Gränslösa ex o styvbarn!
Jag blir nästan förbannad bara av att läsa detta!
Det är en helt bisarr situation du har hamnat i. Boende var dessutom ditt från början om jag förstått det rätt. Lika med att hon inte kan lipa över att inte ha tillgång till sitt barndomshem.
Jag är 50+ och skulle aldrig i livet ens komma på tanken att klampa in hos min mamma som är 80+ utan att först höra av mig. De enda två gånger jag har gjort det var när hon inte svarade i telefonen på över en halvtimme, då hon aldrig lämnar hemmet blev jag väldigt rädd att något hänt.
Inte en endaste gång annars har jag gjort så, någonsin i hela livet sedan jag flyttade hemifrån.
Det tillhör allmänt hyfs. Fattar man inte det så är det något som spökar på loftet, milt uttryckt.
Hur länge har du och din man varit ett par? Var han singel när ni träffades? (Tänker mest på om dottern ser dig som "skyldig" till att hennes föräldrar inte lever ihop.)
Din man får sätta ner foten rejält. Får ni inte tillbaka nyckeln så sätter du dit ett extra lås, eller byter det ni har. Och sen lämnas ingen nyckel till dottern, hon har ju bevisat att hon inte klarar att ha en nyckel.
Vi träffades när våra barn var stora barn o i yngre tonåren. Han separerad i mer än fem år o jag i fyra när vi blev ett par så inga otrohetsaffärer här.
Vi behåller nyckeln o min man är överens om det också! Hon måste växa upp säger han o vill hon fortsätta bli behandlad som en bäääääbis så får hon bli det hos sin mamma sa han nyss! Så har det inte alltid varit kan jag tala om, det är nu sista året som han insett att hans barn inte är riktigt som en vuxen bör vara i den åldern.