Gränslösa ex o styvbarn!

Nu har jag läst hela tråden och är supernyfiken, hur har det gått såhär en månad senare TS?

Har dottern lyckats nästla sig hem till er igen eller håller hon sig borta?

Jag får ju en känsla av att exet till varje pris försöker hålla sig kvar i din mans liv och hon använder dottern som svepskäl att klamra sig fast, att hon vill planera semesterveckor och tandläkarbesök som om de fortfarande har ett litet barn som de har gemensam vårdnad om. En stor del av exets identitet bygger på att hon är mamma till sin lilla bääääbis och därför vill hon inte låta henne växa upp, samtidigt som dottern är osjälvständig i sin natur så båda deras beteenden underbygger varandra.

Det finns säkert ett namn på denna typen av syndrom, jag har en ex-väninna som gjorde något liknande och fortsatte behandla sina vuxna tonåringar som småbarn - hon skulle vabba för att vara hemma och ta hand om sin 19-åriga son när han hade en vanlig förkylning, de skulle skjutsas överallt, hon råddade och curlade för att det gav henne bekräftelse och en identitet som den viktigaste i deras liv. Samtidigt spelade hon ett fult mindgame framför allt mot dottern för att sänka hennes självförtroende och bl.a få henne att tvivla på att hennes pappa brydde sig om henne. Pappan gjorde allt för att finnas för sin dotter men blev anklagad av mamman att inte göra något samtidigt som han motades bort av henne, hon ville ju vara Den goda modern och vara den viktigaste i barnens liv. Min väninna är fullblodsnarcissist och har svårt att bevara några relationer till vare sig vänner eller partners, de enda som finns kvar ständigt i hennes liv är ju hennes barn och därför vill hon inte låta dem växa upp och bli självständiga. När barnen flyttar hemifrån tvingas man ju skapa sig själv en ny identitet och det känns bekvämt att stanna i den gamla familjekonstellationen som man är van vid.