldigt sorgligt att tillslut behöva inse att relationen med ens barn inte kanske blir så som man skulle önska.

Hänt något nytt ts? Har hon kommit i helgen och legat och gråtit utanför? 

Klart att föräldrarna borde tagit tag i det tidigare, men bättre sent än aldrig! Det vore oerhört tragiskt om hon en dag står där som föräldralös femtioåring utan koll på hur livet fungerar. Hon är fortfarande ung. Om någon kan ta tag i problemen nu vore mycket vunnet.

Hade hon velat dela rum med pappa?

Va, på riktigt? Hon har alltså velat dela rum med er? Även som vuxen?

Nej, svårt att veta vad som är fel. Du säger att hon är manipulativ och försöker förstöra mellan dig och din man. Samtidigt låter mycket av det du skriver som att hon är osjälvständig och inte förstår sociala koder. Svårt att förstå andra människors perspektiv och behov verkar hon också ha.

Hur ser hennes sociala liv ut? Har hon vänner eller umgås hon bara med sina föräldrar?

Nu kan man förvisso visst ha det, om man tycker. Formellt är ungarna myndiga men som familjer så behöver man ändå veta vilka som ska befinna sig i hemmet och när. Inte att man kallar det för "pappaveckor" men en viss planering behöver alla, både kärn- och biofamiljer. 

I ert fall har det ju blivit väldigt speciellt, men jag måste ändå säga att eftersom ni bott i hop i flera år så är ni delvis medskyldiga till soppan. Ni kunde (du och pappan) satt ner foten mycket tidigare, bett socialtjänsten om hjälp för dotterns skull osv). 

Vissa saker ska man inte blanda sig i, hur andra hanterar sina ungar är en av dem. 

Vissa delar låter exakt som min mans dotter! Hon är diagnosticerad med ADD och ångest, men vi tror att det är något mer, troligen autism (typ Asperber). Men då hon är 22 så är det helt upp till henne att göra utredningar och det vägrar hon för hon vill inte ha fler stämplar.

Kombinationen med att hon har sina problem samt att min man skämt bort henne något bedrövligt har gjort henne till...ja, jag vet inte vad jag ska kalla det...

Hon tror att hon äger sin pappa och har ensamrätt till honom. Förväntar sig att han ska ställa upp i ur och skur och släppa allt han har för händer för minsta lilla pip från henne och blir sur om han inte kan prata med henne flera gånger om dagen. Hon pratar bara om sig och sitt jobb, och förväntar sig att alla ska tycka att det är lika intressant som hon. Men när andra, tex hennes pappa, försöker göra likadant mot henne, dvs prata om sig och sitt jobb, så antingen så byter hon samtalsämne eller säger att hon inte hinner prata mer nu.

För att förebygga totalt kaos mellan mig och min man, enbart pga hans dotters beteende, så gick vi till familjerådgivningen. Där kom vi fram till att hon troligen såg mig som en rival om hennes pappa, ett slags svartsjukedrama. Hon verkar inte se sin pappa som pappa, utan mer som en partner där ingen annan skulle få chans att komma emellan. 

Hos sin pappa så accepterade hon aldrig att jag skulle sova där, utan ställde till ett herrans väsen, så jag orkade inte utan bröt ihop och åkte därifrån. 

Det märkliga är ju att hon accepterat att hennes mamma bor ihop med en person som hon hatar, honom kör hon inte ut. Men hon accepterar inte att jag skulle vara hos hennes pappa. Det har liksom inte funnits någon logik i varför det funkar på ett sätt hos hennes mamma och ett annat hos hennes pappa. Det verkar som att hon kan accetera att hennes mamma har ett nytt förhållande, men hennes pappa får inte ha det, utan han ska bara vara hennes. Just den biten tror jag kan ha med uppfostran att göra. Han har offrat sig själv hela tiden för henne, vilket har gjort att hon tror att hon äger honom. Så visst, till viss del kan jag förstå att det blir jobbigt för henne när hon ska behöva dela uppmärksamheten, men samtidigt så är det ju helt sjukt att en 22-åring inte ska kunna sova i ett eget rum. 

Nu har det blivit aningens bättre, mest pga att hon dragit sig undan och bara varit hos sin mamma. Men hon ringer ju honom oftast 3-4 ggr varje kväll. Själv skulle jag bli tokig om jag vore han.

Ett par gånger har hon tom sovit här, då hon kommit ihop sig med sin mamma och/eller sin mammas sambo. Men hon kan absolut inte sova själv nånstans, utan då har alternativen varit att hon och hennes pappa skulle sova på soffan båda två, eller att hon fått ta en maddrass på golvet. 

Alla dessa autistiska flickor jag råkat på under mer än 20 år i branschen och som man inte klarat att diagnostisera i yngre ålder. De har fått slaskdiagnosen ADD istället som när den är korrekt är en ren uppmärksamhetsstörning och inte har något med social omogenhet, empatibrist och fysisk och emotionell gränslöshet att göra. Det är sorgligt för alla inblandade.

Men herregud, hon vill inte att pappan uppvaktar dig på din födelsedag och vill ha detaljerad information om vad ni ätit under veckan? Ja, det låter verkligen som om hon har ett sjukligt kontrollbehov. Helt sjukt att hon beter sig mer som sin pappas fru än som hans dotter. Jag förstår verkligen att du måste ha haft ett helvete med den här personen. Bra att hon inte har nyckel till er bostad längre.

Du är inte ensam om att uppleva det här. Om det handlar om en diagnos eller inte hos din styvdotter, det är jag inte rätt person att bedöma, men du skulle kunna googla på mini-wife syndrome och se om det är något du känner igen. 

Jag tycker att det låter typiskt styvbarn att vara snälla mot en när man är ensamma men så fort pappa stiger in genom dörren är det som att man inte finns, det känner jag igen, både egen erfarenhet och av vad andra berättat. Väldigt tröttsamt. Handlar det om ett litet barn har man mer överseende med det än när det hänger med upp i åldern. 

Det är inte första gången jag hör talas om att barnet verkar acceptera att den ena föräldern går vidare med ny eller nya partners men inte den andra. Ensam är du inte. 

Din man får sätta gränser. Du måste ta detta med honom. Han borde satt stopp mycket tidigare.

1. De kanske inte såg ert fåniga inlägg på insta.

2. Det är hans dotters hem mer än ditt. Barn går före partners så stick och brinn biatch!

Nu har jag läst hela tråden och är supernyfiken, hur har det gått såhär en månad senare TS?

Har dottern lyckats nästla sig hem till er igen eller håller hon sig borta?

Jag får ju en känsla av att exet till varje pris försöker hålla sig kvar i din mans liv och hon använder dottern som svepskäl att klamra sig fast, att hon vill planera semesterveckor och tandläkarbesök som om de fortfarande har ett litet barn som de har gemensam vårdnad om. En stor del av exets identitet bygger på att hon är mamma till sin lilla bääääbis och därför vill hon inte låta henne växa upp, samtidigt som dottern är osjälvständig i sin natur så båda deras beteenden underbygger varandra.

Det finns säkert ett namn på denna typen av syndrom, jag har en ex-väninna som gjorde något liknande och fortsatte behandla sina vuxna tonåringar som småbarn - hon skulle vabba för att vara hemma och ta hand om sin 19-åriga son när han hade en vanlig förkylning, de skulle skjutsas överallt, hon råddade och curlade för att det gav henne bekräftelse och en identitet som den viktigaste i deras liv. Samtidigt spelade hon ett fult mindgame framför allt mot dottern för att sänka hennes självförtroende och bl.a få henne att tvivla på att hennes pappa brydde sig om henne. Pappan gjorde allt för att finnas för sin dotter men blev anklagad av mamman att inte göra något samtidigt som han motades bort av henne, hon ville ju vara Den goda modern och vara den viktigaste i barnens liv. Min väninna är fullblodsnarcissist och har svårt att bevara några relationer till vare sig vänner eller partners, de enda som finns kvar ständigt i hennes liv är ju hennes barn och därför vill hon inte låta dem växa upp och bli självständiga. När barnen flyttar hemifrån tvingas man ju skapa sig själv en ny identitet och det känns bekvämt att stanna i den gamla familjekonstellationen som man är van vid.

Sommarumgänge?? Men hon är väl 20+??