Anonym (Arg) skrev 2020-05-02 08:17:41 följande:
Jag ska ärligt talat säga att jag personligen tycker att hon är väldigt speciell! Kritik jag haft mot min man är att jag inte tycker att hon är uppfostrad överhuvudtaget! Mina ungar har varit hemskt uppkäftiga o gett mig huvudvärk måååååååånga många många gånger men när det har funnits folk som kommit utifrån så har de varit extremt artiga och trevliga. Skillnaden här tycker jag är att min man gärna skröt om hur hon aldrig skulle kalla honom för fula saker! Kanske inte men hon hälsar knappt på andra människor än honom också. När vi reste med barnen när de var yngre så försökte mina barn alltid bjuda med henne om det var nåt kul som hände i stan men hon sa alltid nej. De stack iväg o hon skulle sitta och hänga med oss och lite så har hon varit under alla år. Samma här hemma. När mina barn flyttade hemifrån så försökte jag iallafall få ner henne på källarvåningen där hon skulle haft egen ingång, eget badrum kök o sovrum. Är som en liten lägenhet o om man ska ha vuxna barn hemma så vill man ha lite eget space men det vågade hon inte utan hon envisas med att bo på samma våningsplan som oss även som 20 plus. Hon har aldrig jobbat o pluggar på distans har hon gjort men min man har resurser så hade hon velat så hade hon kunnat både plugga o resa utomlands om hon velat men inte då! Jag tycker att glöden saknas helt och hon är inte min typ av personlighet om jag säger så! Nu hoppas jag iallafall på att vi kan få satsa lite på vår relation i lugnan ro. Nån gång i livet ska man väl få göra det med med gott samvete!
Min lillasyster var som dina barn :) Kunde vara extremt jobbig och uppkäftig hemma (i perioder), gjorde som hon ville osv. Medan jag var den "lugna" tonåringen i jämförelse. Dock var syrran också alltid artig och trevlig mot andra, samt skötte sig i skolan. Utomstående uppfattade henne som en skötsam tjej. Hemma revolterade hon. Jag tror att det är ganska vanligt. Idag är vi båda välfungerande vuxna, till skillnad från din styvdotter. Du skriver att man inte bör slösa med skattebetalarnas pengar, och det har du rätt i, men din mans dotter skulle verkligen behöva hjälp. Hon kan vara lite autistisk (bristande initiativförmåga, svårt med sociala koder och socialt samspel, klamrar sig fast vid föräldrarna för att vuxenvärlden uppfattas som alltför skrämmande och för att hon inte kan hantera den.) Hon vill inte ens bo i en egen liten lägenhet i ert hus. Detta handlar inte bara om att hon är bortskämd eller dåligt uppfostrad. Det är uppenbart att hon inte fungerar som andra, varken socialt eller på andra sätt. Även om du inte kan göra något åt saken, mer än att fortsätta sätta egna gränser osv, kan det vara bra för dig att veta. Frågan är hur man ska så ett frö hos din man. Om det ens går. Han kanske tror att dottern bara är bortskämd och osjälvständig, att det är mammans fel osv. Han verkar inte förstå att om hans dotter inte får hjälp, kommer hon att vara likadan om 10 år, om 20 år. Det låter som om hon har någon form av osynligt handikapp och det är inget som växer bort.
